Den 17 juni publicerade Svenska Dag-bladet en helsidesannons från kinesiska ambassaden, författad som vore den en redaktionell artikel, med rubriken ”Sanningen om problemet i Sydkinesiska havet”. I texten kunde man bland annat läsa att det var ”legitimt korrekt, rimligt och rätt för Kina att inte acceptera skiljedomen gällande Sydkinesiska havet”, en dom som skulle avges den 12 juli. För tre år sedan drog Filippinerna Kina inför Permanenta skiljedomstolen i Haag för att avgöra vilket av de två ländernas anspråk på öar och territorialvatten som följde internationell havsrätt.

Kina anser att landets ekonomiska zon till havs innefattar den så kallade niostreckslinjen långt ner i Sydkinesiska havet, vilket lett till gränstvister, framförallt med Vietnam och Filippinerna. Även andra sydostasiatiska länder gör anspråk på delar av området, vilket gjort att det blivit en potentiell krutdurk. Situationen blir inte mindre komplicerad av att USA samarbetar militärt med flera av dessa länder. Officiellt handlar det om att skydda handelsvägarna i Sydkinesiska havet, där handel motsvarande 5 300 miljarder dollar pågår varje år, inklusive en stor andel av oljeimporten till Östasien. Dessutom är området rikt på fisk och sannolikt också på olja och gas.

Svenska Dagbladets chefredaktör Fredrik Karén fick en del kritik i sociala medier över att han publicerat vad som ansågs vara kinesisk propaganda. Senare talade han ut i Dagens Media och menade att annonsen inte bröt mot några tryck- eller yttrandefrihetslagar, samt att även om den var provokativ så är ”just den här specifika konflikten, så här långt i alla fall, […] helt oblodig och håller sig på en diplomatisk nivå där flera länder […] tvistar om gränsdragningarna”. Dessutom ansåg Karén att det fanns en poäng att visa för ett land som Kina, som ligger lågt på pressfrihetsindex, enligt Reportrar utan gränser, att i demokratiska länder värnas tryckfriheten.

Det stämmer dock inte att konflikten varit oblodig. Gränstvisterna har pågått i årtionden och 1988 dog 64 vietnamesiska soldater i samband med att Kina landsatte trupper vid Spratleyöarna. Så sent som i maj 2014 dog över 20 personer, varav minst 6 var kinesiska medborgare, i samband med antikinesiska demonstrationer i Vietnam efter att Kina provborrat olja utanför Vietnams kust.

Samtidigt som det förekom kritik mot annonsen, var många kineser i Sverige tacksamma, eftersom det ”äntligen var någon som publicerade hur det är på riktigt”.

Oavsett vad man tycker illustrerar annonsen i en av Sveriges största dagstidningar Kinas ökade satsningar på att påverka internationell opinion. Svenska Dagbladet var nämligen långt ifrån ensam om att få denna typ av annons införd mot betalning av den kinesiska staten. I början av juli rapporterades att respekterade Washington Post publicerat en liknande artikel, förvisso som en del av det samarbete, ”China Watch”, tidningen har med China Daily sedan flera år tillbaka.

Likaså har Fairfax Media i Australien, som bland annat äger Sydney Morning Herald och Australian Financial Review, nyligen tecknat avtal med just China Daily för att de ska få publicera nyheter från Kina, framförallt inom affärsvärlden och kultur. China Daily är den största engelskspråkiga tidningen i Kina, och är statskontrollerad.

Annonsen illustrerar två olika fenomen. Det ena är dagspressens ekonomiska utsatthet när prenumeranterna minskat och med dem annonsintäkterna i interneteran, där många vill ha gratis medier. Det andra är den kinesiska statens ambition att öka sin mjuka maktprojicering utomlands med starkt finansiellt stöd hemifrån. Sedan över tio år har Kina bland annat finansierat hundratals Konfuciusinstitut för att öka studierna i kinesiska över hela världen, liknande tyska Goetheinstitutet. Även kinesisk statstelevision, CCTV, och den statliga nyhetsbyrån Xinhua har ökat sin närvaro internationellt med nyhetsrapportering på lokala språk med lokala journalister, och har nu olika regionutgåvor i exempelvis Europa, Afrika och USA, där den kinesiska världsbilden förmedlas. Intervjuer med journalister som arbetar för CCTV har visat att de är fria att rapportera om det mesta, men inte att kritisera Kina uttryckligt, eller fördjupa sig i känsliga frågor som Tibet och falungong.

Vad betyder det då att den kinesiska staten ökar nyhetsflödet från Kina till andra länder? En del av syftet är givetvis att öka kunskapen om Kina, vilket behövs ju mer Kina växer som stormakt. Ett annat syfte är att få Kina att framstå som mer positivt i västerländsk press, där vi ofta får läsa om förtryck, miljöförstöring, ekonomisk kraschlandning och andra negativa saker (”den enda positiva rapporteringen, som godkändes av hemmaredaktionen, var nyheter om pandor”, sade en brittisk journalist till mig för några år sedan).

Här blir det viktigt att ta till sig nyheter med kritiska ögon. Förutom våra etablerade västerländska medier, finns det även starkt Kinakritiska medier som Epoch Times, med kopplingar till falungong, som rapporterar från Kina. I en värld där även sociala medier förmedlar nyheter blir det ännu viktigare att tänka på vem avsändaren är och vad den vill förmedla. I fallet Kina blir det således ännu viktigare att vara påläst om Kina för att kunna göra sin egen nyhetsvärdering och kanske inte tro att allt som händer i Sydkinesiska havet bara är diplomatiskt käbbel.