Vem ska köpa allt som Bodström producerar?
Av Johan Hakelius
Under de senaste veckorna har jag hört ryktas att Thomas Bodström ska ta över denna kolumn. Efter att ha undersökt saken visar det sig att jag inte är ensam: åtta av tio svenskar i arbetsför ålder riskerar att förlora sina arbeten av samma skäl.
Det är inte alldeles lätt att förstå varför så många svenskar blev upprörda, då de hörde talas om bastun med den sekretessbelagda ”sittfontänen” på Harpsund. En återkommande formulering är att det är ”moraliskt förkastligt” att lägga nära två miljoner kronor på att renovera en bastu, när arbetslösheten är hög och stigande. Varför det? Varje krona som politiker lägger beslag på för att realisera sina megalomana maktambitioner skulle visserligen göra mindre skada i händerna på de ursprungliga ägarna och hjälpa dem att hålla en tolerabel standard vad gäller portvin, renässanskonst och kalvskinnsinbundna diktsamlingar i guldsnitt.
Men redan rösträttsreformen 1909, som luckrade upp inkomst- och förmögenhetskrav, omöjliggjorde ett sådant alternativ. Politiken är sedan dess en organiserad form av orgiastiskt plundrande, och hade de två miljonerna inte givits till hantverkare som ersättning för utfört arbete, skulle de istället ha använts för att muta våra håglösa massor, som ersättning för att de inte arbetar. Det skulle bara ha uppmuntrat till sysslolöshet och än större konsumtion av lådvin, platta televisionsapparater, internetpoker och andra gräsligheter.
Jag anar dock att den folkliga upprördheten snarare beror på en kombination av den missunnsamhet som varje svensk känner för varje annan svensk och det faktum att ingen riktigt vet vad en ”sittfontän” är. Mannen på gatan klev helt enkelt in i sin solkiga duschkabin och började i bitter okunnighet fantisera om elitistiska njutningar, så osedliga att ”verklighetens folk” inte sett något liknande, ens under sitt idoga ”surfande” på internet.
Det ska bli roligt att se svenskarnas miner när det uppdagas att ”sittfontänen” är en sköljanläggning för tomma mjölkkartonger som ska återvinnas, eller något liknande. Dagens statsmän hämtas trots allt ur en puritansk och riksförbundsansluten medelklass, så alla misstankar om depraverad sinnlighet är direkt skrattretande.
* * *
Från Amerikas förenta stater rapporteras att schimpansen ”Bubbles” ännu inte fått ett enda öre av det mångmiljonarv han testamenterats av sin närmaste vän, den framlidne artisten Michael Jackson. Enligt samma källor har herr Bubbles ”frysts ut” av Jacksons familj. Exakt hur detta manifesterar sig framgår inte. Kanske påstår de sig vara ute då han ringer, kanske lyfter de inte på hatten när de möter honom på gatan.
Oavsett vilket ter det sig oundvikligt – som så ofta i Amerika – att det hela blir föremål för en långdragen rättsprocess. Herr Bubbles uppges vara 27 år gammal och kan mycket väl leva i 50 år till, förutsatt att han inte anlitar samma läkare som Jackson.
Till skillnad från sin vän har han aldrig anklagats för att ha ett osunt intresse för unga pojkar, och liksom förre presidentkandidaten John McCain, som under Vietnamkriget satt inspärrad i det ökända ”Hanoi Hilton”, har herr Bubbles överlevt en längre period i fientlig fångenskap; i hans fall ett cancerlaboratorium i Texas. Herr Bubbles har därmed alla de drag som krävs för att kunna bli en patriotisk amerikansk hjälte. Huruvida rättsprocessen blir framgångsrik och om det i så fall finns några pengar kvar när advokaterna betalats, är av mindre vikt.
Som varje kännare av Amerika vet är domstolen bara ett första steg mot en politisk karriär. Minnesota hade nyligen en guvernör, Jesse Ventura, som till vardags var fribrottare. Kalifornien har valt kroppsbyggaren Arnold Schwarzenegger till guvernör. Få trodde att Amerika 1960 var redo för en katolsk president, men John F Kennedy bevisade motsatsen. Förra året grät hela världen av häpen lycka då amerikanerna valde sin förste svarte president. Om det är något historien har lärt oss så är det att amerikaner är fördomsfria i sina politiska val.
Valåret 2024 kommer herr Bubbles att vara 42, bara ett år yngre än Kennedy var 1960. Kom ihåg att det var här den norska Nobelkommittén läste det först.
* * *
Under de senaste veckorna har jag hört ryktas att Thomas Bodström ska ta över denna kolumn. Efter att ha undersökt saken visar det sig att jag inte är ensam: åtta av tio svenskar i arbetsför ålder riskerar att förlora sina arbeten av samma skäl. (Två av tio är arbetslösa, förtidspensionerade eller svenska astronauter.)
Effektivitet och utveckling i all ära, men det är orimligt att genomföra så genomgripande samhällsförändringar i den takt som nu sker. Tusentals svenska familjer riskerar att bli ställda utan försörjning. Vem ska köpa alla de deckare, lagar och domslut Bodström producerar, om han är den ende som har pengar att handla för?
Jag överväger att bilda en ludditrörelse för att stoppa den vanvettiga förstörelse av arbete och hantverk som en otyglad Thomas Bodström innebär. Intresserade kan anmäla sig till Axess redaktion. Tag med egen hammare.