När Barack Obama hösten 2008 valdes till USA:s näste president stod det klart att en era av amerikansk hegemoni i världspolitiken var på väg att avslutas. Obama hade valts på ett fredsprogram, men det var lätt att se att världen med honom i Vita huset skulle bli en farligare plats och att krigsriskerna skulle öka.

Ett mer eller mindre oundvikligt mönster avtecknade sig. I amerikansk politik liksom i västvärldens politik i stort finns en böljegång som den historiskt intresserade kan avläsa. När första världskriget 1918 avslutades med västmakternas seger och kulminerade i fredsslutet 1919 vidtog en stund av eufori. Woodrow Wilson och många med honom trodde att världen efter kriget ”gjorts säker för demokratin”. Freden mellan staterna skulle i fortsättningen garanteras genom Nationernas förbund, kollektiv s&auml...