Erik Grankvist är drygt 20 år och bygger en timmerstuga i Västmanland. Efter att han hade tagit studenten började han arbeta med det på heltid. Grankvist säger att vi ”ibland hör ett rop från naturen”. Han svarade på det ropet och vandrade ut i skogen med sin ryggsäck.

Grankvists avsikt är att göra på samma vis som våra förfäder: med beprövade, traditionella metoder och enkla verktyg. Någon elektricitet har han inte på plats. I möjligaste mån skapar han själv det han behöver för huset, oavsett om det handlar om isolering eller möbler. Undantag finns. Men ingen kan anklaga honom för att ta några genvägar. Grankvist har ingen snickarutbildning men har fått mycket inspiration och hjälp från sin farfar.

Han filmar de olika byggprojekten och lägger sedan upp klippen på Youtube, där inget kommenteras eller förklaras. Det tittaren får ta del av är processen, från början till slut. Det låter lite som att titta på färg som torkar. Men det är väldigt populärt och rätt underhållande. Grankvists Youtubekanal har drygt en halv miljon prenumeranter och miljontals sidvisningar.

Men varför göra det så svårt för sig? Grankvist försakar ju allt: bekvämlighet, elektricitet, stora badrum och kök. Hans timmerstuga är en sorts manifestation mot den moderna livsstilens bekvämlighet och enkelhet. Och detta är nog lockelsen med projektet: det är allt som vår samtid inte är.

”Han förstod att om allt blir för enkelt kommer människan att eftersträva nya utmaningar.”

Mycket i vår civilisation handlar om att allt ständigt ska bli enklare, smidigare, mer tidseffektivt. Appar förenklar våra ekonomiska transaktioner och sociala relationer. Vi handlar allt vi behöver på distans. Avnjuter hela världens kultur i våra mobiler. Inte ens maten undkommer den här utvecklingen. Under 1900-talet och 2000-talet blev den ständigt mer lätttuggad och lämpad för långtidsförvaring.

Allt har blivit enklare, nu måste det bli svårare. Det var redan den danske filosofen Søren Kierkegaard (1813–55) inne på. I Avslutande ovetenskaplig efterskrift beskriver han hur samtidens välgörare främjar mänskligheten genom att göra livet lättare inom skilda områden. Då far en tanke genom hans huvud: ”Du måste göra något! Men eftersom det med dina begränsade gåvor kommer att vara omöjligt att göra något lättare än det redan är så måste du med samma människoälskande hänförelse som de andra ta på dig att göra någonting svårare.” (Övers. Stefan Borg).

Kierkegaard skrev visserligen under pseudonymen Johannes Climacus. Men det råder ingen tvekan om att han själv stod bakom orden. Han förstod att om allt blir för enkelt kommer människan att eftersträva nya utmaningar.

Vi kan se spår av detta överallt. Den världsomspännande hipstertrenden är ett exempel. Det är en strävan efter det genuina och autentiska. Maten ska vara ekologisk, mödosamt framodlad i någon stadsnära odling. Brödet ska bakas för hand. Cykeln ska vara obekväm och minimalistisk. Föremålens hantverksmässighet är själva poängen. Att det där kaffet, brödet eller hotellet sedan inte är så mycket mer hantverksmässigt än den mest serieproducerade produkten eller tjänsten spelar mindre roll – det är mer en känsla eller längtan som saluförs.

Det billiga, effektiva och serieproducerade fyller förstås en viktig funktion. Det har möjliggjort mycket av vårt välstånd och därigenom skapat en möjlighet för miljoner människor att ägna sina dagar åt något annat än att tvätta, bruka jord, laga mat eller annat som krävs för överlevnaden. Friheten har varit oerhörd och för många människor i världen är den ännu inte självklar.

Men något djupt inne i oss har börjat protestera. Lättheten som självändamål är otillräckligt, vi är inte skapade för den. Till slut blir man alltför mätt, fullproppad med socker och lättja.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Alla behöver inte gå så långt som Erik Grankvist. Det räcker med att säga nej till vissa bekvämligheter, stänga av, logga ut och införa lite mer svårigheter i livet: baka bröd, lida sig igenom några maratonlopp, åka längdskidor eller vandra i fjällen. Kanske behöver de nya svårigheterna inte ens vara av en fysisk natur. Till exempel är den religiösa ritualen ett sätt att både försvåra och fördjupa tillvaron.

Grankvists liv är fullt av möda, kyla och misstag som måste rättas till. Men när han ställer in sina inlagda gurkor i jordkällaren han har byggt själv gör han det sannolikt med en tillfredsställelse som nog är ovanlig i vår tid. Det är inte mycket i våra hem vi kan peka på och säga: det där har jag skapat med mina egna händer.

Vi är ofta förfrämligade från det vi arbetar med, utan starka band till tingen som omger oss. Grankvist lär oss i sina Youtubeklipp att allt måste bli svårare för att det ska bli meningsfullt. Och mening är, till skillnad från kortvarig lycka och tillfredsställelse, det enda som egentligen kan fylla våra liv med något beständigt.