Hur den enskilda människans karaktär hänger samman med samhällslivet i stort är en fascinerande fråga som då och då bryter igenom i den allmänna debatten. För drygt femton år sedan fick den amerikanske sociologen Richard Sennett stor uppmärksamhet för sina varningar i boken När karaktären krackelerar.

Enligt Sennett är förutsättningarna för karaktärsbyggande dåliga i den nya ekonomin, med dess lösliga organisationsformer och ständiga förändringar. I den industriellt baserade ekonomin kunde många få en fast anställning. Den som var duktig på sitt yrke, arbetade på och inordnade sig i hierarkin kunde vanligen räkna med att behålla arbetet och kanske till och med stiga i graderna. Ihärdighet, långsiktigt engagemang och lojalitet belönades. I den nya ekonomin är ingenting säkert. Tillfälliga anställningar är vanligare, hierarkierna har ersatts av platta informella strukturer, och företagen genomgår ständiga omorganisationer. Det nya idealet är flexibilitet och förändringsförmåga, både för individer och organisationer.

Det finns ingen anledning att romantisera livet i den klassiska industriella ekonomin. När det begav sig klagades det ofta på att människan avhumaniserades som en kugge i mäktiga företags mekaniska produktion och opersonliga administration. Den nya ekonomin erbjuder större frihet och utvecklingsmöjligheter. Men den innebär också nya påfrestningar, inte minst svårigheten att upprätthålla en någorlunda stabil tillvaro och karaktär. Sennett betonar att karaktär handlar om lojalitet och långsiktiga åtaganden, om att avstå från omedelbar behovstillfredsställelse för att uppnå någonting mera värdefullt i framtiden. Han pekar på hur svårt detta är att praktisera i ett ekonomiskt system som fokuserar på kortsiktigt utfall och där institutionerna kontinuerligt bryts upp och omformas.

Sennett berättar om ett långt samtal med sonen till en vaktmästare som han tidigare skildrat i en bok om klassamhällets dolda skadeverkningar. Sonen hade förverkligat faderns dröm om en bättre tillvaro för sina barn. Han hade skaffat sig högre utbildning och en framgångsrik karriär som konsult. Men framgången var skör och byggde på ständiga byten av jobb, arbetsuppgifter, bostadsort och vänner. Han hade ont om tid för sina barn och oroade sig för att han var en dålig förebild som inte visade dem hur viktigt det är med en god karaktär och en etisk orientering i livet.

Liknande resonemang förs av Zygmunt Bauman, en annan stor nutida sociolog. Bauman är kanske framför allt känd för sitt verk Auschwitz och det moderna samhället, där han framhåller den byråkratiska organisationsformens avgörande betydelse för att Förintelsen kunde genomföras i en sådan massiv skala. Bauman kan alltså på intet vis anklagas för att försköna moderniteten. Men han har också utforskat de predikament vi ställs inför i det postmoderna ”flytande” samhället, där individen är både fri och tvingad att definiera sin egen identitet. Bland annat visar han hur konsumtionslogiken och arbetslivets lösa förbindelser spiller över på kärleks- och familjelivet.

I boken Liquid Love beskriver Bauman hur människor längtar efter närhet och trygghet men samtidigt ryggar tillbaka inför fasta, livslånga åtaganden. I avsaknad av traditionens tvingande band utvärderar vi ständigt kvaliteten i våra relationer och är medvetna om att vi själva också utvärderas. Varje partner blir en utbytbar vara på relationsmarknaden, och trofasthet är ingen gångbar valuta.

Så kommer Richard V Reeves och påstår att en god karaktär är avgörande för att nå framgång i dagens samhälle! Med uppbackning av experimentella och kvantitativa studier redogör han för hur viktigt det är med uthållighet och klokhet – två av de klassiska kardinaldygderna – för att bli en självförsörjande och framgångsrik samhällsmedlem. Han pekar också på hur ojämlikt fördelade möjligheterna är att i tidig ålder utveckla dessa karaktärsdrag och hur det blockerar den sociala mobiliteten. Därför efterlyser Reeves väl avvägda offentliga insatser för att främja missgynnade barns karaktärsdaning. Sådana insatser framställs som viktiga ur rättvisesynpunkt och, mera underförstått, som ett sätt att förebygga våldsamma upplopp och tonårsgraviditeter.

Reeves fäster uppmärksamheten på en aspekt av rättvisa som ofta inte får tillräckligt med uppmärksamhet i den svenska debatten, kanske för att den är så svårgripbar. Lika livschanser har inte bara med ekonomiska resurser utan också med sociala resurser att göra. Den som på allvar intresserar sig för social rättvisa borde titta närmare på hans reformförslag.

Till skillnad från Sennett och Bauman går Reeves inte närmare in på hur den bredare samhällsutvecklingen påverkar förutsättningarna för karaktärsdaning. Om vi kombinerar perspektiven framträder en bild av ett närmast försåtligt inrättat socialt system. Å ena sidan försvårar den senmoderna tillvaron karaktärsbyggande genom sina ständiga förändringar, sin konsumism och sina många möjligheter till omedelbar behovstillfredsställelse. Å andra sidan krävs det en betydande karaktärsfasthet för att styra rätt i denna tillvaro, just därför att den är så obeständig och har så få fasta institutioner och relationer att falla tillbaka på.

Nog går en del av detta att känna igen från svensk vardag, även om Sverige erbjuder bättre uppväxtvillkor för resurssvaga barn än vad USA gör. I debatten om den svenska skolkrisen hävdas ofta att de fria arbetsformerna i dagens skola passar bäst för mogna barn med bra stöd hemifrån och sämst för barn med koncentrationssvårigheter och större behov av fasta ramar. Dagens skolbarn är också utsatta för helt andra distraktioner än tidigare generationer – mobiler, datorspel och sociala medier. Mitt intryck är att ambitiösa föräldrar i dag gör stora ansträngningar för att ålägga sina barn en viss måttlighet i konsumtionen av informationssamhällets överflöd och därigenom hjälper dem att utveckla sin ihärdighet och självbehärskning. Att ransonera barnens skärmtid har blivit en hederssak för omtänksamma föräldrar, på samma sätt som att ransonera deras sockerintag.

Systemets försåtliga logik blixtbelystes nyligen i ett par reportage i New York Times om hur IT-företagens ledare uppfostrar sina barn. Steve Jobs har uppgivit att han och hans fru begränsade barnens IT-användning. En levnadstecknare som tillbringat mycket tid i det Jobska hemmet berättar att det varje kväll hölls gemensam middag med diskussioner om sådant som böcker och historia, utan att någon tog fram en dator eller Ipad. Flera andra ledande IT-experter vittnar om strikta tidsgränser för barnens datoranvändning. eBays chefsteknolog har för sin del satt barnen i Silicon Valleys Waldorfskola, där datorer är helt bannlysta. Med andra ord: IT-samhällets kreativa elit, vars produkter medför så många frestelser för unga som behöver utveckla sin karaktär, avskärmar alltså systematiskt sina egna barn från just dessa produkter. Sannolikt får barnen på så vis bättre förutsättningar att i sin tur växa upp till kreativa medlemmar i framtidens kunskapselit.

Richard V Reeves perspektiv utmärks också av att han bestämt avgränsar sig från karaktärens moraliska dimensioner. Till skillnad från både Sennett och Bauman intresserar han sig uteslutande för ”prestationskaraktären”, alltså karaktärsdrag som har samband med utsikterna att lyckas i livet, såsom flit, klokhet och planeringsförmåga. Detta till skillnad från den ”moraliska karaktären”, som består av karaktärsdrag som vänlighet, ödmjukhet och medkänsla. De gör visserligen människor trevligare att leva med men har inte någon större betydelse för hur väl man klarar sig i livet. Det senare påståendet backas dock inte upp med några vetenskapliga studier. Reeves exemplifierar med att brist på medkänsla vanligtvis inte hindrar människor från att lyckas, men det framgår inte om detta över huvud taget har undersökts systematiskt.

Populärt

De sagolika systrarna Mitford

Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.

Moa Ekbom Kultur 2025 4

Att diskutera karaktär utan att gå in på moralfrågor är säkert ett klokt val för den som i likhet med Reeves vill argumentera för sociala reformer. Genom att liksom desinficera karaktären från besvärliga och omstridda moralfrågor ökar han troligen chansen att få brett stöd för sina förslag. Men det blir oundvikligen aningen rumphugget, ungefär som att diskutera konst utan tala om skönhet. Det är i och för sig en populär sysselsättning, men inte desto mindre problematisk, vilket belystes i Axess temanummer om ”Skönhetens tabu” (7/2008).

Richard V Reeves fokus på prestationsfrämjande karaktärsdrag kan kontrasteras mot den kompletta uppsättningen av kardinaldygder, som förutom uthållighet och klokhet även inbegriper måttfullhet och rättvisa. En poäng i traditionella framställningar av kardinaldygderna är att dessa hänger samman och understödjer varandra. En del av Reeves konkreta exempel på klokhet handlar också vid närmare betraktelse om måttfullhet, såsom att hålla igen på mat och dryck för att få bättre hälsa senare i livet. Därigenom täcker han faktiskt in nästan alla kardinaldygder.

Kvarstår endast rättvisa, en dygd som knappast går att göra om till ett karaktärsdrag utan moraliska dimensioner. Intressant nog löper just temat rättvisa som en röd tråd genom Reeves essä om karaktär – inte som ett karaktärsdrag att odla utan som en grundval för hela resonemanget. Reeves vädjar genomgående till läsarens känsla för rättvisa, och precis som Sennett och Bauman uppvisar han själv ett omisskännligt rättvisepatos. Det verkar alltså inte vara så lätt att utveckla helt nya, rent nyttoinriktade föreställningar om den mänskliga karaktären – inte ens i nutidens ”flytande” samhälle.

Charlotta Levay är docent i företagsekonomi vid Lunds universitet.