Jag tror att Lagercrantz enkla iakttagelse säger något väsentligt om dessa två författare, och jag har alltid känt större sympati för Ekelöf än för Lundkvist. För Ekelöf var det viktigt att skaffa sig sin egen intellektuella egendom, den som han verkligen kunde kalla sin. Annan egendom intresserade honom mindre.

Många texter läser man utan större engagemang, men plötsligt kommer det en bok som verkligen talar direkt till dig och blir en del av din personlighet. Vid olika faser i livet återkommer man till den. Och varje ny läsning fördjupar förståelsen.

Lagercrantz har beskrivit hur han själv som ung, innan han blev kritiker, snabbt slukade den ena boken efter den andra. Han återvände aldrig till samma verk och mindes knappt något av det lästa. Med tiden lärde han sig omläsningens konst: på...