– Tidningen Arena startade för 15 år sedan, och då fanns ingenting mer. Det fanns inga pengar, bara förluster. Vi behövde helt enkelt fler ben att stå på. För att tidningen skulle överleva var vi tvungna att bredda verksamheten, och då började vi med seminarieverksamhet för att få in pengar, och sedan startade vi bokförlaget Atlas, för att expandera oss ur krisen. Sedan har saker växt efter det, men det fanns aldrig någon stor plan från början. Det växte organiskt. Det har inte alltid varit en bra konstruktion rent praktiskt, men nu drar Atlas in vinst, och vi har dessutom ytterligare ett bolag som heter Premiss som drar in vinst genom beställningsutgivning.

Förutsättningarna för att överleva som tankesmedja i Sverige är inte helt oproblematiska. Wirtén beskriver den egna organisationsstrukturen som ett sätt att sprida riskerna; en del verksamheter går med vinst och bistår de mindre ekonomiskt lönsamma delarna av organisationen, främst Agora och tidningen Arena:
– Vi som är vänster tvingas jobba på marknadens villkor mycket mer än de som har fonder som kan finansiera sin verksamhet. Vi har redan från dag ett tvingats sälja saker. Vi är entreprenörer och det här gör vi för att överleva. Vi har aldrig haft några stora pengar i ryggen. Vi har aldrig haft någon garanterad utgivning för tidningen. Så verksamheten är fortfarande osäker.

Finns det en risk med det? Att ni kanske tvingas bli mer populistiska för att dra in pengar till er verksamhet?
– Nej, men det finns en risk med att vi blir så fokuserade på att ta in pengar, att det vi egentligen vill ägna oss åt hela tiden blir lidande.
Vilka organisatoriska förebilder hade ni när ni startade Arenagruppen?
– Vi åkte till England i samband med att vi startade Agora, när Ursula Berge blev anställd. Då besökte vi tankesmedjor i London. Vi lärde oss en del av dem, bland annat insåg vi hur viktigt det var att syssla med fundraising, att dra in pengar. Däremot vill vi ju inte alls ha den oerhört starka knytningen till partier som de brittiska tankesmedjorna har. En bättre förebild för oss finns faktiskt inom Sverige. När vi formade det formella ramverket för Arenagruppen var det faktiskt SNS vi pratade med. Och även om vi inte alls har den typen av vetenskap som de sysslar med, de har en mycket tydligare koppling till vetenskapen och det akademiska, så är det ändå SNS som jag tror att de flesta av oss ser som ett bra exempel på vad vi vill kunna göra.

Men ni har trots allt skapat ett vetenskapligt råd som är knutet till Agora med många kända svenska forskare. Där har ni väl ändå lyckats med en del på väldigt kort tid? Är ni inte bara överdrivet ödmjuka?
– Nej, när det gäller tankesmedjan så tycker jag faktiskt inte att vi har fått riktig fart på verksamheten. Agoradelen har ju inte riktigt expanderat, det är fortfarande bara en person som jobbar där. Men Håkan Bengtsson och jag ser detta som ett mycket långsiktigt projekt, verksamheten känns stabil för första gången på flera år. Men jag känner mig otålig. Det borde kunna gå mycket fortare.

Upplever ni på Arenagruppen att det är ett problem att det finns en högerprofilerad tankesmedja i Sverige, Timbro, som har varit etablerad sedan länge och kunnat bygga upp ett starkt kapital som grund för sin verksamhet?
– Att de har mer pengar är ett problem. Ett generellt problem i den svenska debatten, som jag tycker är störande, är att den borgerliga dominansen på ledarsidor, debattsidor och tankesmedjor är väldigt massiv. Det kan man leva med när det är en socialdemokratisk regering. Men när vi har en borgerlig regering, då är det ett demokratiproblem.
–Det finns inte några starka oppositionella röster i debatten. Aftonbladets ledarsida är den enda rikstäckande ledarsidan som inte är borgerlig, om man inte räknar in vår egen, ganska blygsamma verksamhet. I jämförelse med Timbro, SNS och centerns nya tankesmedja Fores så har vi på Arenagruppen oerhört begränsade ekonomiska resurser.

Ni har ju själva en hel del personkopplingar till viktiga kultursidor i landet. Är inte det en politisk kommandohöjd som ni kontrollerar?
– Jo, visst. Och vi vill vara där. Det handlar nog mest om Expressens kultursida, men vi har även skribenter från Arenagruppen som skriver på DN:s kultursida. Och det är ett syfte med tidningen Arena. Vi vill ha sådana skribenter. Vi vill befinna oss på den nivån. Så visst finns det motvikter i debatten, det är klart att det gör. Men det är en skillnad i kvantitet.

Joakim Nilsson