Den romantiska kärlekssynen gör dock att kärlek och pengar gärna hamnar i var sin ringhörna. ”I can’t give you anything but love, baby” heter det i den gamla jazzbiten, där det också görs klart att billighetsvaruhuset Woolworths inte säljer diamantarmband. När rockmusiken hade slagit igenom en mansålder senare spreds låten ”Money (That’s What I Want)” av bland annat de unga Beatles. Där var synen mer krass:”Your loving gives me a thrill/but your loving don’t pay my bills.”

Den insikten är knappast textförfattaren ensam om. Genom världshistorien har föräldrar försökt gifta bort sina döttrar med män som kunnat försörja dem och kanske också förse dem med det där armbandet. Jane Austen börjar sin mest kända roman, Stolthet och fördom, med orden: ”Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru.” För äktenskap var pengar minst lika viktiga som personliga egenskaper.

Också litteratur och pengar är nära sammankopplade, något som uppmärksammats av den litteratursociologiska forskningen. Då handlar det ofta om författarens förhandlingar med förläggaren, om kontrakt och försäljningssiffror, men också om köparen, marknaden och bokens pris.

Pengar spelar en stor roll även i böckernas egen värld. Artonhundratalsromaner vimlar av fattiga gossar, flickor utan hemgift, rika knösar och demoniska hjältar med eget slott. Austen är minsann inte ensam om att förknippa pengar med äktenskap. Frågan återkommer ständigt: Är kärlek nog, eller ska man klara av räkningarna också? Flickorna bör ha hemgift och männen ett lämpligt gods samt tillräcklig inkomst. När Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom för första gången kommer till den odräglige Darcys egendom imponeras hon av dess skönhet och tänker att det ”verkligen vore något” att vara fru i huset. Som väl alla vet (från boken, filmen eller Bridget Jones) får hon sin Darcy till slut.

Allt detta är ganska uppenbart. En ny vinkling på frågan gör den amerikanska forskaren Elsie B Michie i The Vulgar Question of Money – hon diskuterar nämligen frågan om kvinnor, ekonomi och kärlek i litteraturen med hjälp av samtida ekonomiska teorier. På så sätt vill hon belysa artonhundratalets sederoman utifrån artonhundratalets vetenskap – antropologin kommer också med på ett hörn. Bokens titel är för övrigt ett citat från en av de analyserade romanerna, Frances Trollopes The Life and Adventures of a Clever Woman (1854).

Det är dock inte kvinnans val mellan en rik och en fattig man som intresserar Michie, utan mannens val mellan den rika och den fattiga kvinnan. Ordet ”fattig” bör för övrigt tas med en nypa salt. Det innebär inte ”fattig” som exempelvis den lille Oliver Twist, ty varken flickorna i Stolthet och fördom eller deras likar i senare romaner är direkt nödställda. De tillhör en mindre välbeställd övre medelklass, även om de inte rullar sig i pengar.

Tur det, kanske – åtminstone om man följer Michies resonemang. Ty medan egendomen Pemberley bidrar till Darcys attraktion gör pengar kvinnor frånstötande. Michie studerar denna uppfattning i romaner av Jane Austen, Frances Trollope, hennes son Anthony Trollope, Margaret Oliphant och Henry James. Den rika kvinnan betraktades som vulgär eller till och med äcklig – vilket förstås inte medförde att fattigdom och asketism sågs som önskvärda. Som så ofta var den gyllene medelvägen lösningen. Vid århundradets slut vände så Henry James på steken och gjorde den rika kvinnan intressant, kultiverad, materiellt ointresserad – och amerikansk.

Michies studie visar hur de rika kvinnorna fram till dess skildrades som hotfulla eller fördärvade. Hos Frances Trollope står kvinnlig rikedom ofta för glupskhet efter såväl mat som sex – en vulgaritet som är mera mångfasetterad än hos Austens beräknande rika fruntimmer, och kanske mera sympatisk. Anthony Trollope skildrar pengar och kvinnlig makt i den till det yttre väna lady Glencora McCluskie, som full av charm håller salong och försöker styra omvärlden (till sist utan framgång). Då har vi passerat mitten av seklet, och förmögenhetens ursprung har förändrats. I Austens värld ligger den i jord, men hos Anthony Trollope äger de rika (även kvinnorna) hyresegendomar och gruvor. Också den industriella förmögenheten blir sakta comme-il-faut. Hos Anthony Trollope kan kapitalet till och med vara internationellt – då blir det mera abstrakt, och därmed mera positivt.

Michies bok är intressant och innebär onekligen ett nytt sätt att närma sig litteraturen. Det blir dock en viss automatik i resonemangen, som oftast består av en sedvanlig litterär analys, följd av diskussionen om de ekonomiska teorierna. Hennes iakttagelser i sig är inte epokgörande, och mest spännande blir det i de få fall där hon kan bevisa ett samband mellan ekonomiska och litterära tankar. Så är det exempelvis uppenbart att Margaret Oliphant har läst John Stuart Mill. Hon recenserade honom och argumenterade mot hans tro på kvinnlig rösträtt, som hon kallade vansinnig.

Understundom känns dock jämförelserna mellan romaner och ekonomiska traktater överflödiga – självfallet påverkas författaren av samtiden, och självfallet kan man i litteraturen urskilja inflytande från tidens ekonomiska resonemang likaväl som från tidens syn på politik, miljö, konst eller vilket annat ämne som helst. Den stora behållningen av boken är analysen av hur rika respektive ”fattiga” kvinnor beskrivs. Så noterar Michie hur Frances Trollope nästan genomgående förknippar de mindre välbärgade kvinnorna (de som slutligen ska få hjälten) med litteratur – de älskar böcker och associerar osökt till diktens värld. En motpol är Marjorie Oliphants bestämda och rika Lucilla, titelgestalt i Miss Marjoribanks, som överseende betraktar de ”stackars karlar” som inte förstår att hon är det bättre valet. Till sist får hon dock en make, men först sedan hon blivit fattig.

Ekonomiska tankar eller ej – Michies analys visar hur tydligt det romantiska idealet speglas i artonhundratalets sederoman. Kärleken är det viktiga och pengar oväsentliga – åtminstone för kvinnan, detta väna väsen.

Populärt

De sagolika systrarna Mitford

Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.

Moa Ekbom Kultur 2025 4

Och ändå är pengar så viktiga, i både liv och litteratur. Så är det fortfarande. Under läsningen av Michies bok kom jag gång på gång att tänka på David Lodges mästerliga Snyggt jobbat (1988), som utgår från mötet mellan en kvinnlig teoretisk litteraturforskare och en manlig vd inom tung industri.

Akademikerns arbetsmarknad var inte säker ens på 1980-talet, och litteraturhistorikern oroar sig för anställning och uteblivna forskningsanslag. Genom ett arv kan hon till sist avsluta sitt projekt – som behandlar den epok som Michie skrivit om – och pengarna kommer just från försäljning av land till gruvindustrin.

Så kan det gå i litteraturen.