Planet jag sitter på har gratis wifi, och bortsett från flygplanets förfärliga bullernivå och aluminiumburkens bristande benutrymme är därför förutsättningarna för en produktiv stund inte mycket annorlunda än i hemmets favoritfåtölj.

Triviala betraktelser av vår tids stora teknologiska transformationer går det i dag tretton på dussinet. Så när Viktor Mayer-Schönberger och Kenneth Cukier redan i titeln skriver att ”big data” kommer att förändra hur vi lever, arbetar och tänker, är det med viss konkurrens de säger sig ha identifierat vår tids stora revolutionsmekanism. Men de menar det verkligen. Big data kommer att skaka om ”allt från affärsmodeller och vetenskap till sjukvård, myndigheter, utbildning, ekonomi, humaniora och varje annan aspekt i samhällslivet”.

Det är inte utan att de har en poäng.

Mayer-Schönenberg är professor vid Oxford Internet Institute vid Oxforduniversitetet medan Cukier är teknikredaktör på The Economist. I Big Data, skriven som en typisk flygplatsbok, ägnar de en hel del skärmutrymme åt hur företag och affärsmodeller påverkas. Men det är beläggen för hur vårt sätt att tänka förändras som verkligen driver hem deras poäng.

”Big data” har blivit ett så kallat buzzword, liksom iPhone med hemvist i Silicon Valley. Vad begreppet försöker fånga är att tekniska förändringar radikalt förändrar hur vi handskas med information. Den första förändringen är att kostnaden för att lagra data kryper allt närmare noll. Anders Borg visar gärna upp sina armmuskler när han vandrar med nådiga luntan, medan Pär Nuder såg lite töntig ut när han hade ett USB-minne runt halsen. Men det var Nuder som hängde med i sin tid – idag finns i praktiken inga utrymmes- eller kostnadsbegränsningar för hur mycket information som kan lagras elektroniskt.

Den andra förändringen är att dagens datorer är så kraftfulla att vår förmåga att bearbeta, sortera och hitta rätt i denna enorma informationsmängd har förbättrats så till den grad att den i princip också är obegränsad. Trots att internet egentligen är en gigantisk höstack med information, gör Google och andra sökmotorer att vi på några sekunder hittar precis den nål vi är ute efter precis just nu. För bara några år sedan oroade sig de som brukar oroa sig för ny teknik över att människan inte skulle kunna hantera ett ständigt ökande ”informationsöverskott” och att allt viktigt och intressant skulle försvinna i ”bruset”. De hade fel.

I vanliga fall hanterar människan stora mängder information genom att sortera hårt och generalisera kraftfullt, i bästa fall med ett slumpmässigt och standardiserat urval, i värsta fall med personliga, tillfälliga eller fördomsfulla observationer. Idag behöver man inte göra något urval – i princip all information kan samlas in, i princip all information kan bearbetas, och resultatet blir ändå användbart. Det är ”big data”.

Författarna presenterar flera exempel, några som redan är klassiska och ofta återkommande. Wal-Mart studerade kundernas köpbeteenden vid annalkande väderkatastrofer och upptäckte, föga förvånande, att ficklampor och batterier stod högt på inköpslistan. Att söta Pop-Tarts också köptes i stora mängder var mer oförklarligt, men det fick förstås företaget att ordna ett ställ vid kassan som ett lönsamt sätt att underlätta kundernas tillvaro. Google upptäckte för ett antal år sedan att man kunde visa hur influensan sprider sig, information som hälsomyndigheter kan ha nytta av när de vill stoppa smittspridning. Hur? Genom att testa otroliga 450 miljoner olika matematiska modeller och jämföra det teoretiska resultatet med det faktiska utfallet säsongen 2007/2008, hittade bolaget en kombination av 45 sökord som kunde förutse influensans framfart.

Big data möjliggörs genom att all tillgänglig information är lika med, eller i alla fall snudd på lika med, all information som potentiellt skulle kunna vara tillgänglig. Googles databas innehåller inte bara sökningar kring sjukdomar, utan också användarnas geografiska plats, sexuella intressen och vanligaste filosofiska fråga – allt i en enda salig men analyserbar röra. Författarna förklarar hur detta gör att frågan vad blir viktigare än varför, och hur korrelation blir viktigare än kausalitet. Datorer bryr sig inte om varför Pop-Tarts är bättre orkanföda än Snickers eller Bounty. Men de berättar för oss att det är så verkligheten ser ut. De gör det dessutom på ett sätt att det blir svårare att komma med vanliga invändningar, i synnerhet sådana som förekommer i den allmänna debatten; att urvalet är för litet, att någon har en alternativ förklaring till hur orsak och verkan hänger ihop eller rent av att något ”känns fel”.

Samtidigt som många möjliga nya affärsmodeller framträder, och trogen sin genre är boken full av sådana framgångssagor, är det också tydligt att två grupper kommer att se sin ställning kraftigt utmanas. Den första är samhällsvetare som idag försörjer sig på att ställa intrikata frågor om hur samhällets institutioner eller människors interaktioner fungerar och ägnar karriärer åt att spekulera kring orsakssamband som i bästa fall framträder som hyggliga hypoteser. De har all anledning att känna sin position och utkomst hotad.

Den andra är medierna. Som om inte omställningen från papper till webb och en ny annonsmarknad vore nog – här kommer en teknik med potential att låta dagens hobbyexperter och kritiska bloggare bli ännu bättre på att granska ursprungskällorna och vaska fram alternativ eller mer relevant information, utan att behöva förlita sig på några mellanhänder. Att tekniken i dagsläget är för dyr och komplicerad är en klen invändning, eftersom teknik tenderar att bli billigare och mer användarvänlig över tid.

Att ”big data” blir alltmer tillgängligt innebär dock inte att datorer är perfekta. Inte heller att användningen av all denna tillgängliga information är problemfri. Men det betyder att vårt sätt att tänka förändras. Det är just i denna bemärkelse ”big data” är revolutionerande på en nivå som inte många andra omvälvningar kommer i närheten av.

Ännu är utvecklingen i sin linda. Det märks inte minst på att författarna tenderar att vara överentusiastiska över möjligheterna. En sak de inte fick med i sin bok men som har uppmärksammats av kritiker, är att Google Flu Trends under förra säsongen kraftigt överskattade antalet influensafall. På författarnas pluskonto hamnar dock att de ägnar det avslutande kapitlet åt sådant som vållar bekymmer.

Dock saknas det senaste årets stora diskussion om hur ”big data” redan har använts och förändrat även demokratiska staters övervakning av medborgarna. Alla avslöjanden om hur den amerikanska underrättelsetjänsten använder teknikens möjligheter till att samla in all tänkbar information om alla tänkbara människor, har fört dessa frågor högst upp på den politiska agendan. Att Edward Snowdens namn helt saknas i boken beror förstås på att den skrevs innan den förre NSA-medarbetaren hade blåst i sin visselpipa, men det får till konsekvens att balansen mellan potentiella möjligheter och faror inte känns helt välavvägd.

När Barack Obama i slutet av januari tvingades hålla ett tal om hur NSA:s möjligheter att samla in, spara och bearbeta ”metadata” ska se ut, beror det på att den viktiga frågeställningen inte är huruvida ett lands underrättelsetjänst har rätt att leta efter den nål i höstacken som tyder på terrorism. Det centrala är vem som ska bygga upp höstacken och hur kontrollen av sökandet i den ska se ut.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Av den stundtals märkliga debatten kring övervakningssamhället att döma är det uppenbart att många tyckare och tänkare ännu inte har förstått vilket fundamentalt skifte som har ägt rum på informationsområdet de senaste åren. I detta syfte tjänar Big Data som en utmärkt och lättillgänglig, om än stundtals tjatig, introduktion. Den väcker dock lika många frågor som svar.

Att det finns ett problem med statlig övervakning vet vi redan. Men hur är det med företags övervakning av kunder, medarbetare och konkurrenter? Individers informationsbehandling av grannar och potentiella partners? Google har redan idag tekniska möjligheter att med stor sannolikhet korrekt förutse valresultat, detta på ett sätt som opinionsinstitut inte är i närheten av – samtidigt som vi vet att publiceringen av dylika prognoser påverkar väljarnas beteende. Likadant är det med ekonomiska prognoser som når marknaden. Det väcker frågor kring informationsloopar och vilken tilltro man kan sätta till spådomar som inte baseras på en kristallkula utan på hårda siffror.

Författarna drar detta till sin spets genom att väcka till liv den annars sömniga filmen Minorityreport, där tre clarivoyanta individer förutser brott innan de begås. Det leder i filmen till att myndigheterna sätter brottslingarna bakom lås och bom innan själva handlingen är begången. Med ”big data” är denna utveckling inte längre teknisk science fiction, utan en fråga om hur vi ser på människan som moraliskt ansvarig för sina handlingar och för sina tankar, och hur vi ser på statens och andra delar av samhällets skyldighet att skydda oss från risker. Den kristna syndabekännelsen, där troende ber om förlåtelse för såväl tankar och ord som gärningar, kan här få sin sekulära och högst konkreta motsvarighet.

Ingenstans i boken presenteras ett framtidsscenario som om något vore av tekniken givet. Tvärtom anmodas läsaren att begrunda hur vårt sätt att leva, arbeta och – framför allt – tänka påverkas av de stora datamängdernas samhälle. Det är en klok uppmaning.