Den norska tv-serien Hjernevask framstår som ett måste för var och en som är intresserad av samtidshistoria. I det första programmet (som man kan se uppdelat i tre avsnitt, här, här och här), diskuteras jämställdhetsparadoxen, det vill säga det faktum att ju mer jämställdheten, välståndet och demokratin ökar i ett samhälle, desto större förefaller benägenheten bli för att samhällets befolkning gör yrkes- och livsval som korresponderar med de traditionella könsrollerna. I länder som Indien och Kina väljer fler kvinnor att bli till exempel civilingenjörer än i Norge, världens mest jämställda land. Detta därför att civilingenjörsutbildning i Kina har förhållandevis stora förutsättningar att leda till välstånd för den person som gör det valet. Gigantiska undersökningar, omfattande hundratusentals människor runt hela jorden, visar också att människor väljer anmärkningsvärt likartat i olika kulturer, när de listar de yrken som de helst av allt vill jobba som - och skillnaderna mellan mäns och kvinnors val upprepas på ett likartat sätt från land till land - från kultur till kultur.
Behållningen med Hjernevask är dock genomgående att iaktta hur nedlåtande och förringande som de norska genusforskarna och genusbyråkraterna förhåller sig till de amerikanska och engelska forskare som har initierat studier för att besvara frågor om i hur hög grad som vi styrs av gener, arv och biologi och i hur hög grad som vi styrs av av miljö, sociala faktorer och kulturell kontext. De norska genusforskarna är helt övertygade om att vi enbart styrs av det senare. Men de kan genomgående inte anföra någon forskning till stöd för sin övertygelse om att bara miljö och kontext är styrande för könsrelaterade beteenden och val. Inför frågan om varför evolutionen skulle ha sett till att män och kvinnor utvecklades olika på en mängd kroppsliga sätt, men absolut inte med avseende på den hjärna som är intimt förbunden med den övriga kroppen, förblir de svarslösa.
Hjernevask visar i program efter program att genusvetenskap och närbesläktade discipliner handlar mer om ideologi än om sanningssökande. Det finns mängder av frågor att besvara med avseende på sexuella läggningar, våldsbenägenhet, uppfostran osv, men man avisar kategoriskt varje forskningsrön av renodlat empirisk karaktär. Man säger helt öppet att man är helt ointresserad av dylik forskning. Vilket inte är konstigt, eftersom man anser sig redan sitta inne med alla svaren. Situationen är inte helt olik den medeltida, där vetenskapen baserades på tolkningar av bibliska texter och på tidigare tolkningar av bibliska texter istället för på studiet av verkligheten. När genusforskarna blir ställda mot vägen, tar de liksom kyrkans dåtida företrädare till det moraliska argumentet: den som säger emot är ond och omoralisk.
Det mest bisarra när man ser Hjernevask, är dock insikten om i hur hög grad som svensk politik har baserats på den här sortens pseudovetensskap, där folk hasar omkring med sina kaffekoppar, självbelåtet leende åt nya neurologiska rön, hånfullt skrattande åt varje ny studie av tvillingar eller adopterade barn. Det påminner inte så lite om 1800-talets frenologi och rasbiologi. Människan har väl dessvärre i alla tider haft en olycklig förkärlek till lättköpta dumheter i vetenskaplig förklädnad.