VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Historien återkom

Av Elisabeth Braw

Inför rysk aggression ökar Europa åter sina försvarsbudgetar. Det ger utrymme för politiskt nytänkande.

The Peace dividend. Historiens slut. I hela västvärlden – ja, i det forna öst också – skars försvarsbudgetarna ner dramatiskt.

År 1990 lade Frankrike 3,4 procent av BNP på försvar; 10 år senare hade siffran sjunkit till 2,5 procent. I Tyskland skars försvarsbudgeten under samma period ner från 2,7 procent till 1,4 procent av BNP, i Nederländerna från 2,5 till 1,4 procent, i Sverige från 2,6 till 1,8 procent. Regementen lades ned. Så sent som för tre år sedan lade bara tre Natoländer – USA, Grekland och Storbritannien – de officiellt obligatoriska 2 procent på försvaret.

Värnplikten avskaffades också: i Frankrike, Italien, Sverige, Nederländerna, till och med i Tyskland, där den så länge setts som en garanti för ett samhälle där militären inte är en isolerad makt som riskerar att få konstiga idéer.

– Det var inte så underligt att försvaret minskades. Det behövdes små, flexibla styrkor som snabbt kunde skickas på utlandsuppdrag, säger Dick Zandee, senior research fellow på Clingendael (Netherlands Institute of International Relations) och tidigare politisk planeringschef på European Defence Agency.

När Tyskland återförenades var Hans-Joachim Stricker befälhavare för ett av tyska flottans minsveparförband. Karriären gick bra: några år senare utsågs han till chef för hela flottans minsveparverksamhet. Men det var ett hunsat Bundeswehr. Hur var det att tjäna sitt levebröd i en styrka som blev mindre och ännu tamare? frågar jag Stricker.

– Det talades hela tiden om den eviga freden [en hänvisning till Immanuel Kants verk]. Vi soldater förstod absolut att det inte behövdes lika många soldater som tidigare; vi lever ju inte i en alternativ värld. Problemet var att freden inte bara kasserades in en gång utan flera gånger.

Inom några år hade det gått så långt att bara 2 av de 15 fartyg som stod till Strickers förfogande gick att använda på samma gång.

– Att skicka ett par fregatter till Somalia klarade vi, men vi hade inte pengar att skicka trasiga fartyg på reparation. Om vi behövde laga ett fartyg tog vi delar från ett annat fartyg, berättar Stricker.

I armén låg det lika illa till. Vid en Natoövning för två år sedan tvingades Bundeswehrsoldater ersätta ett ammunitionsrör som saknades med ett kvastskaft.

Men nu har historien återvänt. Rysslands inblandning på Krim är väldokumenterad, liksom dess psykologiska krigföring mot europeiska länder inklusive Sverige och dess intrång på grannländers luftrum. Helt logiskt växer försvaret nu både inom och utanför Nato. Enligt Natostatistik ökade medlemmarnas försvarsutgifter 2015 med 0,6 procent och förra året med 3 procent. Sedan 2009 har Nato:s försvarsutgifter därmed ökat med runt 6 procent. Lettland och Litauen rör sig mot 2 procent av BNP. Till och med Tyskland, den motvilliga militärmakten, satsar nu mer på Bundeswehr, vars budget i år stigit med 8 procent, till 37 miljarder euro. I oktober förklarade Angela Merkel till och med att hon hade lovat Barack Obama en ökning av försvarsbudgeten från 1,2 till 2 procent av BNP. Försvarsminister Ursula von der Leyen vill dessutom öka antalet soldater med 10 000, till 187 000. För två år sedan återinförde Litauen värnplikten. Sverige ökar också sin försvarsbudget, fast knappast så mycket som skulle behövas. Idag ligger den på 1,1 procent av BNP, jämfört med 1,8 procent år 2000. Ryssland i sin tur befinner sig mitt i en enorm försvarsreform där snart sagt allt moderniseras: kärnvapenbestyckade ubåtar, stridsplan, kryssningsmissiler.

Det är en ironi att den eviga fredens fader, Immanuel Kant, som blev sin hemstad Königsberg trogen hela livet, fortfarande är stadens mest kände son. Än mer känt är Königsberg – numera kallat Kaliningrad – dock som Rysslands främsta vapendepå. Också toppmoderna Iskanderkryssningsrobotar, som kan träffa mål på upp till 500 kilometers avstånd med bara några meters marginal, är numera baserade i Kaliningrad. Den eviga freden blev uppenbart kortvarig. En cyniker skulle säga att vi har återvänt till vårt naturliga tillstånd.

Därför ökar Europa inte bara sina försvarsutgifter utan också sin traditionella krigsplanering. Nato och dess allierade, dit Sverige räknas, genomför regelbundna övningar, om än med mycket färre soldater än under kalla kriget. Idag övar Nato mestadels med högst en brigad, runt 5 000 soldater, medan kalla krigets Natostyrkor övade med flera divisioner på samma gång. (I en division ingår 10 000–20 000 soldater.) Men vem är fienden egentligen?

– Vad vi gör nu är att täppa till hålen som kom till efter kalla krigets slut. Men vi vet inte vilket slags styrkor vi kommer att kämpa mot i framtiden. Det kommer att krävas mycket mer pengar än vi för närvarande lägger på försvaret, säger Zandee.

Till och med i Tyskland har den allmänna opinionen vänt från oro kring ett mäktigare Bundeswehr till majoritetsstöd för försvarsminister Ursula von der Leyens 10 000 nya soldater. Inte oväntade gläder det Amiral Stricker.

– Medborgare säger, vänta ett slag, vad kan vi inte längre, vad har vi inte längre, varför har vi ingen ammunition? Det gör det lättare för politiker att lägga mer pengar på försvaret, påpekar han.

Historiens återkomst ger kanske just därför europeiska försvarsmakter också en oväntad möjlighet: de behöver inte återvända till gamla rutiner utan kan ägna sig åt diskret uppfinning. Tänk på värnplikten. Även när det är hemlandet och närområdet som ska försvaras istället för kriser i fjärran länder som ska lösas behöver inte hela årskullar utbildas till soldater. När Litauen återinförde värnplikten bestämde landet sig därför att det bara behövde 3 000 värnpliktiga (med ökning till 3 500) – inte de runt 19 000 män som föds varje år. I Norge uttas bara 8 000 19-åringar till värnplikt, vilket betyder att endast 13 procent av alla unga män och kvinnor får göra lumpen. I Sverige, där bara 4 000 unga män och kvinnor inledningsvis ska göra lumpen, kommer det att bli ännu tuffare att uttas till den tjänst som under kalla kriget och under århundraden dessförinnan ofta sågs som en börda. Lumpen kan, för att låna ett uttryck från kalla kriget, bli en kadersmedja för europeiska länders mest lovande tonåringar.

Jag frågar generalmajor Klas Eksell, Försvarsmaktens personaldirektör, hur han skulle presentera militärlivet för svenska 19-åringar när regeringen i år återinför värnplikten.

– Utvecklande för dig, gör skillnad för andra, svarar han.

Historiens återkomst är inte bara negativ.

Elisabeth Braw är journalist och senior consultant vid konsultföretaget Control Risks i London.

Mest lästa just nu

1) Förödande flathet av PJ Anders Linder

2) Socialism som evangelium av Annika Borg

3) "Arabiska är sexigt i Israel nu" av Paulina Neuding

4) Normlöshet som fattigdomsfälla av Joel Halldorf

5) Lyd våra värderingar av Torbjörn Elensky

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Det tar tio år av Nils Lundgren

2) En informationsfråga av Johan Wiktorin

3) Desarmera med demokrati av Magnus Ranstorp

4) Rasist mot sin vilja? av Dan Korn

5) Något på hjärnan? av Johan Frostegård

NR 2 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...