Hör vad jag säger

Logga ut och ta bort hörlurarna. FOTO: ISTOCK

Vi lyssnar alltmer på andra och mindre på varandra. För vi befinner oss i ljudböcker, poddar och digital radio någon annanstans. Samtidigt hör vi allt mindre på vår omvärld och det som sker här och nu. Det är som en hör-baserad närsynthet där vi står, färdas och går med vårt självvalda ljud dundrande i öronen. Är det skadligt då?

Det snabba svaret är ja – om lurarna gör oss ouppmärksamma i trafiken. Men är vårt lyssnande skadligt på andra sätt? Läser vi rentav mindre?

För en del är det säkert så att det digitala tagit över och bokläsningen fått stryka på foten. Men då kan en ny undersökning från SOM-institutet glädja oss: ungdomar läser mer!

Och ett bidragande skäl till denna uppåtgående trend tros vara tekniken. Litteraturen har fått en större plats i sociala medier­ där diverse digitala bokklubbar uppstått. Under pandemin blev app-tjänsten ”Clubhouse” en kortvarig, men intensiv hit där vi faktiskt talade med varandra (till skillnad från enbart textbaserade forum som mikrobloggen Twitter) om politik, samhälle, litteratur och diverse annat. En ventil i den inkapslade tillvaron, om man så vill.

Så fort pandemin lättade återvände vi emellertid till vår något mer sociala tillvaro och ”Clubhouse” blev ett minne blott.

En bidragande orsak till vår ökade inkapsling med hörlurar är förmodligen kontorslandskapets ”popularitet” (platsbesparande förvisso, men effektiviteten visade sig vara lättstörd). Tystnaden har med lyssnandet fått stryka på foten. Våra hörselgångar och tankar behöver också återhämta sig ibland.

För mycket teve gav fyrkantiga ögon, video killed the radio star och datorspel har anklagats för att bidra till diverse försummelser och hemskheter – allt från barnfetma till skjutningar.

Varje teknikskutt och ny innovation måste tas emot med en viss nypa salt. Därför bör man nog balansera sin initiala skepsis mot en liten historisk återblick. Tekniken byts ut och förändras till färg och form: radion­ blev lp-spelaren som blev kassett- och cd-freestyle, MP3-spelare och mobil­telefon – formen kvittar men beteendet består: vi lyssnar.

Det hela började med de gamla grekerna och med sagor och sägner vid lägerelden. På den gamla goda tiden kunde vi till och med recitera. Men vi har likväl inte upphört att existera. Vi spar tid på att utantillinlärningen inte behövs på samma sätt. Men hur gedigen är kunskapen numera? Gör vi verkligen den där snabba googlingen till Odysséen eller hämtar den i bokhyllan? Hade den varit bättre bevarad från minne till mun?

Lyssna på mig. För om vi ska kunna tala med varandra om våra lyssningar behöver vi ibland logga ut och ta bort lurarna från öronen. Den verkliga världen är också värd att närvara i.

Katarina O'Nils Franke

Redaktionssekreterare i Axess.

Mer från Katarina O'Nils Franke

Läs vidare