En sak som har slagit mig när jag som forskare har intervjuat svenskar om deras relation till skogen är att de ofta svarat genom att berätta något om sitt eget liv. Låt mig ge ett exempel: En gång intervjuade jag en kvinna i 40-årsåldern som hette Selma. Jag träffade henne i ett skogsområde i utkanten av Stockholm. Vi satt på en bänk och tittade ut över fälten bort mot skogsbrynet på andra sidan.

”Berätta om den här platsen”, frågade jag, ”vad ser du?” Jag försökte alltid inleda intervjuerna med öppna frågor av det slaget.

Selma besökte regelbundet området där vi nu satt. Hon kom dit för att äta lunch eller för att promenera längs någon ...