I dagens AB beklagar sig Ulrika Stahre (ej på nätet) över att jag och Per Gudmundson dristat oss till att kritisera den terrorism-romantik som har lett till att man bjuder in en person att föreläsa i Stockholm, vars främsta merit är att hon har kapat flygplan. Skulle det inte ha varit för att Leila Khaled hade framträtt som något så ovanligt som en kvinnlig terrorist - avbildad på tjusiga posteraffischer med kalasjnikov - skulle givetvis ingen ha uppvisat något intresse för hennes åsikter om kvinnor och feminism.
Att en dylik terrorismromantik fortfarande har fäste i vissa kulturkretsar som upbär stora statsbidrag, beror naturligtvis på att den upprätthålls och frodas på många håll i det svenska samhället, däribland AB:s kultursida, där Stahre idag beskriver Khaled som "en levande legend, absolut, av den sort som man tror inte kan vara vid liv fortfarande. Kanske rent av en ikon - fotografier av henne från sent 60-tal är klassiska".
Detta sägs alltså i socialdemokraternas och LO:s egen tidning. Den Leila Khaled som vi pratar om är en förebild för människor idag av en enda anledning: att hon har kapat två flygplan och poserar på tjusiga fotografier med en kalasjnikov. Den ideolgi och det agerande som hon är känd för, har hon inte tagit avstånd från. Hon ser tvärtom fortfarande våldet som ett adekvat politiskt medel. Hon säger sig fortfarande vara stolt över sina terrorattentat. Hon sitter därtill i ledningen för PFLP, som härom veckan slaktade en judisk familj på Västbanken.
Det vore intressant att se hur Ulrika Stahre skulle reagera om man bjöd in en gestalt med ett liknande cv från högerkanten. Dessvärre antar jag att hon skulle finna det lika väl värt att försvara. Ty idag kan man, som jag påpekat tidigare, i lika hög grad se nazister i de demonstartionståg och möten som arrangeras av palestinaktivister med Khaleds agenda.
Det säger en hel del om Stahres politiska kompass att hon finner mig och Per Gudmundson, båda med sympatier hos partier inom Alliansen, mer politiskt problematiska än en person med uttalat demokratifientliga idéer.