Fredrik Ekelund skriver i dagens DN med en kraft och en verlighetsförankring som står i bjärt kontrast till Maria Svelands syrefattiga funderingar från Söders höjder. Sveland kände sig illa till mods för att hon upplevde att hennes och hennes mediekompisars världsbild hade utsatts för kritik. Och hon fick en "djupare" förklaring till varför hon kände sig illa till mods, när hon läste en bok av en av hennes medie-själsfränder: Magnus Linton. Fredrik Ekelund försöker å sin sida förstå vad som faktiskt händer i hemstaden Malmö och varför så många av dess invånare reagerar som de reagerar: genom att rösta på SD; genom att bli islamister; genom att gå med i kriminella gäng; genom att bli rädda; genom att känna sig hotade; genom att uppträda hotfullt - och så vidare.
Och han förundras över de märkliga reaktionerna på olika sorters våldsbejakande politiska extremister: hot från islamistiska extremister ursäktas på ett helt annat sätt än hotet från högerextremister av Breiviks typ. Var fanns motsvarigheten till alla de reaktioner på Breivik som vi på sistona har sett på svenska kultursidor? Var fanns de när det gällde självmordsbombaren Taimour Abdulwahab på Bryggargatan? Var fanns efter det terrordådet alla artiklar att läsa som, likt Åsa Linderborg i söndagens AB (om Breivik), hävdade att alla som hade någon enskild åsikt gemensam med terroristen borde ägna sig åt sjävrannsakan?
Själv har jag som bekant belyst liknande inkonsekvenser med avseende på vänsterradikal extremism. Det är naturligtvis fullkomligt osannolikt att vi i Sverige skulle tillåta att högerextremister använde svenska universitet som plattformar för sin politiska verksamhet. Eller att terrordömda högerextremister skulle få skriva artiklar i tidskrifter som finansieras av stora fackföreningsrörelser.
Skillnaden mellan att se mellan fingrarna med vänsterextremister och islamister är naturligtvis att de sistnämnda på sistone har påverkat det västerländska samhället på ett mer iögonenfallande sätt än vänsterextremisterna och likaså har fått konsekvenser på fundamentala värdesystem i västvärlden - vad gäller yttrandefrihet, kvinnofrigörelse, antisemitism och så vidare. Men också naturligtvis med avseende på just antidemokratisk verksamhet som terrorism och politiskt motiverat våld, hot osv.