VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Ledare

Förödande flathet

Av PJ Anders Linder

När dessa rader skrivs har statsminister Löfven precis ”öppnat” för att polisen kan få ökade anslag redan i år. Om detta magiska kodspråk – Stefan, öppna dig! – verkligen resulterar i klingande mynt till en hårt pressad kår får vi dock veta först när vårpropositionen presenteras den 18 april.

Lite mer påtagligt var beskedet som nyss gavs till Försvarsmakten. Regeringen har enats med tre borgerliga partier om att skjuta till 500 miljoner kronor under 2017.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att utspelen kommer strax efter det att kulturminister Alice Bah Kuhnke låtit sig intervjuas i SVT om hemvändande IS-terrorister och visat sig sakna elementära kunskaper om ett i bokstavlig mening livsviktigt ansvarsområde. Skyddet av säkerhet, trygghet och ordning blev plötsligt i stort behov av extra varumärkesvård.

Samtidigt måste man ha klart för sig att varken vårens spottstyvrar eller ens avsevärda tillskott i ett senare skede, ifall sådana skulle bli verklighet, ensamma är nog för att lösa problemen med kraftlöshet hos en rad offentliga institutioner. Det behövs ett nytt etos också. Ny råg i ryggen. Ekonomiska förstärkningar av kärnstaten får ordentlig effekt först när de går hand i hand med en förändring av den förödande flathet som har kommit att genomsyra så mycket verksamhet.

Sverige lider av ett auktoritetsproblem. Ingen vettig människa önskar sig ett auktoritärt samhälle, men när de som ska upprätthålla ordning och integritet i vardagen sviker är det inte frihet och autonomi, utan laglöshet och otrygghet, som breder ut sig. Det kan verka snällt att tro alla om gott, backa, ducka och ge den som bryter mot reglerna inte bara en andra utan en tredje och fjärde chans, men resultatet blir inte milt och angenämt. Tvärtom får vi en tillvaro där de stökiga, aggressiva och direkt kriminella kan dominera, medan andra får ta sig i akt.

Hanteringen av återvändande IS-terrorister är ett praktexempel och Alice Bah Kuhnkes färska haveri tyvärr bara ett i raden. Allra mest bisarrt var det när Stockholms stad för ett par år sedan antog sin första handlingsplan mot våldsbejakande extremism, vilken innebar att hemvändande ogärningsmän skulle bli föremål för omsorger i form av jobbsökarhjälp och bostadsförmedling. Att göra drängtjänst åt en slavhandlar-, tortyr- och halshuggarsekt skulle alltså bli en säkrare väg till egen lägenhet än att ställa sig i bostadskön – det kan inte vara lätt att gå längre på den snällistiska flathetens väg. Men även vettigare krafter har misslyckats. Frågan ligger fortfarande och skvalpar hos kommunerna och kulturdepartementet (!) istället för att hanteras av personer som kan något om terror.

Även polisen är ett flathetens offer. Enskilda poliser gör vad de kan, men ängsliga chefer och fega politiska uppdragsgivare har skapat en situation där allmänhetens förtroende prövas hårt och fridstörare och brottslingar kan flytta fram positionerna. Tänk Reva, tänk den orimliga segheten inför utrymningen av ockuperad mark i Malmö, tänk upploppet i Rinkeby nyligen, där en stor styrka fick ordern att avvakta en bit bort medan butiker och bilar vandaliserades.

Lägg till detta tamheten hos åklagare, domstolar och ytterst hos riksdagens politiker, som varken ser till att regelverket är tillräckligt vasst eller att det finns de resurser som krävs för att rättssystemet ska fungera. Inte minst i synen på unga förövare lever man kvar i en Anderssonskans Kalle-värld, där ingen minderårig begår överlagda brott eller används av äldre som ostraffbar mulåsna för knark och vapen. Straffriheten för förövare under 15 år, ”ungdomsvården” och de stora straffrabatterna, som gäller även myndiga men unga brottslingar behöver omprövas och med stor säkerhet förändras. Att möta unga brottslingar med snabba, tydliga och kännbara påföljder är så oändligt mycket bättre för samhällslugnet, tilltron till rättssamhället – och ungdomarna själva – än halvhjärtade reaktioner som möts med likgiltighet, förakt och fortsatt kriminalitet. Och ja, det finns en väg mellan dagens tafatthet och fästning på vatten och bröd.

Flatheten kännetecknar inte bara rättssystemet. Den går igen i skolans oförmåga att ingripa mot mobbare och misshandlare – och i handfallenheten inför gäng som härjar och förstör på bibliotek runt om i landet. Där grundläggs senare, större problem.

Man vill inte vara auktoritär. Man vill tro alla om gott. Men om det allmännas företrädare inte hävdar sin vardagsauktoritet blir otryggheten vardag. Det är illa nog. Men det kan också leda till växande krav på att en stor, central auktoritet ska träda in och göra vad de många små auktoriteterna inte förmår.

Mest lästa just nu

1) Är vi fredsskadade? av Katarina Tracz

2) Fast i egna fällan av Anna Victoria Hallberg

3) Öva inte upp likgiltigheten av Svante Nycander

4) Adjö licens och monopol av PJ Anders Linder

5) Go West(banken) av Fredrik Johansson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Ängsligt mellan raderna av Olle Lidbom

2) Vedumsbakat av PJ Anders Linder

3) Jag saknar snuskhumorn av Wilhelm Behrman

4) En stat i staten av Hans-Gunnar Axberger

5) Försjunken i Goethe av Johan Frostegård

NR 3 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...