Artiklar av Johan HakeliusVärldens gångAv Johan Hakelius I skrivande stund pågår ännu debatten om hur kvarlevorna efter baronessan Thatcher ska hanteras, när de väl dragits genom Londons gator till Sankt Paul-katedralen. Recension Av Johan Hakelius Brevet till den älskade styvdottern Leonora, eller Snorky som P G Wodehouse kallade henne, innehåller inget annat än småprat, men en rad är avslöjande: "Vi sprang på Randolph Churchill i söndags och lunchade med honom i hans våning igår. Jag har missbedömt honom. Very good chap."
Världens gångAv Johan Hakelius När president Hugo Chávez myntade Venezuelas nationella slogan "Fäderneslandet, socialismen eller döden" räknade han antagligen inte med att svaret för hans egen del skulle komma så snart, men livet är fullt av överraskningar. De kan inte alla vara angenäma.
Av Johan Hakelius Var det bara jag som spårade en triumferande ton i de svenska kommentarerna till att Benedictus XVI valt att gå i pension? RecensionAv Johan Hakelius Lord Arthur Somersets vana att besöka en homosexuell bordell på Cleveland Street kom till Londonpolisens kännedom sommaren 1889. I oktober insåg lord Arthur, major i Royal Horse Guards och kronprins Albert Edwards adjutant, att han måste informera sin arbetsgivare.
Världens gångAv Johan Hakelius Med dubbel häpnad tog jag del av Svenska Dagbladets intervju med överbefälhavaren häromveckan. Vem trodde att den avrustade tidningen fortfarande har en riktig reporter, nämligen Mikael Holmström? Recension Av Johan Hakelius Lord Arthur Somersets vana att besöka en homosexuell bordell på Cleveland Street kom till Londonpolisens kännedom sommaren 1889. I oktober insåg lord Arthur, major i Royal Horse Guards och kronprins Albert Edwards adjutant, att han måste informera sin arbetsgivare.
Världens gångAv Johan Hakelius Få uppenbarelser är så frånstötande som en skadeglad journalist. Recension Av Johan Hakelius Sven Hedin och Adolf Hitler skakar hand på omslaget till Axel Odelbergs Vi som beundrade varandra så mycket. Det är olympiska spel i Berlin 1936. Världens gångAv Johan Hakelius "Vid tanken på en judisk president låter de fördomar gå före övertygelse." Recension Av Johan Hakelius Resor och romantik hör ihop. Hade inte Paris förälskat sig i Helena skulle det inte ha blivit någon odyssé. Utan kärlekstörst hade det varit svårt för Club 33. Någonstans däremellan finner man Rajen, den brittiska överhögheten på den indiska subkontinenten. Världens gångAv Johan Hakelius Ett gott glas vin är möjligen värt en gentjänst. Av Johan Hakelius Efter en sommar i Sveriges sydligaste regioner har jag kommit att omvärdera Burmas regerande generaler, eller åtminstone vissa av deras handlingar.
Recension Av Johan Hakelius Problemet med väl underbyggda fackböcker är att de tar död på en och annan god historia. Den som inte vet något annat om Fred Astaires enastående karriär vet åtminstone hur omdömet löd när han provfilmade: "Can't act. Slightly bald. Also dances." Världens gångAv Johan Hakelius Den 3 maj passerade Sveriges befolkning 9,5 miljoner i antal och enligt Statistiska Centralbyråns nyutkomna demografiska rapport är vi 10 miljoner redan 2018. Det kan till förstone framstå som goda nyheter för oss som nått den erfarenhetsmättnad som gör att allt färre bekantskaper verkar värda besväret. Recension Av Johan Hakelius Den 13 februari 1858 sträckte äntligen Tanganyikasjön ut sig framför John Hanning Spekes ögon. Ögonen var tyvärr så inflammerade att han inte kunde se vattnet, bara ett dunkelt skimmer. Sedan två veckor hade Speke fått ledas, eftersom han varit oförmögen att avgöra vilket håll som var framåt. Världens gångAv Johan Hakelius I stort sett ingen verkar ha reagerat på att Dramaten och Sveriges Radio i slutet av april arrangerade en temakväll om klass, där en uppburen poet diktade om att statsministern blir skjuten i huvudet. Johan Jönson beskrev på orimmad vers sin fantasi med lustfylld detaljrikedom. Han möttes av publikens jubel. Av Johan Hakelius Jag är säkert inte ensam om att notera hur fanatiska motionärer börjat samlas i skyltfönster för att gå i fingerade trappor. Av Johan Hakelius Jag undrar om EU-juntan som tagit makten i Grekland kommer att utsättas för en turistbojkott, liknande den som riktades mot Papadopoulos junta under dess korta tid vid makten. Recension Av Johan Hakelius När William Blake, vid något av artonhundratalets första år, mejslade fram stroferna i dikten "And did those feet in ancient time" träffade han en engelsk källåder. Det var kontrasten mellan det potentiellt heliga Englands "pleasant pastures" och "mountains green" och den industriella revolutionens "dark Satanic mills" som gjorde det. Som "Jerusalem", satt till musik drygt hundra år senare av sir Hubert Parry, blev dikten signatur för såväl den lantliga kvinnoföreningen Women's institute som det engelska cricketlandslaget. Georg V föredrog Jerusalem framför God Save the King. Världens gång Av Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Det är en tröst att upptäcka hur roande djur ärAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Det senaste beskedet från Bryssel är att Öland inte är en öAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Dags att tala klarspråk om sjukgymnasterAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Vad skulle passa bättre än en partiledare som är ointresserad av politik?Av Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden "Det centrala är att inte ge efter för de perversa drifterna"Av Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. VetenskapÖver 12 700 älgar mördades i Västerbotten förra åretAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. FrizonHennes liv var ett absurt konstverkAv Johan Hakelius Jennifer Paterson slog igenom som tv-kock, men hennes popularitet berodde i hög grad på att hon var representant för en den utrotningshotade samhällsgrupp som bar upp det viktorianska England. Världens gångJag påstår inte att alla politiker skulle vinna på att ta av sig klädernaAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Skamsen och renad på ett folkpartistiskt sättAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Är det inte VM i speedway är det EM i handboll eller SM i körsångAv Johan hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Mina år som CIA-agent hade sina besvikelserAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Så räddar köttklistret tigerstammenAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Onödigt att skicka Persbrandt till GuantánamoAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Jag skickar gärna svenska skallar till naturfolkenAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Av Johan Hakelius Under de senaste veckorna har jag hört ryktas att Thomas Bodström ska ta över denna kolumn. Efter att ha undersökt saken visar det sig att jag inte är ensam: åtta av tio svenskar i arbetsför ålder riskerar att förlora sina arbeten av samma skäl. Äntligen slipper vi medelmåttor bli påminda om vår medelmåttighetAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Det ovärdiga struttandet på SolvallaAv Johan Hakelius Johan Hakelius känner sig nedstämd över att så många människor föredrar den löjliga traven framför den eleganta galoppen. Vad har Wanja lärt sig av Saddam?Av Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Tradition Av Johan Hakelius Den brittiske kolumnisten Jeffrey Bernard uppnådde kultstatus genom sina alkoholindränkta livsbetraktelser i spalten "Low Life". Den vardag han med klarspråk skildrade blev en uppskattad kontrast till andra skribenters lättsamma välstånd. Världens gångAv Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden.  Av Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden och rör sig denna gång mellan Strindbergs anatomi, Sydafrikas president och en lysande gasklump. Av Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden.  Av Johan Hakelius Johan Hakelius funderar över tecken i tiden. Tradition Av Johan Hakelius Den engelske parlamentsledamoten Alan Clarks dagbok blev en sensation och storsäljare. Liknande uppriktigheter om vänner, fiender, älskarinnor - men också om politikens villkor - hade aldrig tidigare publicerats. Allmänheten tog miljonären, libertinen, snobben och hypokondrikern Clark till sina hjärtan.
 Av Johan Hakelius Anthony Powells romansvit A Dance to the Music of Time räknas som en av de mest betydelsefulla i brittisk litteratur. På närmare 3000 sidor får man följa ett samhällsskede - och över 300 personer - från första världskriget till mitten av 1970-talet.  Av Johan Hakelius I en nyutkommen bok förenas George Orwell och Evelyn Waugh till en och samme man. Trots vissa gemensamma drag var de emellertid radikalt olika. En sak hade de dock gemensamt: avskyn för den totalitära staten. |