Kritiken var inte bättre förr

Filmkritiken som journalistisk genre är lika gammal som filmen själv. Men man kan med fog påstå att den fann sin moderna form på 1950- och 60-talen. Skillnaden mot tidigare var att filmkritikerna morskade upp sig och började framhäva att filmen minsann också var en konstart, värd att diskuteras på samma premisser som litteratur, bildkonst och teater.

Utvecklingen i Sverige inspirerades från utlandet. I såväl Storbritannien och Frankrike började unga filmkritiker efter kriget få mer utrymme för sina texter. De startade specialiserade filmtidskrifter, i Storbritannien Sequence (vars skribenter snart övergick till det brittiska filminstitutets tidskrift Sight & Sound), i Frankrike den legendariska Cahiers du Cinéma. Kritikerna var sedermera berömda filmregissörer som Lindsay Anderson, François Truffaut och Jea...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Erik Hedling

Professor i filmvetenskap vid Lunds universitet.

Läs vidare