Den dag då jag är i Certaldo är det ösregn och jag beslutar att tillbringa eftermiddagen i Casa del Boccaccio, som är museum och bibliotek. Där kan man gå mellan rummen, uppför och nedför trapporna, upp i tornet och se ut över staden och veta att man ser detsamma som Boccaccio, läsa informationsplakat smyckade med vackra medeltida illustrationer och beundra alla upplagor av Decamerone. Min egen Decamerone fick jag i premium för ”goda studieresultat” efter latinlinjens första klass.

I år är det 700 år sedan Boccaccio föddes och i Certaldo hänger plakat med information om alla festligheter som äger rum där och på andra ställen i Italien, men även i engelska Manchester, i Boston och Washington.Allra mest firas Boccaccio i Florens, som gör anspråk på att vara diktarens födelsestad. Men möjligen föddes han i Paris. År 1313 uppehöll sig signor Boccaccio i Paris, där han hade ett förhållande med en fransk adelsdam som tros vara Giovannis mamma.

Enligt Boccaccioforskningen var Giovanni oäkta son till en av direktörerna för bankhuset Bardi. Giovanni växte upp hos sin pappa i Florens som gav sonen en bra utbildning, bland annat i juridik och teologi. Men Giovanni hade andra intressen – han slukade antikens litteratur och han skrev berättelser. Jämte skrivandet ägnade han sig åt sällskapsliv och förälskade sig i sin livslånga musa Fiammetta.

Under större delen av sitt liv tjänade Boccaccio sitt uppehälle i diplomatisk tjänst, men fortsatte att skriva dikter och första prosaromanen (Filocolo) på italienska då pesten bröt ut 1347–48. Nu föddes idén till ett av världslitteraturens mästerverk, Decamerone. I bokens hundra berättelser ger Boccaccio uttryck för sin humanistiska livssyn samtidigt som han avslöjar kyrkan i hela dess skenhelighet.

Boccaccio avled 1375. Han ligger begravd i Certaldo i kyrkan Santi Jacopo e Filippo. Där finns även skulptören Rusticis berömda byst från 1503 av Boccaccio, som med båda händerna trycker en bok mot bröst och hjärta.