Som vanligt lär det handla om att folk överanvänder det – aningen förmätet, med uppsynen hos en trebarnsmor som mästrar en förstföderska om vad denna nu har framför sig – utan att någonsin precisera sig. I vilket fall ”krockar” kulturer inte, för de är så skickliga på att undvika varandra. När de ändå tillfälligtvis måste samverka hittar folk förr eller senare ett sätt att slippa tvinga motparten att tappa ansiktet.

I Georgien har jag raskt förvandlats till en enstavig, hänsynslös imbecill på det kommunikativa området. Min engelska har jag fått befria från varje tillstymmelse till artighetsfraser och inlindningar. Det beror inte på att den georgiska kulturen saknar motsvarande takt och ton, utan på att det georgiska folket saknar förståelse för engelskans...