Världens gång

Knappt hade invånarna börjat troppa av mot Provence, sörmländska herrgårdar och segeljakter, förrän gatorna fylldes av representanter för de kriminella klasserna. De bröt upp portarna i ädelträ, klättrade in genom de franska balkongerna och länsade de sorgfälligt uppbyggda vinkällarna. De gjorde ingen skillnad mellan drickfärdiga och lagringsfordrande årgångar.

Själv försåtsminerar jag vår våning varje sommar, men det har börjat bli långtråkigt att svabba upp resterna. Nästa gång jag tvingas kalla hit någon för att gräva en grund, omärkt grav på vår lilla innergård, kommer det dessutom att bli ohemult dyrt. Både rot:en och rut:en är slut. Det är lätt att förtvivla.

De flesta av mina grannar har redan givit upp. Likt skälvande ir...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Johan Hakelius

Skribent.

Läs vidare