Resebrev från Kiev

Kiev i försommaren är varmt och fuktigt med kastanjer och syrener i full blom. Staden är en arkitektonisk blandning mellan Wien och Sankt Petersburg med gyllene lökkupoler på katedralerna och slitna fasader. EU-flaggan vajar över var och varannan byggnad. Visste man inte att där nyligen rasat strider med över hundra dödsoffer kunde man ta Majdan, självständighetstorget, för en kolossal konstinstallation, med gatumålningar, uppstoppade dockor, muralmålningar, graffiti, blomster, fotografier över stupade och gravljus i en förvånansvärt välstädad röra. Damer i förkläde sopar rent mellan brända bildäck och blågula gatstenar.

Det är ett intensivt program som professor Timothy Snyder från Yale och New Republics kulturchef Leon Wieseltier tillsammans med många andra organisationer, bland annat nättidningen Eurozine har ordnat. Konferensen ”Thinking Together” sträckte sig över fem dagar veckan före presidentvalet den 25 maj. Bland talarna återfanns bland andra Slavenka Drakuli´c, Paul Berman, Agnieszka Holland, Adam Michnik, Bernard Kouchner, Karl Schlögel, Roger Cohen, Bernard-Henri Lévy. Paneler arrangerades på ryska, ukrainska, tyska, franska, polska och engelska. Konferensens syfte var att visa solidaritet med Ukraina, att påvisa att dess problem är universella och trängande, samt att gjuta nytt liv i de transatlantiska relationerna. Den godmodige Wieseltier i jeansskjorta (”I am a hippie”) och gloria av vitt hår vill göra allt han kan för att om möjligt stärka den västerländska dialogen med de demokratiska krafterna i Ukraina.

Timothy Snyder talade för 500 studenter på Kiev Mohyla Academy, ett av stadens universitet, på temat ”Not Even Past”: Ukrainian Histories, Russian Politics, European Futures. Han gjorde sitt bästa för att ge en bild av Ukraina som ett exemplariskt europeiskt land, med en historia som löper parallellt med andra europeiska länders ända fram till första världskriget. Då, på grund av sitt geografiska läge, blev det ingen självständighet, trots att man slagits för detta lika hängivet som andra, om inte mer. För Snyder är det ytterst angeläget att väst får en bättre förståelse för den ukrainska historien och inser hur manipulativt Kreml har agerat i frågan. Han vill slå hål på myter som att ”Ukraina är inte en riktig nation” och ”alla ukrainare var kollaboratörer”. Det är av avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen att Europa och USA lär sig genomskåda Vladimir Putins raffinerade och förvirrande retorik – den som utmålar honom själv som de etniska minoriteternas beskyddare. ”Talet om att skydda etniciteter klingar vackert, men det Putin verkligen åstadkommer är att utplåna medborgarskap”, sade Snyder.

Informationskriget är i full gång. Tyska journalister i Kiev säger att en majoritet av de tyska läsarna inte vill stöta sig med Putin –- eller har full förståelse för honom. Korrespondenterna får dagligen hatmejl, ibland med mordhot, för sympatiska skildringar av krisen här. Obama anses allmänt vara en flopp. (Was he not going to pivot to the East? He is doing the twist. Skämten om Obama florerar.) B-H Lévy gav ett dramatiskt anförande om den fascistiska ideologin bakom Putin. Carl Bildt var inte imponerad. Själv är jag imponerad av de undersköna ukrainskorna som jobbar, sliter och står i, i detta genomkorrupta land omgivna av inte särskilt intagande män.

Något av det viktigaste att ta med sig från samtalen är detta: Under allt högtravande tal från Putin de senaste åren om att skapa en multipolär värld, en värld där man borde sträva efter flera starka maktcentrum, så har Europa visat en förbluffande naivitet ifråga om hans egentliga agenda. Bara höger- och vänsterpartier på ytterkanten röstade mot förslagen om EU-sanktioner. Putin använder anti-fascistiska paroller för att motivera det mesta, ju mer motsägelsefullt desto bättre. Svoboda i det ukrainska parlamentet är nu det enda högerextrema parti som inte grupperar sig tillsammans med övriga högerextrema partier i Europa. Det består nämligen av EU-anhängare och anti-putinister. Den gamla vänster- och högerskalan liknar mer och mer en snurrande karusell.

Louise Belfrage

Internationell rådgivare i Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse.

Mer från Louise Belfrage

Läs vidare