Denial, blånekande, har varit en av den ryska desinformationmaskinens mest utnyttjade grepp. I åtta år, från vårvintern 2014 har Ryssland och många av Rysslands sympatisörer försökt neka till att rysk trupp befunnit sig i Ukraina. Och vid tillfällen då ryska statsaktörer utpekats för olika brott: mordet på Aleksandr Litvinenko, försöken att mörda Sergej och Julia Skripal och Aleksej Navalnyj; nedskjutningen av MH17 et cetera, då har ryska medier helt enkelt benhårt vägrat acceptera de bevis som presenterats. Hur mycket bevis som än visats upp har linjen varit ”Det finns inga bevis!”. Den här metoden dominerar fortfarande när Kremlmediernas skildrar kriget mot Ukraina för en inhemsk publik: ”Det pågår inget krig!”; ”Det är ukrainska nazister som beskjuter civilbefolkningen!”. Att beskriva kriget som krig eller att peka på övergrepp från ryska armén innebär ett brott som kan ge upp till 15 års fängelse i Ryssland.

Den här sortens blånekande fungerar inte för en internationell publik, även om man kan se exempel på försök i den vägen. Den dominerande metoden Kremlmedierna använder i Väst just nu är deflection; avledning, försök att flytta fokus till något annat. Det här mönstret syns mycket tydligt om man studerar organisationer och sajter som tidigare givit sitt stöd till Kreml: ”Vi fördömer det ryska angreppet på Ukraina, men…”

En svensk debattör formulerar det så här:

”…Rysslands invasion av Ukraina är ett klart brott mot folkrätten. Samtidigt är den en reaktion på den USA-ledda fientliga inringningen av Ryssland, som syftar till total amerikansk hegemoni över hela den eurasiska kontinenten...”

Rysslands angrepp städas undan i tio ord; resten av texten ägnas USA och Natos aggressiva politik. Modellen är välprövad; det finns knappast någon politiker som genomgått medieträning som inte är förtrogen med greppet: ”Håll med, men flytta fokus till ditt eget budskap”. Vem har inte hört en politiker säga: ”Självklart, men det viktiga just nu är…”

Ryska, engelskspråkiga medier, som helstatliga RT.com erbjuder en rad sådana här avledningar som kan användas av var och en som just nu försöker flytta fokus från angreppet på Ukraina. Några exempel:

Vi fördömer kriget, men…

…Det är USA och Nato som orsakat det, genom attacken mot Jugoslavien, Irak
…Ukraina leds efter statskuppen 2014 av nazister, något som väst ignorerar
…Ukrainas militär gör sig skyldig till krigsförbrytelser
…andra konflikter är värre och stödet till de ukrainska flyktingarna beror på att de är vita européer
…under Kubakrisen accepterade USA inte heller militär uppladdning inpå sina gränser

På det här sättet lyfts USA/Nato fram som den aggressiva parten, och Putins anspråk på behoven att ”avnazifiera” Ukraina legitimeras. Det finns goda skäl att diskutera såväl imperialistiska tendenser hos USA och Väst, som politisk kultur i Ukraina, men i fråga om den ryska attacken är dessa frågor irrelevanta.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Det djupaste syftet med Kremls desinformation, riktad mot utlandet, ligger i att skaffa sympatisörer; inte i marknadsföring av en positiv Rysslandsbild eller av en eller annan ideologi. De ryska kanalerna, som till exempel RT.com, är förunderligt fattiga på information om Ryssland. Fokus ligger på att försöka skapa ett material som lockar en utländsk publik, oavsett vilken. RT har upplåtit utrymme åt vaccinmotståndet, förlöjligat miljörörelsen, drivit kampanj mot wokeness. Det är inte lögnerna i sig som är fokus i de ryska påverkansoperationerna, utan ett tilltal som lockar en publik, vilken det vara må.

Rysslands aggression mot Ukraina har fått många tidigare sympatisörer att dra öronen åt sig. Men greppet med avledning låter Putins anhängare utomlands att uttala sig mot kriget, samtidigt som de fortfarande ger stöd till den ryska aggressionen.

Publicerad: 29 mars 2022