VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Opinion

För många lärare

Av Isak Skogstad

Lärarutbildningen håller för låg kvalitet. För att göra den och läraryrket mer attraktivt måste färre studenter antas.

Som före detta ordförande för en förening som organiserar tiotusentals studenter har jag fått möjlighet att komma i kontakt med många blivande lärare. Det är då inte ovanligt att jag träffar studenter som i slutet av sin utbildning har svårt för att stava och skriva grammatiskt korrekta meningar. Än värre är det med ämneskunskaperna; i samtal med nästintill färdigutbildade lärare i samhällskunskap vågar jag inte utgå från att vederbörande vet vem som är riksdagens talman. Jag upplever sällan ett intresse för undervisningsämnet som förenar lärarstudenter. Det krävs inte ens basala ämneskunskaper för att antas till utbildningen: en elev som på våren i slutet av gymnasieskolan får underkänt i geografi kan utan problem påbörja ämneslärarutbildningen i just geografi efter sommarlovet.

Varför vill studenter bli lärare? Det finns självfallet många olika anledningar. Vissa drivs såklart av att brinnande intresse för undervisning och sina ämnen. Jag stöter dock ofta på något mer oroväckande anledningar. Till exempel är det inte ovanligt att få höra att de antingen ”gillar barn” eller att de ”inte alls trivdes i skolan och knappt fick godkända betyg”. Många tycks drivas av idén om att de som hade svårt för skolan själva blir bättre lärare än de som klarade skolgången väl. Frågan varför man självmant väljer att arbeta med något man uppenbarligen har haft svårt för förblir obesvarad.

Klagomål på studenters bristfälliga kunskaper är inget nytt och har förekommit i alla tider. Det går heller inte att sticka under stol med att de ofta presenteras anekdotiskt. Visst är det är rationellt att anta att de sjunkande resultaten i de internationella mätningarna som Pisa och TIMSS har påverkat kvaliteten på studenterna, men de systematiska genomgångarna av hur studenternas kunskaper har utvecklats över tid är försvinnande få. När det gäller lärarstudenter finns det dock data som visar att det faktiskt finns fog för kritik mot just lärarstudenternas försämrade kunskaper. I en artikel på DN:s debattsida presenterar tre forskare resultaten från Emil Bertilssons avhandling Skollärare – rekrytering till utbildning och yrke 1977-2009. De skriver:

Det är ju inte ovanligt att universitetslärare hävdar att studenterna var bättre förr, men i fallet lärarstudenter är nedgången sedan mitten av 1990-talet synnerligen påtaglig även i jämförelse med andra utbildningar. Knappast någon annan högskoleutbildning har rutschat lika brant utför, vare sig man använder skolbetyg, poäng på högskoleprovet, söktryck eller socialt ursprung som mått på vad studenterna har med sig i bagaget.

Vidare skriver forskarna att lärarstudenter sedan 1990-talet har rekryterats i en allt högre utsträckning från hem med mindre kulturellt kapital. Utbildningstillgången hos föräldrarna har minskat, men den allra tydligaste nedgången gäller lärarstudenternas egna studiemeriter. Störst förändringar har skett hos gymnasielärarna, där exempelvis ämneslärare i matematik har påtagligt sämre studiemeriter. Forskarna konstaterar krasst att ”studenter med någorlunda goda skolbetyg och resultat på högskoleprovet väljer bort lärarutbildning.”.

Vän av ordning kan nu påpeka att det viktiga är inte kvaliteten på de studenter som antas till utbildningen, utan nivån på de studenter som tar examen. Dessvärre finns det mycket som tyder på att en lärarexamen inte garanterar hög kvalitet. Enligt en rapport från Lärarnas Riksförbund får sju av tio studenter åtta timmar eller mindre lärarledd undervisningstid per vecka. På 1970-talet hade lärarstudenter 24 timmar lärarledd undervisningstid per vecka. Högre utbildning förutsätter självstudier, men fyra av tio lärarstudenter uppger att studierna inte sysselsätter dem på heltid. Studenterna upplever generellt att kraven för att bli godkänd är låga.

För att lösa lärarbristen har regeringen avsatt resurser för att bygga ut lärarutbildningen med närmare tio tusen platser. Den hävdar att utbildningen byggs ut om lärosätena kan garantera att ”kvaliteten bibehålls”. Det är dock inte betryggande. Kvaliteten på lärarutbildningen är redan i dag undermålig – hur kan det vara ett uttalat mål att behålla denna låga nivå? Ett utökat antal platser på lärarutbildningen är kontraproduktivt. Universitetskanslerämbetet varnade tidigare i år för att en fortsatt utbyggnad av lärarutbildningen kommer att leda till ökade avhopp. Istället bör antagningskraven skärpaseftersom det är studenter med lägre betyg som i en högre utsträckning hoppar av.

Tvärtom mot vad många tror måste antalet platser på lärarutbildningen minska rejält och konkurrensen om platserna öka i syfte att höja kvaliteten hos de blivande lärarna. Donald Broady, professor emeritus på sociologiska institutionen vid Uppsala universitet, menar att man bör skära ner antagningen till lärarutbildningen till minst hälften. Det skulle göra underverk för både rekryteringen och yrkets anseende. I en intervju med Lärarnas Tidning förklarar Broady:

…ett växande antal skolor kommer att framstå som oacceptabla för överklassen och en stor del av medelklassen när de fylls med lärare som framstår som alltför okunniga. Så snart föräldrarna får hem det första felstavade veckobrevet kommer de att gå till rektor och säga »Denna lärare får inte komma i närheten av mitt barn.« Konsekvensen blir att den svenska skolan klyvs socialt

Att skära ner antalet platser på lärarutbildningen är en politiskt kontroversiell fråga, men läraryrkets framtida status och attraktivitet hänger på att utbildningen får en mer selektiv antagning. Det lär heller inte räcka med färre platser, även antalet lärosäten med lärarutbildning bör minskas radikalt från dagens 28 till minst hälften – i enlighet med OECD:s rekommendationer. För att täcka den brist på utbildade lärare som lär uppstå initialt bör ämnesbehöriga akademiker anställas och låtas handledas av erfarna lärare. Detta är åtgärder som kan tyckas radikala, men svensk skola är i behov av modiga politiker som vågar göra vad som krävs. För vem kommer att vilja skicka iväg sina barn till en skola där inte ens lärarna kan stava?

Isak Skogstad är lärare och lärarstudent

Mest lästa just nu

1) Debatten som styrde det galna kvartsseklet av Paulina Neuding

2) Jag vill inte se Istanbul av Thomas Engström

3) Förförerskan Leander av Jan Gradvall

4) Cash is trash av Fredrik Johansson

5) Det blir aldrig som förr av Edvard Hollertz

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Pseudovetenskap tar över i skolan av Isak Skogstad

NR 4 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...