VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Recension

Forskning och framsteg

Av Carl Rudbeck

Man kan numera fylla en mindre bokhylla med böcker som ur olika perspektiv handlar om theWest and the rest, om hur en intellektuell, vetenskaplig och teknisk utveckling i huvudsakligen Västeuropa skapade det som vi idag kallar den moderna världen. Vad var det som skilde detta lilla bihang till den väldiga asiatiska landmassan från resten av världen?

 

Om en betraktare för 1 000 år sedan hade skådat ut över världen, hade han sett mycket litet som tydde på att Europa skulle ta fart, sätta igång en vetenskaplig revolution och en politisk-filosofisk upplysning, som tillsammans kom att bilda grunden för den moderna ekonomin, ja, för det mesta som vi nu förknippar med den moderna världen.

Vår betraktare hade antagligen pekat ut Kina som en minst lika sannolik kandidat till den civilisation eller kultur som skulle komma att förändra hela världen. Även Indien hade en avancerad kultur med sofistikerad matematik, litteratur och filosofi. Eller kanske hade han slagits av den glänsande civilisation som abbasiderna skapade i Bagdad. Men Kina stagnerade och något liknande hände med den muslimska civilisationen, även om Europa länge hade problem med det osmanska väldet.

Joel Mokyrs The Culture of Growth är det senaste bidraget till denna genre. Den skriver in sig i ungefär samma tradition som Deirdre McCloskeys nyligen fullbordade och uppmärksammade trilogi om bland annat borgerliga dygder. Mokyr värjer sig från tanken att väst skulle vara bättre än resten av världen, men han kan inte undgå att erkänna att väst har varit annorlunda. Hans lärda och ibland lite knaggligt skrivna bok vill förstå varför. När det gäller så här stora frågor, varför en hel civilisation plötsligt blomstrar, stannar i växten eller går under, finns det förstås inga enkla, ”monokausala”, förklaringar.

Med tanke på allt som har skrivits och skrivs i ämnet undrar jag ibland lite defaitistiskt om detta alls går att förklara på ett slutgiltigt vis. En konsekvens av en slutgiltig förklaring skulle förstås bli att en hel drös av historiker blev arbetslösa. Hur det än står till med den saken så visar Mokyr bortom varje tvivel att det inte finns en enda orsak till varför väst har kommit att dominera världen, utan vad som finns är många orsaker som sinsemellan kan förstärka varandra.

Mokyr påpekar att Kina hade tryckpressar långt före Europa, men att man ändå inte producerade någon Galileo, Spinoza eller Newton. Redan på 1400-talet byggde man där fartyg som kunde segla över världshaven, ändå dök aldrig några kinesiska sjömän upp vid Europas kuster. Något liknande gäller Indien. Så sent som vid 1700-talets början var det, menar många, ingen avgörande vetenskaplig skillnad mellan Europa och Indien men det skapades aldrig ett västeuropeiskt kompani i Delhi som utnyttjade den politiska splittringen i Europa och inrättade en indisk Raj (vicekung) i London.

Mokyr, som är professor både i USA och i Israel, är mån om att en aning politisk korrekt påpeka att han inte ser Indien eller Kina som misslyckanden; deras utveckling blev ungefär vad man kunde förvänta sig. Det var Europa som var exceptionellt. Han undviker också en berättelse som otillbörligt premierar enbart insatser av stora män som Galileo, Francis Bacon och Newton, även om de två sistnämnda föräras egna kapitel i denna bok.

Efter en ganska torr och teoretisk inledning, där han lägger ett närmast darwinistiskt perspektiv på hur civilisationer och kulturer är underkastade evolutionära krafter, inser Mokyr ganska snart att en sådan metod knappast helt kan förklara det europeiska miraklet: ”Man kan förbättra en häst och vagn hur mycket man vill men de blir ända aldrig en cykel; förbättra cykeln … men den blir ändå aldrig en Segway”. Han fortsätter med att påpeka kulturhistorien är full av plötsliga brott, diskontinuiteter, som i efterhand kan tyckas oundvikliga och självklara men som är svåra att i förväg förutsäga från Newtons Principia till Beethovens Eroica till Darwins Origins.

På 1500-talet började man tala om användbar eller nyttig kunskap, alltså upptäckter och uppfinningar som kunde komma till allmänt bruk och göra livet bättre för folk i allmänhet. Redan tidigt uppstod ett samarbete mellan företrädare för teoretiska insikter och praktiska färdigheter som skulle visa sig revolutionerande. Här skiljer sig, menar Mokyr, Europa från andra kulturer där det nästan alltid rådde en strikt åtskillnad mellan teoretiker och praktiker. Mokyr använder ofta Kina som jämförelseobjekt. Där föraktade teoretikerna vanligen praktikerna i den mån de alls var medvetna om deras existens. Att arbeta med händerna var tarvligt. Man vördade gamla auktoriteter och bedömde – eller vanligen fördömde – nymodigheter utifrån deras förhållande till de kanoniska skrifterna. Den framtidstro, att man kunde göra världen bättre, som började sprida sig i Europa och som präglade upplysningen har Mokyr inte hittat någon motsvarighet till på andra håll i världen. Inget var givet för evigt, allt kunde göras bättre.

Mokyr är den första att erkänna att en stark auktoritetstro florerade också i Europa, vanligen representerad av den katolska kyrkan. Det fanns inget ödesbestämt i den europeiska historien. Hade den spanska Armadan invaderat England, eller om Spanien hade lagt beslag på Nederländerna, ja, då hade utvecklingen kanske gått åt ett helt annat håll. Och visst försökte furstar och andra potentater att hindra förändringar, men de fick allt svårare att lyckas i sina ondskefulla uppsåt.

Orsakerna är som vanligt flera. En är att nu började vetenskapsmän och filosofer, som Mokyr kallar för kulturella entreprenörer, åtnjuta prestige som aldrig förr, Newton närmast förgudades. En annan orsak är Europas politiska struktur. Flera stater och länder konkurrerade med varandra. Detta innebar att en kulturell entreprenör som gjort sig omöjlig på ett ställe kunde ta sin tillflykt till ett annat ställe. Descartes åkte ända till Stockholm även om det knappast var, som Mokyr påstår, för att uppfostra drottning Kristinas barn. När det gällde vetenskapliga storstjärnor så hade de ofta flera erbjudanden att välja emellan. Redan på 1600-talet fanns en marknad för idéer och uppfinningar där de bästa betingade det högsta priset. Systemet påminner lite om amerikanska universitet där elituniversitet tävlar om att knyta prestigenamn till sig.

Hade Europa varit ett centraliserat envälde, skulle ett sådant system aldrig ha fungerat – den som stött sig med makten skulle inte ha någonstans att ta vägen. Det blev allt svårare att upprätthålla en fungerande censur och att straffa eller ens tysta dem som utmanande invanda tankar. Den politiska fragmenteringen förde med sig en för det intellektuella livet nyttig konkurrens. Furstarna insåg att de behövde de bästa ingenjörerna, vapensmederna och arkitekterna för att framgångsrikt kunna föra sina krig.

Inte så att Mokyr målar upp bilden av ett fritt, idylliskt och jämställt Europa, men han påpekar att många bland de praktiska innovatörerna kom ur ganska enkel miljö och saknade formell utbildning. De experimenterade och uppfann på egen hand och bedömdes efter sina resultat. Något sådant var närmast otänkbart i flera andra kulturer där formella krav och hög börd var viktiga. Det kinesiska examinationssystemet för mandariner är ett exempel.

För första gången började alla dessa kulturella entreprenörer att utgöra en grupp om än en helt informell sådan som brukar gå under namnet ”The Republic of Letters”, ett slags rike för vetenskapsmän och filosofer. Det hade inga gränser utan sträckte sig över hela Europa och snart också till Nordamerika. Det fanns inga formella krav för att få bli medborgare i detta rike. Det var en strikt meritokrati där man bedömdes för sina vetenskapliga insatser och som utsatte forskningsresultat för intensiv granskning. Som aldrig förr uppstod nu konkurrens i den intellektuella världen. Gruppens informella karaktär gjorde den omöjlig att kontrollera för reaktionens krafter.

I denna grupp gick det heller inte an att hänvisa till gamla auktoriteter. Bara för att Bibeln, Aristoteles eller Galenos hade sagt något om världens ålder, orsakssammanhang eller om sjukdomars uppkomst och bot, så var det inget skäl till att respektera dessa åsikter.

Dessa ”republikaner” blev snart övertygade om att de själva var klokare än sina illustra föregångare; att experiment, erfarenhet och sunt förnuft var bättre källor till förståelse än gamla, hävdvunna auktoriteter. I den moderna värld som höll på att bli till var man tvungen att visa att man var en auktoritet, det räckte inte längre att ha studerat vid ett fint universitet, ha en ädel titel eller att ha skrivit en kommentar till de gamla mästarna. Den lärda världen låg öppen för alla, åtminstone i teorin. Mokyr är förstås väl medveten om att endast ett försvinnande litet fåtal som kunde bli fullvärdiga medlemmar i de lärdas republik.

Det var alltså en lycklig kombination av faktorer som samverkade till den vetenskapliga och tekniska revolution som i sin tur gjorde den moderna ekonomin möjlig, ibland genom faktorer som vid första påseende kan tyckas olyckliga. Reformationen med åtföljande blodiga religionskrig splittrade Europa men gjorde intellektuell konkurrens möjlig. Vanligt folk kunde komma upp sig i världen om de visade initiativ och snillrikhet. Man såg inte längre ner på ingenjörer och uppfinnare. Kommunikationerna blev bättre. Böcker med för överheten förgripligt innehåll trycktes och distribuerades över hela Europa utan att kyrka och stat kunde göra så mycket åt det. Alla dessa tendenser sammanstrålade i en teknik- och framstegsvänlig upplysning som utgjorde grunden för den moderna värld som vi fortfarande till stora delar lever i.

Mokyrs bok är, utan att göra stor sak av det, en enda lång kritik av några marxistiska grundteser. Han visar att kultur i vid bemärkelse inte är en osjälvständig överbyggnad till den ekonomiska basen utan att kulturen på visserligen krokiga vägar faktiskt skapade den moderna ekonomin.

Mest lästa just nu

1) Farväl till kultursidan av Thomas Engström

2) Sveriges hemliga krig av Bengt G Nilsson

3) Allas och ingens fel av Katarina Barrling

4) En informationsfråga av Johan Wiktorin

5) Något på hjärnan? av Johan Frostegård

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Farväl till kultursidan av Thomas Engström

2) Något på hjärnan? av Johan Frostegård

3) När Kina tar över av Frida Wallnor

4) I brytningstiden av Linda Nordlund

5) Fältet ligger fritt av Widar Andersson

NR 2 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Catta Neuding (vik), Katarina O’Nils Franke (tjl)
Redaktionsråd: Niklas Ekdal, Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...