Företagsamma änkor

Foto: Gianni Dagli Orti/ Veuve CLIQUOT, Änkan CLIQUOT på Château de Brissac.

Länge kunde en kvinna bara starta och driva företag om hon var änka. Historien visar att kvinnor trots mansdominans och könsdiskriminering på egen hand och fram­gångsrikt drev fram nya strukturer inom näringslivet, skriver Hans Sjögren.

Före 1921 var det svårt för en kvinna att driva företag om hon inte var ogift eller blivit änka. Som gift var hennes ekonomiska frihet starkt begränsad; hon saknade både myndighet och rösträtt. När glasmästardottern Sara Videbeck i romanen Det går an från 1839 säger att hon önskar leva med sergeanten Albert i ett jämlikt äktenskap utan formell vigsel och utan delad egendom, är det för att hon har större frihet som ogift än som gift. Författaren Carl Jonas Love Almqvist går till angrepp inte bara mot föreställningen om äktenskapet som en livslång institution, utan även mot skråväsendet, som hindrar kvinnor från att bli ekonomiskt självständiga. Problemet ligger i att Saras tillgångar går över till Albert den dag hon gifter sig, vilket Sara anser orättfärdigt.

I den tidens Sverige var det bland kvinnor enbart änkor som automatiskt hade myndighet och därmed ägde rätten att själva förfoga över sin egendom. Därför utgjorde änketillvaron närmast en frizon för kvinnor som ville driva och starta företag. Som myndig fick hon större frihet att agera i ekonomiska ärenden om inkomst, bostadsekonomi, lån, företagsbildande och fast egendom.

Först år 1874 fick gifta kvinnor rätt att bestämma över viss egendom och egen inkomst, medan det dröjde till 1921 innan de blev myndiga vid tjugoett års ålder. Om en änka ville behålla ägandet och kontrollen över egendomen valde hon alltså att inte gifta om sig.

”Skulle manliga strategier finnas utgör dessa ingen förutsättning för att lyckas som kvinna i traditionellt mansdominerade branscher.”

I litteraturen om enskilda änkor återfinns företagare inom alla näringsgrenar. Vid sidan om kvinnliga brukspatroner förekom epitet som smedsänka och järnhandlaränka. I vissa fall gjorde man en poäng av det var en änka som skötte verksamheten – kanske som ett sätt att stärka varumärket. I Finland ledde änkan Marie Hackman handelshuset Hackman & Co i femtio år, men under de första åren efter makens bortgång kallade hon företaget Hackmans änka. I Stavanger fanns fiskkonservfabriken Claus Andersens Enke. Världens kanske mest kända affärsdrivande änka är Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin, ofta kallad Veuve (änka) Clicquot. Företaget med samma namn producerar än idag champagner med iögonfallande gula etiketter, som givit upphov till smeknamnet Gula änkan på dryckerna. Som änka drev hon sitt företag under närmare fyrtio år och stod bakom flera innovationer inom champagnetillverkningen. En av de mest förmögna affärskvinnorna idag är Laurene­ Powell Jobs, änka efter Steve Jobs, medgrundare till Apple.

Det har varit vanligt att se änkan
som ett offer i den tragiska händelse som lett till att hon fått ägaransvar och blivit företagsledare. Men denna uppfattning är missvisande, visar jag i en nyutkommen bok, Änkor med makt. Om hon inte blivit änka hade hon fortsatt att vara hustru till en företagsägare. Hon kan visserligen ha uppskattat den tillvaron och sett fram emot att få spela den rollen även i framtiden. Men som affärsänka får hon resurser och svängrum att på egen hand driva entreprenörskap. Och om hon före makens bortgång varit passiv i familjeföretaget går hon genom den nya rollen från osynlighet till synlighet i samhället. Det visar sig att bland världens idag mest förmögna änkor har hälften gått från osynlighet till att bli antingen verkställande direktör eller styrelseordförande.

Uppenbarligen har många änkor efter företagare uppbådat tillräckligt med kraft för att kunna driva rörelsen vidare, så att det inte blir en ”dubbel död”. Sorgen över att ha förlorat sin partner går inte att värja sig mot. Den måste accepteras och få värka ut. Däremot går det att vägra förlusten som det skulle innebära att samtidigt även gå miste om familjeföretaget. Sättet att undvika en andra död – att även familjeföretaget går i graven – är att lägga möda på att kunna fortsätta som tidigare. Om det finns vuxna barn som är villiga att leda företaget i nästa generation finns ytterligare skäl till att vidmakthålla positionerna, och därmed undvika den dubbla döden. Varje sorgeprocess är unik, och komplex. Men i sorgearbetet tycks ingå handlingar som änkan och barnen anser sig vara skyldiga sin make och far. Det finns således djupt mänskliga skäl till att familjen söker kontinuitet mer än något annat.

Att en änka trots allt väljer att ta ansvaret för ett familjeföretag fångas även in av begreppet psykologiskt ägande, närmast ett sinnestillstånd där ägande upplevs som starkt förknippat med den egna personen och ens sociala identitet.

Som livspartner till sin make kan en kvinna ha investerat intellektuell energi, idéer och tid i familjeföretaget och anser sig därigenom ha förmågan att påverka eller utöva kontroll. Även termen emotionellt ägande används för att betona vikten av att det materiella och formella ägandet går hand i hand med lusten att engagera sig; saknas motivation kommer en änka näppeligen att använda sig av sin makt­position för att delta i företagsutvecklingen.

Kvinnor som företagare har fått en re-
nässans i den digitala ekonomin. Om­fatt­ningen påminner om tiden innan industrimannen intog scenen. Dessutom är chansen fortsatt stor att änkor får ett familjeföretag i knäet, eftersom de flesta som äger företag är män, vilka i genomsnitt lever kortare tid och dessutom är äldre än sina fruar. En fråga att diskutera är om kvinnliga företagare använder sig av andra strategier än män. Vissa vill svara ja på den frågan. Men är det så enkelt, och om det är så – var ligger i så fall förklaringen? Kvinnor och män har fortfarande delvis skilda intressen, utbildningsbakgrund och representation på arbetsmarknaden, även om dramatiska förändringar ägt rum under de senaste hundra åren. Att många branscher än idag domineras av män eller av kvinnor gör att branschspecifika krav genomsyrar ledarrollerna och strategierna.

Vissa svenska forskare hävdar att strategier som förknippas med kvinnor ska ses som ett utslag av strukturella förhållanden, knutna till den förhärskande könsordningen. Andra forskare anlägger ett aktörsperspektiv och kommer inte oväntat fram till motsatt resultat. Den senare forskningen visar hur kvinnors ageranden, enskilt och tillsammans, varit en pådrivande faktor i den industriella omvandlingen från 1600-talet och framåt. Även under perioder med könsdiskriminerande lagar och regler har kvinnor iklätt sig entreprenörsrollen och drivit stora som små företag inom en rad olika branscher, både i städer och på landsbygden. Trots institutionella begränsningar har de sökt sig till företagandet och genom sitt agerande drivit fram nya strukturer inom näringslivet.

Populärt

Baltikum är tillbaka

Finanskrisen fällde de baltiska tigerekonomierna mitt i språnget. Nu reser de sig, utan hjälp av ansvarslösa banklån och osund konsumtion. Men vägen mot välstånd är lång.

Även som oavlönade hemarbetare i jordbrukarsamhället har kvinnor varit ekonomiska agenter. De har arbetat sida vid sida med männen, som såväl lantbrukare som handelsidkare. Dessvärre tog det lång tid för historieskrivningen att spåra upp och lyfta fram enskilda kvinnor som entreprenörer och fria företagare, av vilka flera varit änkor. Men om de varit osynliga i hi­storieböckerna har förhållandet inte gällt i verkligheten – där har de haft sin självklara plats och värdighet.

Änkornas branschtillhörighet är slumpmässigt fördelad, om vi antar att kvinnan inte medvetet sökt sig till en livspartner därför att han varit verksam i en viss bransch. Följaktligen har många änkor fått axla ansvaret för företag i utpräglat mansdominerade branscher. Men inget tyder på att detta har varit ett avgörande hinder för att nå framgång som ägare och företags­ledare, mot bakgrund av de fall som min bok presenterar. Skulle manliga strategier finnas utgör dessa ingen förutsättning för att lyckas som kvinna i traditionellt mans­dominerade branscher.

Och även om särskilda strategier skulle vara viktiga för kommersiell överlevnad och framgång, kan dessa bevisligen relativt enkelt tas över av kvinnor. Men kan man överhuvudtaget skilja på manliga och kvinnliga företagsstrategier? Det mest troliga är att skillnaderna i ledarskap och strategiarbete är större mellan individer av samma kön än vad de är mellan män och kvinnor, det vill säga att den individuella variationen är större än den könsbundna. Därmed torde begrepp som manliga strategier och kvinnligt ledarskap falla döda till marken.

Mer från Hans Sjögren

Läs vidare