Man går uppför de långsträckta breda trapporna till Mercedes-Benz-Museum i Stuttgart och grips av en känsla att närma sig en helgedom. Ett 42 meter högt atrium innanför museets glasportar förstärker förnimmelsen av ”upphöjdhet”, våra röster blir lågmälda och ögonen vidgas i förundran då vi blir medvetna om att vi står mitt i ett arkitektoniskt mästerverk av bokstavligen svindlande dimensioner.

Byggnaden vi befinner oss i kan beskrivas som en skruvformad dubbel-helix i nio svävande etager burna av 110 000 ton betong. Utan raka vinklar suddas gränserna mellan vertikalt och horisontalt ut; här flyter de välvda väggarna, taken, stödpelarna och ramperna mjukt över i varandra och rundas av med ett fönsterpanorama av 1800 trekantiga rutor.

Sedan invigningen av museet i maj 2006 har de holländska arkitekterna Ben Berkel och Caroline Bos väckt uppmärksamhet med sin carchitecture-skapelse, ett nytt begrepp för att beteckna sammansmältningen av arkitektur och bilindustri. Enligt Tysklands viktigaste arkitekturkritiker i Frankfurter Allgemeine Zeitung är ”Mercedes-världen”, som hon kallar museet, ”ett utomjordiskt gigantiskt metallhjärta som fallit ner från himlen. Likt ballistiskt avfyrade hämoglobinmolekyler rasar bilarna genom kurviga spiraler. Detta är den nya arkitekturens ikon.”

Men Berkel och Bos är inte de enda i skaran av kända arkitekter vilka nu skapar grandiosa ”katedraler”, ”tempel”, ”basilikor” eller rätt och slätt museer, vilka ägnas det kultobjekt som bilen är. De mest himlastormande byggnaderna hittar vi i bilens och det uppskruvade tempots förlovade land: Tyskland. Här var Zaha Hadid en av de första med Phaeno, ett rymdskeppsliknande science center i Volkswagens Wolfsburg, och med den glasade transparenta BMW-fabriken i Leipzig. Efter Mercedes-museet följde konkurrenten BMW i oktober 2007 med BMW-Welt och i Zuffenhausen öppnas snart ett spektakulärt Porsche-museum.

Vi erinrar oss den franske filosofen Roland Barthes utsaga att bilen kan likställas med en gotisk katedral och hans kollega Gaston Bachelards hänförelse över ”vår epoks stora skapelse; skapad av okända konstnärer är bilen ett magiskt objekt som används av alla”. Att bilen är ett stycke mobil arkitektur och en frihetens symbol tillgänglig för många visste också kända arkitekter som Walter Gropius som gjorde ett utkast till en Mercedes Benz, Frank Lloyd Wright, Jean Prouvé och Renzo Piano. År 1930 byggde Le Corbusier en modell till en folkbil.

Fem år tidigare hade han uppmanat arkitektskrået att låta sig inspireras av den innovationsförmåga som utmärkte bilbyggarna. Efter en dags testfarter på den legendariska tävlingsbanan på Fiatfabriken Lingottos tak i Turin var Le Corbusier dessutom övertygad om den italienska bilmanufakturens lämplighet som förebild för den moderna staden. Idag hade Le Corbusier troligen varit en av ”tempelbyggarna”.

Hittills har bilmuseerna varit konventionella inrättningar med tråkiga rader av bilmodeller. Frågan är vad som nu inspirerar arkitekterna till en ny generation bilmuseer av samtidigt skulptural och sakral natur, där bilen som föremål och idé framstår som sakrosankt?

Orsakerna är flera. Så exempelvis är mobilitet inte bara en dygd utan en ledstjärna i dagens samhälle med bilen som symbol för den individuella rörligheten. Likaså tävlar bildesigners om estetiskt tilltalande karosser. Utmärkande för vår tidsanda är kombinationen mobilitet och strävan efter ett formfulländat yttre. Med de nya bilmuseerna skapas ett storslaget arkitektoniskt landskap som kuliss för bildsköna bilar.

Hur presenteras då bilen som föremål i Mercedesmuseet? Man skulle kunna tro att de 160 fordonen (därav 80 personbilar, 40 nyttofordon: bussar, långtradare, ambulans, sopbil, brandkår, och 40 racerbilar) vilka här ställs ut på 16 500 kvadratmeters yta ”äts upp” av den arkitektoniska upplevelsen. Men i denna byggnad (som för övrigt aldrig kunnat skapas utan hjälp av datorer) förtar inte den ena upplevelsen den andra; i stället förstärker de varandra. Museet bjuder på en omvänd fartupplevelse där arkitekturen med sina kurvor – likt en tävlingsbana – representerar det dynamiska medan bilarna representerar det statiska.

Att gå den nästan 5 km långa slingrande rampen uppifrån och ner etage för etage med 120 års bilar på ramper och plattformar på ena sidan och med 120 års historia i bild, text och ton på den andra är en bildande resa i tiden. I sju ”hallar” står myten Mercedes-Benz i centrum; på ytterligare fem plattformar är bilarna arrangerade efter olika teman. Så upplever man bilen – det vill säga Mercedes Benz i sitt historiska sammanhang – alltifrån det äldsta bevarade praktexemplaret Mercedes Simplex (40 HK) till Johannes Paul II:s papamobil och en sportvagn som körts av Lady Diana. Till historien hör också Hitler-åren. Här visas tydligt hur Hitler och Mercedes-cheferna gjorde gemensam sak, hur tvångsarbetarna arbetade sig till döds, hur fabrikerna hämtade arbetskraft från koncentrationslägren och hur Hitler-regimen stödde racer-industrin.

Men bilen har inte bara en lång historia utan en egen mytologi. Som den revolution den är ges bilen nu den inramning den anses vara värd. Hur skulle vår konkreta tillvaro se ut utan motorvägar, tankställen och verkstäder, utan garage, parkeringshus och parkeringsplatser, utan motell och drive-ins. Idag är det inte bara bilen som hyllas i de nya ”katedralerna” utan även andra delar av bilens omvärld förskönas, bland annat med extravaganta parkeringshus som ännu en trend.

Hur angenäm bilens värld kan vara – en upplevelse till vardags och till fest- vill BMW visa med ännu en arkitektonisk milstolpe, ”BMW-Welt” i München. Här har coop Himmelblau-teamet från Wien fått fria händer att omsätta ett av sina himlastormande projekt. Med en timglasformad dubbel kägla som utgångspunkt och en virvelstorm som inspiration har arkitekten Wolf Prix skapat mer än en katedral. Skapelsen (byggnaden är ett alltför prosaiskt begrepp) av 4000 ton stål, 10.000 kvadratmeter pelare av ädelstål och 14.400 kvadratmeter glas täckt av ett svävande molnliknande tak är en värld för sig.

Till skillnad från Mercedesbilarna som museiföremål och nykonstruktioner så är det framtidens bilteknik (bland annat den energisnåla hybridmotorn) och de nya modellerna som står i centrum för BMW-världen. Här försöker man suggerera besökarna att märkesvaran BMW är nyckeln till lycka och framgång…

”Lyckligt lottade” är de som kan glänta på dörren till denna ”bättre värld” även om det bara är för en dag, som kan gå och äta i någon av de fyra restaurangerna, som kan handla life-style-produkter i BMW-boutiquen och gå på teater och konsert eller delta i en kongress i någon av de exklusiva salarna.

Allra ”lyckligast” är de som beslutat köpa en BMW och som är villiga att betala 475 euro för att hämta hem bilen från denna irreala värld av glans och glamour. I några timmar är köparen en VIP. Man stiger in i sin nya bil på en ramp mitt inne i Himmelblaus skapelse och inför ögonen på alla andra besökare styr man ut under molnet förbi käglan och låter sig speglas några sekunder i ytterväggarnas spegelfasader innan man styr ut på motorvägen.

 LISBETH LINDEBORG