I en seriös litteraturkanon får det inte bara finnas plats för de bästa och duktigaste och kändaste. Man får inte glömma de vilsna, okända, bortglömda, de som aldrig nådde fram eller bara nådde fram ibland men inte så ofta. Selma Lagerlöf är drottningen och Gösta Berlings saga är vårt nationalepos, men det räcker inte med drottningar och nationalepos. Man måste leta i skuggorna och i arkiven. Genierna som ingen förstod sig på. De som dog för tidigt eller slutade skriva av annat skäl. De som ärligt talat var riktigt dåliga men plötsligt en vårdag eller en mörk natt skrev en vacker rad som fortfarande lever. Här ska vi presentera tre sådana författare.

På baksidan av St...