(Reportage i Dala-Demokraten om Leo Hirvelä, spökforskare och spökutdrivare.)

”Det finns reella företeelser som existerar, men som vi inte kan förklara. Kärlek är en. Alla vet vad det är och hur det känns, men ingen kan vetenskapligt förklara det. Kärlek går heller inte att framkalla på beställning för att vetenskapligt undersöka. Men vi avfärdar inte att kärleken finns”

(Intervju i TT Spektra med Etzel Cardeña, profesor i psykologi vid Lunds universitet med inriktning på parapsykologi och hypnos.)

”Par som önskar sig en pojke ska se till att kvinnan äter en stadig frukost. Det hävdar engelska forskare som för första gången har lyckats visa på ett samband mellan mammans kost och barnets kön.”

(Rubrik på Dagens Nyheters förstasida: ”Med en rejäl frukost föds det fler pojkar”.)

Vilket påstående som har lägst trovärdighet behöver vi inte ödsla ord och tid på. Med nummer 2 och nummer 3 är det däremot inte lika lätt. Men Cardeñas till synes bestickande resonemang håller inte. Möjligen kan fysiologiska reaktioner, hjärtklappning etcetera, som förälskade upplever mätas. Men det bevisar inte existensen av kärleken som ett vetenskapligt begrepp.

DN-artikeln då? Både rubrik och ingress – ”Par som önskar sig en pojke ska se till att kvinnan äter en stadig frukost.” – inger farhågor men har täckning i texten. Dagens Nyheter refererar till en studie genomförd i Storbritannien. Artikeln innehåller nyanseringar och problematiseringar och citerar Fiona Mathews vid universitet i Exeter som är ansvarig för studien.

Tre fall av påståenden: men bara ett är möjligt att testa. Det speglar en trend. Läsare och tv-tittare matas numera regelbundet med charlataneri, vidskepelse och kvacksalveri. Till exempel sände Sveriges Television i november förra året en ”dokumentär” om snickaren Sture Johansson som påstår sig vara språkrör för den tretusenårige anden Ambres.
En vidskepelseindustri har växt fram där journalister, tv-bolag och förlag ger utrymme för rent och skärt skojeri. Inför vilket man kan invända: Men är det så farligt? Det rör sig för det mesta om underhållande harmlösheter.

Ja, det är farligt! När begrepp som sanning, fakta och bevis ignoreras förlorar också vetenskapliga metoder all mening. Det sker redan i USA där skojeriet ”intelligent design” uppmuntras som ett alternativ till utvecklingsläran. Många tycker att ”något annat” måste ligga bakom fenomen som inte Darwins teorier direkt kan förklara, vilket i sin tur anses undergräva teoriernas giltighet.

En forskare jag talade med i Washington sade uppgivet att lockelsen med ”intelligent design” ligger i att många amerikaner likställer en teori med en gissning. Och eftersom vem som helst har rätt att gissa och vem som helst kan gissa rätt finns det inget skäl att avvisa ”intelligent design”.

Fältet är alltså fritt att dra till med vad som helst, att höfta till, anta, gissa och ”teoretisera”. När etablerade spärrar och filter för vetenskaplig prövning försvinner ges naturligtvis också kunskapsbegreppet en helt annan innebörd. Vad som helst kan påstås.

Den engelske författaren Damian Thompson går i boken Counterknowledge (2008) till ursinnigt angrepp mot den våg av vidskepelse, mysticism och konspirationsteorier som sköljer över oss. Begreppet ”counterknowledge” definieras som något som utgör sig för att vara kunskap men inte är det och vars påståenden kan avfärdas som osanna antingen därför att fakta motsäger dem eller därför att de saknar fakta.

Över två hundra års erfarenheter av empirisk forskning har byggt upp ett regelsystem för kunskapshämtning, hypotesprövningar och teoribildningar som vetenskapssamhället har att hålla sig till. Om vad som inte kan observeras och testas kan heller ingen kunskap utvinnas.
Trots detta och trots att mängden tillgänglig information aldrig varit större har heller spridningen av och mottagligheten för lögner och okunskap aldrig varit större. Hit hör förstås falsariet att Vita huset på förhand kände till terrorattackerna mot USA 11 september 2001. Men Thompson nämner också:
– bästsäljaren 1421: The Year China Discovered America Before Christopher Columbus;
– ett museum i Ohio som visar barn och dinosaurier i harmonisk samvaro i Edens lustgård (dinosaurierna, hävdar museet, fanns ombord Noa ark);
– boken Talisman: Sacred Cities, Secret Faith som påstår att frimurare bestämde hur Israels norra gräns skulle dras;
– den helt obevisbara teorin att cellens struktur är för komplicerad för att ha uppstått genom det naturliga urvalet. Samt en rad andra falska påståenden men som miljontals accepterar som sanna.

Varför sätter så många sin lit till uppenbara lögner? Varför upphöjs pseudovetenskap till vetenskap?
Damian Thompsons huvudförklaring är underminerandet av samhälleliga auktoriteter och normer. Splittrade gemenskaper, de elektroniska mediernas ständiga närvaro, globaliseringen och en uppsjö av livsstilar tvingar oss att välja vilka vi är – och sedan revidera valet när ny information tillstöter. Vi är, skriver Thompson, work in progress.

Och detta leder i sin tur till tvivel om vad vi egentligen vet och ett ifrågasättande av begreppen kunskap och fakta. Processen drivs på av identitetspolitik och krav på särbehandling där olika grupper definierar sin sanning och sin uppfattning om vad som är kunskap. En förment demokratisering av tillgång på kunskap och vetande utgör i själva verket en uppmaning att tro på vad man vill: ett slags counterculture som föder counterknowledge.

Kanske är det också så att människor har ett psykologiskt behov av att sätta sin lit till ett högre väsen, till det mystiska eller till sammansvärjningar och konspirationer hellre än att avkräva handfasta förklaringar på fenomen som de inte förstår eller som – ännu – inte kan förklaras.

Darwins utvecklingslära och teori om det naturliga urvalet blev en chock därför att det inte längre gick att föreställa sig en högre ordning bakom arternas uppkomst, inklusive människosläktet. Har Darwin rätt inställer sig frågor om Guds existens och meningen med livet. Och om slumpen styr: Vilka anspråk på kunskap är berättigade? Vad kan vi säkert veta och förutse? Ännu ett skäl, alltså, att hålla sig till fakta. (Den aktivt troende katoliken Damian Thompson skriver att religionsutövare ägnar sig åt counterknowledge när de försöker underminera kunskap erhållen genom våra sinnen. Påståendet att den helige ande givit mig förmåga att bota cancer utan medicin kan testas och vederläggas.)

Men spökutdrivare, spågummor, kvackare och helbrägdagörare säljer tidningar, böcker och tv-program. Det gör också skrämselreportage om livsfarlig mat eller sensationella avslöjanden om föryngringskrämer. Skrupelfria journalister och förläggare lägger besvärande fakta åt sidan, eller omformar dem till dramatik och mystik. Fakta blir underhållning och underhållning blir till slut fakta. George Orwell har aldrig varit mer aktuell.

Det är illa nog att vår gemensamma arena, den sfär där kunskap och värderingar omfattas av samhället i stort, ockuperas av bluffmakare och krängare av sockerpiller. Värre är när de tillåts sätta liv och hälsa på spel. Miljoner föräldrar över hela världen jagade för några år upp sig över rapporterna om ett samband mellan MPR-vaccin och autism, med följd att de avstod från att skydda sina barn mot mässling. Trots att flera undersökningar inte funnit något samband sitter oron fortfarande i hos många. Vetenskapsjournalister och läkarkåren borde varit mer på alerten när den brittiske läkarens Andrew Wakefields rön väckte sådana starka reaktioner.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Att kunskapsbegreppet blir privatsak och föremål för miljontals tolkningar och definitioner beror framför allt på Internet. I en ständigt uppkopplad värld med oändlig mängd information att hämta, bearbeta och tolka blir var och en sin egen expert och sanningssägare. Sekterism och kulttänkande är oundvikligt när likasinnade sitter framför datorn och fiskar upp just den lilla faktasnutt som bekräftar redan intagna ståndpunkter. Stor energi läggs samtidigt ned på att avfärda varje alternativ tankegång och uppgift som skulle kunna vidga debatt och förståelse.

Webben som motor i spridandet av counterknowledge är särskilt destruktiv i länder som med svag vetenskaplig tradition och där mottagligheten för vidskepelse är stor. Till exempel har Internet bidragit till att ge spridning och trovärdighet åt president Thabo Mbekis groteska ifrågasättande av de medicinska orsakerna till HIV och aids i Sydafrika.
Liknande misstänkliggöranden, men på religiös grund, av vetenskapliga metoder och framsteg sker också i den islamska världen. Till exempel avfärdar 90 procent av alla muslimer utvecklingsteorin. I manipulationerna och propagandan på nätet ingår också
historieförfalskning i syfte att hetsa mot väst och skapa grogrund för militant islamism och rekrytering av potentiella terrorister.

Damian Thompson gör den viktiga iakttagelsen att Internets radikalisering av unga muslimer delvis är en följd av den muslimska världens undermåliga utbildningssystem. Islamsk kultur och samhällsliv har inte kunnat slå tillbaka mot den pseudovetenskap och pseudohistoria som sätts i system. Han citerar en fysikprofessor i Islamabad som konstaterar att inte något muslimskt land har ett universitet av internationell klass.

Counterknowledge kanske framstår som en studie i misantropi. Men den räddas av Thompsons energiska prosa och bitande ironi. Han landar heller inte i uppgivenhet om framtiden. Ja, webben skapar plattformar för galenskap, vrångbilder och hysteri men den har också gett upphov till motkrafter. Bloggosfären rymmer en gerillarörelse som på empirisk grund effektivt tar sig an utbredningen av lögner, bluffar och skojeri.

Fakta sparkar, skriver Gunnar Myrdal för snart 40 år sedan i Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen. Det gäller nu för vetenskapen att sparka hårdare och oftare.

MATS WIKLUND