Mats Arvidsson på P1:s Kulturnytt gör sannerligen ingen hemlighet av det hån och den motvilja som han känner mot det förord som jag har skrivit till utställningen Det mörka rummet på Edsviks konsthall. Oklat varför. Förordet sägs vara ilsket, vilket det inte alls är och i synnerhet inte i jämförelse med Arvidssons recension. Han talar om "ett gäng halvtråkiga norska målare", och nämner inte överhuvudtaget utställningens fyra danska konstnärer. Vid sidan av den Marianne Wiig-Storaas som Arvidsson säger sig gilla, så är alltså bara två av sammanlagt tio konstnärer norska. Av recensionen får man rent generellt intrycket att Arvidsson aldrig har hört talas om Michael Kvium, Ulrik Møller, Peter Martensen och Nina
Sten Knudsen.
Lite lustigt är att Arvidsson vänder sig mot att utställningen är "programmatisk", vilket annars sällan brukar uppfattas som någonting negativt av Arvidsson och hans meningsfränder på P1 Kultur, när det gäller utställningar av betydligt mer programmatiskt ideologisk karaktär än denna, vars mest programmatiska inslag torde vara dess underförstådda kritik mot programmatiska utställningar med tydliga politiskt ideologiska förtecken.