Bland mina mest övertygade övertygelser är misstron mot utopier. Tanken på ett idealt, fullkomligt samhälle leder nästan ofelbart till förtryck. Målet tar över medlen. Den som är helt säker på hur ett samhälle ser ut, där alla är maximalt lyckliga och där allt fungerar som bäst, blir lätt hänsynslös under vägen mot det klasslösa samhället. Eller det renrasiga. Eller kanske det statslösa. Hur de färdiga samhällena än ser ut så är de just – färdiga.

”Nog finns det mål och mening i vår färd/ men det är vägen, som är mödan värd.” Så skrev Karin Boye i en helt annan kontext. Men det gäller också samhällsutvecklingen. Den som helt koncentrerar sig på målet är beredd att offra människor för att snabbare nå det underba...