Vi litteraturkritiker klagar ofta på vår usla lott. Men där finns trots allt en uppsida – våra skriverier är snart glömda. Det är med den tröste­rika insikten i bakhuvudet som så många av oss är villiga att titt som tätt upphöja verk till mästerverk och framtida klassiker eller motsatsen – att skriva ner verk som sedan kommer att visa sig motstå tidens tand. Risken för att någon lika nitisk som minnesgod läsare om några år ska hålla en ansvarig för tidigare överdrifter åt ettdera hållet är minimal.

Men jag kan inte se att det skulle vara någon som helst risk att kalla Michael Cooks senaste bok ...