I gårdagens Herald Tribune kunde man ta del av ett upprop med 22 europeiska kulturministrar till stöd för den europeiska kulturen. Bland annat talar man om vikten av att värna om det kulturella arvet och om att detta arv bör förbli tillgängligt för alla och envar. Och om att i tider av oro och ekonomiska kriser ändå inse vikten av att odla de kulturella värden som förbinder de europeiska länderna med varandra. Även om man i uppropet kan notera den i EU-sammanhang sedvanliga förkärleken för floskler, kan man ändå inte annat än välkomna ett initiativ som syftar till att stärka själva civilisationstanken. Liksom man inte kan annat än fundera över varför vår svenska kulturminister inte finns med bland undertecknarna, liksom litet som Danmarks, Polens, Slovakiens och Hollands.
En intressant iakttagelse i sammanhanget kan göras med utgångspunkt i den definition av kulturarv som man kan ta del av på regeringens hemsida. Där sägs väldfigt lite om det litterära, intellektuella och konstnärliga grund som vår civilisation vilar på. Istället är det väldigt mycket tal om "kulturvärdena i bebyggelsen och landskapet tas till vara samt att bevaka kulturmiljöintresset vid samhällsplanering och byggande". Och inget fel i det, men man undrar varför man arbetar med denna så påfallande snäva definition av kulturarv, och inte låter det hela utsräckas också till till exempel "the values of democracy" som det talas om i de europeiska kulturministrarnas upprop.