VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Evangeliet glöms

Av Annika Borg

Svenska kyrkan håller inte isär det värdsliga och det andliga. Rättfärdiga ledare glömmer att också de är syndare. Detta är en kyrka som fjärmar sig från arvet från Luther.

I år firas Lutherjubileet, eller reformationsjubileet, som uppmärksammar att det var femhundra år sedan Martin Luther formulerade sina teser mot den medeltidens romersk-katolska kyrkas missbruk och korruption. Enligt traditionen spikade han upp teserna på kyrkporten i tyska Wittenberg. I Wittenberg hade munken Luther sitt värv som doktor i teologi vid universitet, med expertområdet Bibelns Gamla testamente.

Vilka är då ingredienserna i den teologi som förändrade teologin, kyrkan och historien? Det är en fråga att kretsa kring idag, femhundra år senare. Svenska kyrkan är en av världens största lutherska kyrkor och enligt lagen om Svenska kyrkan ska kyrkan vara evangelisk-luthersk. Hur förvaltas och upprätthålls det lutherska reformatoriska arvet idag i Sverige? Har det längre någon betydelse eller har det blivit en slentrianmässig självdefinition utan egentlig täckning?

Inför julen 2016 samlade sig Svenska kyrkan tillsammans med företrädare för andra kyrkor, som den romersk-katolska och de reformerta, till ett julupprop. Juluppropet uppmanade Sveriges regering och riksdag att vrida klockan tillbaka och återinföra samma regler som gällde under flykting- och migranttrycket 2015. Den ändring av reglerna som har full politisk majoritet hos båda blocken och stöd hos majoriteten av medborgarna beskrevs av de kyrkliga företrädarna som en ”teknifiering, empatilöshet och avhumanisering” när det gäller migranter och flyktingar. Den som däremot ville inneslutas i det oförvitligas och godas gemenskap, kunde underteckna juluppropet på nätet eller via upptryckta listor och på så sätt få ett kvitto på att man var friköpt från synd.

Det var ord och inga visor strax före jul när stjärnorna lyste, ljusen tindrade och gemenskapen stod för dörren. Den som till äventyrs sökte efter julens glada budskap om ett barn som blir fött, fick leta någon annanstans än i kyrkliga utspel och flöden julen 2016.

Att Svenska kyrkan – återigen försökte förfäkta att krubbans strålglans och Jesu första tid i livet ger klara besked om migrationen i världen och målkonflikter i den svenska välfärden stötte på patrull. Juluppropets moraliserande ton och bristen på ansvarstagande, såväl konkret som när det gällde att förstå konsekvenserna av det man kräver, föll inte i god jord bland många av de kyrkomedlemmar som betalar skatt och kyrkoavgift i det land i Europa som tagit emot flest människor på flykt.

Skribenten och tidigare politiskt sakkunniga för Liberalerna Jenny Sonesson skrev en krönika där hon önskade sig fridens och gemenskapens julbudskap från kyrkan, istället för att mötas av ett upprop om den fråga i svensk politik som är mest laddad. Andra menade att kyrkan själv kan öppna sina hjärtan och sälja av sin skog, öppna alla sina församlingshem och övriga lokaler och bidra konkret till migrationsbudgeten.

I kyrkliga sammanhang runt om i landet uppmanades människor att skriva under uppropet, som en garant för att vara friköpt och sitta säkert på de godas sida. En anonym kyrkobesökare vittnade om att vederbörandes kyrkobesök kunde kännas obekväma för att det förväntas att man gav stöd åt en politisk linje och skrev under, ”annars är man inte kristen”. De som drev uppropet och linjen uttryckte sig precis så: ”Det här gör vi för att vi är kristna.”

Julen 2015 gav ärkebiskop Antje Jackelén ett antal intervjuer i svenska tidningar som alla hade samma tema: migration och flyktingar. Den som kände behov av den inre andliga påfyllningen genom att möta orden om den Gud som blir människa och föds i en krubba för mänskligheten och frälsningens skull, ett budskap om frid, fick vända sig någon annanstans.

Några år tidigare, julen 2011, var det Israel-Palestina-konflikten som stod i fokus. I en julhälsning på sajten Youtube tog Jackelén, som då var biskop i Lund, fram en julkrubba i olivträ. Men det var inte vilken julkrubba som helst, utan en med en mur som gick rakt igenom. Den här gången gick evangelietexterna om Jesu födelse att böja till att handla om muren, eller skyddsbarriären, i dagens Betlehem. Poängen var att om Jesus hade fötts idag, så skulle Maria och Josef hindrats från att komma fram till krubban.

Budskapet kunde uppfattas som starkt: Idag hade inte världens Frälsare kunnat födas. Sensmoralen snuddade vid den obehagliga tanken att Israel – ett ord som i teologin har en mångfacetterad betydelse; Guds utvalda folk, judarna, landet – står i vägen för frälsningen. Under historien har den kristna kyrkan anklagat judarna för Jesu död, med brutala konsekvenser för det judiska folket. Den retoriska figuren i julhälsningen kunde förstås som att det är Israels, judarnas, fel – då och nu.

Eftersom Svenska kyrkan är en luthersk kyrka, är det särskilt viktigt för henne att vara uppmärksam på synen på judendomen och judarna. Martin Luther skrev sent i livet ett antal texter som var antisemitiska. Hans kristocentriska teologi slog över i ett skuldbeläggande av judarna och en förnekelse av judendomens existensberättigande. Jubileum eller inte, det är en mörk och farlig aspekt av Martin Luther, som alltid behöver hållas levande i kyrkans medvetande.

Exemplen ovan ger en glimt av hur Svenska kyrkan i sin kommunikation alltmer har kommit att ta på sig en självpåtagen och icke efterfrågad auktoritet med anspråk på att vara ett moraliskt och politiskt rättesnöre i den sakpolitiska samhällsdebatten. Den processen har pågått länge och handlar inte enbart om de senaste årens utspel och upprop.

För många medlemmar i Svenska kyrkan blir dessa utspel en stötesten. Det har ett flertal undersökningar, även sådana som kyrkan själv har utfört, visat. Människor vill att det finns ett kyrkligt engagemang för utsatta människor, men avvisar att kyrkan ska lägga sig i det politiska livet.

Det medlemmarna uttrycker är i själva verket den distinktion en evangelisk-luthersk kyrka som Svenska kyrkan bär – eller borde bära i sig själv: den teologiska grundsyn som skiljer det andliga och världsliga regementena åt.

Distinktionen mellan det andliga och det världsliga regementet hämtar sin inspiration från bibelordet om att ge kejsaren vad som tillhör kejsaren och Gud vad som tillhör Gud (Matteusevangeliet 22:17-21). Svaret ger Jesus när han sätts på prov med en politisk fråga om rätt och fel. Några enkla politiska svar på sakfrågor, som här om skatt, ger inte Jesus.

Martin Luther utvecklar tankarna om det andliga och det världsliga. Förenklat innebär denna teologiska syn att samhällets institutioner med dess makthavare är instiftade av Gud till samhällets bästa. I en av Svenska kyrkans bekännelseskrifter, Confessio Augustana, författad av Luthers medarbetare reformatorn Philipp Melanchthon (14971560), uttrycks denna lutherska teologiska grundsyn så här:

”Ty den världsliga styrelsen sysslar med helt andra ting än evangelium. […] Den andliga och den världsliga makten böra för den skull inte sammanblandas. Den andliga makten har befallning att predika evangelium och förvalta sakramenten.”

”Om biskoparna hava någon världslig makt, hava det den icke såsom biskopar, i kraft av evangeliets befallning, utan i kraft av mänsklig rätt, förlänad av konungar och kejsare för den världsliga förvaltningen av sin egendom. Men detta är ett annat uppdrag än evangelii ämbete.”

Kristna människor bidrar med sitt arbete, sitt engagemang, sina roller och uppgifter till samhällets bestånd. Kyrkans roll och uppgift är ett annat slags gemenskap, den andliga. Det är där – när kyrkan är och fungerar som kyrka – evangeliet klart förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Det är där människan möter lagens krav: Guds bud och vilja. Hos människan väcker dessa krav en medvetenhet om de egna tillkortakommandena, ett syndamedvetande.

Men i samma ögonblick som den insikten drabbar, och delaktigheten i världens bortvändhet från Gud står klar, möts människan av evangeliets Ord. De orden är förlåtelse och upprättelse, löftet om att hon kan resa sig upp som den redan friköpta varelse hon är. Genom att Jesus Kristus friköpt människan då han dog på korset, är summan redan betald. Den kristna människan är fri. Lag kan inte tänkas, inte förkunnas, utan evangelium. Det kan sägas vara reformationens grundprincip.

För Martin Luther var denna brottning djupt personlig och existentiell. Det är i det ögonblick han själv drabbas av lagen och insikten om sina egna tillkortakommanden, när han inte kan finna en nådig Gud, som reformationen startar. Det kan uppfattas som anakronistiskt att tala om Luther genom rastret av vår tids uppfattningar om individen och det individuella. Martin Luther var och förblir en 1500-talsmänniska, med den tidens världsbild och samhällsuppfattning. Individens frigörelse var, i vår tids bemärkelse, inte uppfunnen. Men i hans tänkande finns ändå frön till ett sådant tänkande om individen.

Luthers teologiska och trosmässigt drabbande insikt består i att han själv inte kan lägga ett uns till sin egen frälsning. Rättfärdiggörelsen och frälsningen kommer genom tron allena, sola fide. Det är genom att tro på Jesu Kristi verk, den frälsning korsdöden gav, som han kan resa sig igen som människa. Martin Luther finner Ordet – och i sin själanöd förstår han det nu på djupet – hos Paulus, i Romarbrevet, i Galaterbrevet och Efesierbrevet (2:8). Han, Luther, är friköpt, finns personligen i Guds plan och har möjlighet till en gudsrelation.

Mot den bakgrunden får man även förstå reformationens centrala syn på kyrkan som den gemenskap där evangeliet klart ska förkunnas. För att den enskilda människan ska väckas genom Guds lag och nås av evangeliets frigörande ord om förlåtelse och upprättelse, behöver bibelordet och bibelutläggningen – predikan – värnas och utgöra centrum. Förutsättningen för det är att människor får höra budskapet på ett språk de förstår, inte bara ett mummel och mässande på ett för dem okänt språk som latin.

Nu sammanföll Luthers liv med utvecklingen av boktryckarkonsten, men det är viktigt att se att dessa teologiska incitament för att gudstjänster så småningom i reformationens spår hölls på de språk människor talade och att bibelöversättningar och andra skrifter trycktes och spreds. Ordet, språket och tillgängligheten handlade om något så allvarligt som människans frälsning.

Reformationen kan, historiskt sett, sägas vara startskottet för att utbildning och folkbildning så småningom kom fler och fler grupper i samhället till godo. De bibliska berättelserna och den kristna trons olika delar var den kulturella kanon alla människor förhöll sig till. När texterna kom i bokform, på ett språk man kunde tillägna sig, vidgades människors kunskapshorisont.

Sett i ljuset från korset är människan enligt Luther både syndare och rättfärdig. Det finns en dubbelhet i hans antropologi, som visar insidan av den process då människan drabbas av lagen och upprättas av evangeliet: hon får insikt om att hon är en syndare, men att hon i Guds ögon – och samtidigt – är rättfärdig.

De bruk i den romersk-katolska kyrkas som Luther gör upp med byggde på en helt annan tankegång om människans och kyrkans roll: kyrkan som institution och Petrusämbetet – påven – sågs konstitutiva för kristendomen och som nödvändiga för människans frälsning. Kyrkan förvaltade frälsningen och med det åtföljde givetvis en stor makt över människor.

Mot detta står Luthers syn på människan som religiöst myndig och bemyndigad att själv upprätta en gudsrelation. Även om kyrkan som institution är viktig för Luther, så är den inte som fastlagd institution nödvändig för människans frälsning. Kyrkan förfogar inte över frälsningen eller förlåtelsen, dessa är Kristi verk allena. Gud har ingen ställföreträdare på jorden.

Den existentiella upplevelse och andliga nöd som drabbade Luther, mynnade ut i hans utveckling av teologin om rättfärdiggörelsen genom tron allena. Det kan sägas var en inre drivkraft för förändring. Det fanns också en yttre, även om de givetvis hänger samman. Den yttre handlade om kyrkans bruk och missbruk.

Martin Luthers uppgörelse med dåtidens romersk-katolska kyrka var dramatisk. När man läser Luthers skrifter, som Om kyrkans babyloniska fångenskap, eller Om den trälbundna viljan, som är en skarp dialog med Erasmus av Rotterdam, slås man av att dagens temperatur i debatten är ganska ljummen. Det här är stridsskrifter, kyrklig maktkritik som varken förr eller senare har formulerats så skarpt och kompromisslöst.

Kritiken rör kyrkans anspråk på att förfoga över förlåtelsen och därtill konkret sälja den för att få in pengar. Det var det försäljningen av avlatsbrev var ett uttryck för, enligt Luther. Luthers teologiska kritik av medeltidens romersk-katolska kyrka och handeln med avlatsbrev rör sig på flera nivåer. Dels handlar kritiken om ett själavårdande perspektiv. Martin Luther menade att kyrkan lurar människor och på så sätt riskerar deras själar. Dels predikar kyrkan gärningslära: Att en kan människa genom sina handlingar kan lägga ett uns till sin egen frälsning, åstadkomma något som inte Kristus redan har gjort för mänskligheten. På så sätt förleder kyrkan människor. Luther skriver i Om kyrkans babyloniska fångenskap:

Avlat är ett gagnlöst påfund av de romerska smickrarna.

En annan nivå handlar om biskoparnas leverne och att de lierar sig med den politiska makten, ingår i kotterier, ägnar sig åt korruption och lägger pålagor på människor. 1521 exkommunicerar påven Leo X Martin Luther och även hans skrifter blir bannlysta. Exkommunikationen upphävdes inte under Luthers levnad (han dog 1546) och än idag förekommer diskussioner om varför den romersk-katolska inte häver förkastelsedomen över Luther. Svaret från den romersk-katolska kyrkan (så sent som 1983) har varit att den jordiska kyrkans jurisdiktion upphör när en människa dör.

Reformationen ledde till att nya grenar på kristendomens familjeträd växte ut. Enligt historieskrivingen var Luthers intention att förändra kyrkan inifrån. Men konfliktytorna blev för starka, synsätten och tolkningarna kolliderade helt enkelt för hårt. Det är viktigt att komma ihåg att den romersk-katolska kyrkan för den skull inte förblev statisk, där skedde förändringar och en utveckling av trosuppfattningarna.

Luthers teologi bär i sig en dubbelhet: å ena sidan uppmanar den människan att förbli vid sin läst, acceptera och träda in i sin givna roll i samhället och å den andra innehåller den sprängkraft till radikal förändring.

Ett exempel är synen på kvinnor. Enligt Luther finner kvinnan sin kallelse i rollen som maka och mor (1 Timoteusbrevet 2:15). När Luther värnar kvinnans ställning på detta sätt kan det med våra ögon ses som patriarkalt och könsrollsstereotypt. Men utifrån den tidens bruk och synsätt vidgar han ramarna för vad vi idag skulle benämna självbestämmande.

För kvinnor var klosterlivet eller (ofta) ett arrangerat äktenskap livsmöjligheterna. Luther protesterar mot hemliga förlovningar och pekar på kvinnors utsatthet samt problemet med arrangerade äktenskap. Äktenskapet ska ingås öppet och utifrån båda parters konsensus, menade han. Han slog vakt om äktenskapet som en trygg ram för kvinnor och barn. Luther lyfte även fram vikten av sexuell utlevelse och skriver i Om kyrkans babyloniska fångenskap att om en man inte ger sin hustru ett barn, får hon ta sig en älskare.

Så, hur firas denne mångfacetterade reformator i Sverige 2017? Om man dammsuger Svenska kyrkans evenemang för och om Luther under året så finns de, men det är ändå förvånansvärt sparsmakat. Det finns de som säger att Svenska kyrkan har tappat bort Luther. En av förklaringarna är att många präster, och även biskopar och andra i ledningsfunktion, inte själva har sin bakgrund i den lutherska traditionen, utan i den frikyrkliga, reformerta. I den reformerta, calvinska traditionen är inte distinktionen mellan de andliga och världsliga regementena lika stark. En större betoning ligger på samhällsansvar och gärningar, vilket lätt kan slå över i politisk aktivism. En annan förklaring är att prästutbildningen under decennier brustit vad gäller fördjupande Lutherstudier.

I årets första nummer av Kyrkans tidning intervjuas Sveriges store auktoritet på Luther, den tidigare biskopen Carl Axel Aurelius, som nu är verksam vid Köpenhamns universitet. Aurelius säger:

”Hela reformationen med avlatskritiken är i grunden en själavårdande sak. Luther reagerade därför att folk for illa. Om man tappar bort det, tappar man bort väldigt mycket.”

Aurelius understryker att det kräver ett utbildat prästerskap som är väl förankrat i kyrkans tro och lära.

Mot bakgrund av Svenska kyrkans utveckling kan man detta jubileumsår drista sig till att undra om inte inslag i samtiden och kritiken mot kyrkan liknar reformatorns uppgörelse med kyrkan: En kyrka som förkunnar gärningslära – lag , men glömmer evangeliet. Kyrkliga ledare som tror sig veta bäst och anser sig vara rättfärdiga, men glömmer att de själva också är syndare, precis som alla andra. En kyrka som genom upprop och aktivism invaggar människor i en tro att de är friköpta genom en handling eller genom att omfatta en politisk åsikt. En kyrka som inte håller isär det andliga och det världsliga regementena och glömmer att människor är religiöst – och politiskt myndiga. En kyrka som fjärmat sig långt bort från sitt lutherska arv.

Annika Borg är teologie doktor.

Mest lästa just nu

1) Rasist mot sin vilja? av Dan Korn

2) Drabbad av Drøvel av Fredrik Johansson

3) Alla begär ordet av Torbjörn Elensky

4) Inga pappas pojkar av Magnus Henrekson

5) På gästabud hos biskop Brask av Gunilla Kinn Blom

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Upptagen av sig själv av Hans Hederberg

2) Han förändrade världen av David Crane

3) Gatlopp för Luther av Per Svensson

4) Drabbad av Drøvel av Fredrik Johansson

5) Rasist mot sin vilja? av Dan Korn

NR 1 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Catta Neuding (vik), Katarina O’Nils Franke (tjl)
Redaktionsråd: Niklas Ekdal, Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...