Lamotte friades för misshandel, medan Lundberg i skrivande stund kvarstår som misstänkt. Det är en skam att misshandel alls inträffar, liksom att Lundberg (lokal företrädare för ett riksdagsparti) stöder terrororganisationer som använder mord, tortyr och våldtäkt som medel. Att aktivister tillåts ropa antisemitiska slagord, bära terrororganisationers symboler och gå maskerade utan ingripande från samhället tyder på en långsam demontering av rättsstaten.

Rätten att fritt uttrycka sina politiska åsikter är central i en demokrati: i böcker, tidningar och debatter, men även offentligt genom demonstrationer och torgmöten. Men det får inte innebära att lagbrott, än mindre våld, tillåts.

Utvecklingen går tyvärr åt annat håll. Sedan Göteborgskravallerna 2001 har polisen haft som princip att inte omedelbart gripa våldsverkare, utan att försöka hitta de skyldiga efteråt. När jag var med familjen på Bokmässan i Göteborg 2017 tvingades vi sitta kvar på mässområdet i timmar efteråt, för att polisen inte kunde garantera säkerheten. Precis utanför mässlokalerna slogs Afa-­aktivister mot polisen, i protest mot att det på ett annat ställe marscherade nazister.
Det var fruktansvärt att med två småbarn se på tv hur maskerade våldsverkare kastade stenar mot poliser utan att gripas. Att våldet hade ideologiska motiv borde inte ses som förmildrande, utan tvärtom försvårande: det riktas ju mot själva rättsstaten.

Överhuvudtaget har politiska möten kommit att innefatta alltmer stök. I sociala medier­ kan man se åtskilliga filmer där demonstrationernas svans skriker och bråkar med motdemonstranter, eller förbipasserande. Vid universitetet i Göteborg (och tidigare även i Lund) tillåts demonstranter slå upp tältläger och övernatta på allmän plats i månader. Varför? Den typen av protester är ännu en av alla de droppar som urholkar vårt demokratiska system. En enskild person kan inte utlysa nödläge: för klimatet, social rättvisa, svenskhetens överlevnad, djurens rätt, sekulariseringens utbredning eller vad det vara månde. En demokrati överlever bara om lagar gäller alla personer och grupper, oavsett ideologi.

Politiskt engagerade måste förstå att demokratins allmänna spelregler är ännu viktigare än sakfrågorna de driver, för utan demokratin förlorar vi allt: Ingen diktatur har hittills lyckats skapa ens ett uthärdligt samhälle.

Bland unga människor möter jag sorgligt nog allt oftare åsikten att alla viktiga demokratiska framsteg skulle ha skett genom lagbrott, massans makt eller en viss portion våld. Men det är genom fredliga protester och långtråkigt arbete man når sin idealstat.

Inte för att jag personligen uppskattar merparten av de förändringar Socialdemokraterna under ett drygt sekel genomfört i vårt land. Men det hedrar dem oerhört att de har genomfört förändringarna på ett fredligt sätt: genom möten och hårt politiskt arbete – inte genom att misshandla, hota och ocku­pera mark. Det hedrar självklart även den borgerliga oppositionen att den alla dessa år accepterat förändringar den ogillat; demokratins bevarande har varit ännu viktigare.

Alla partier bör tydligare ta avstånd från våld, lagbrott och våldsamma organisationer. För demokratins skull måste vi kunna kräva att demonstrationer sker på ett ordnat och fredligt sätt.