Kurt Almqvist, vd för Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål

– Jag lärde först känna Peter 1999 när jag bjöd in honom till det första Engelsbergsseminariet. Då var han kulturchef på Svenska Dagbladet. Peter var sedan med på samtliga Engelsbergsseminarier utom det som inträffade 2024.

När han sedan sade upp sig från SvD i protest mot omläggningen av kultursidorna i mer kulturpopulär inriktning gav stiftelsen honom ett stipendium, ett ”modighetspris”. Sedan blev han förlagschef på Atlantis som vi samarbetade med och bland annat gav ut Samuel Huntingtons Civilisationernas kamp. Så det blev ganska naturligt att han kom över till oss när han lämnade Atlantis. Hans tillträdde i stiftelsen den 2 maj 2012

Peter var en skrivande och tänkande person. Han skrev flera böcker som vi gav ut men organiserade också sommarkurser tillsammans med Mattias Hessérus med doktorander som låg i direkt anslutning till Engelsbergsseminariet: 2013 Civilisation, 2014 Religion, 2015 Krig, 2016 Geopolitik, 2017 Nation, stat och imperium, 2018 Kunskap och information, 2019 Past and present.

I sin tjänst på stiftelsen författade han även följande böcker:

• Förlorare. Noteringar om 1800-talets etos (Bladh by Bladh 2014)
• Erfarenhetsunderskott. Noteringar om svensk 1800-talslitteratur (Bladh by Bladh 2017)
• Ur dagboken 1978–2012 (Axess Publishing 2017)

2014 startade stiftelsen också Engelsbergsakademin där Peter blev ordförande med syfte att behandla lärda ämnen och utse pristagaren till Stora Fackbokspriset. Det gjorde han fram till 2020 då hans anställning i stiftelsen övergick till att arbeta heltid som arkivchef på Nordstjernan AB.  Från 2016 till 2020 arbetade han halvtid på Nordstjernan. Den 31 maj 2022 avgick Peter med pension från tjänsten hos Nordstjernan.

Han medverkade också i Axess och gjorde, initialt motvilligt, ett femtiotal program i Axess TV:s Luthersson läser världslitteraturen. Motviljan byggde på att han främst såg sig som en skrivande person, men redan efter första programmet som blev en succés var det inre motståndet brutet.

Peter var ju mycket bildad och docent i litteraturvetenskap. Men han förhöll sig skeptisk till teori och metod. ’Min metod är att läsa’ brukade han säga. Han var kolossalt beläst.

När han slutade hos oss bad jag honom att skriva en version av ”Luthersson läser världslitteraturen”.

Peter var snäll, omtyckt och omtänksam. Han var även principfast och modig. Hans bortgång är en stor förlust.

PJ Anders Linder, tidigare chefredaktör för Axess magasin och vd i Axess Publishing

– Första gången jag träffade Peter var på våren 1993. Jag hade rekryterats som ledarskribent till Svenska Dagbladet, där Peter var kulturchef, och föreslagit chefredaktören Mats Svegfors att jag skulle kunna skriva lite även på kultursidan.

Det var inte precis något självklart upplägg men Peter var vänlig och öppen för förslag. Att det sedan blev ganska glest mellan kulturartiklarna berodde inte på honom.

Men det var under en senare tid, då jag arbetade för Axess och Peter för Stiftelsen, som vi lärde känna varandra ordentligt. Det var en sådan förmån att ha Peter på några rums avstånd och kunna föra samtal om allt från böcker och artikeluppslag till samhällsfrågor och gamla idrottsresultat. Man kände sig alltid litet klokare efter de där spontana samtalen.

Peter gjorde en lång serie samtalsprogram för Axess TV under rubriken ”Luthersson läser världslitteraturen”, som verkligen visar vilken unik blandning av bredd och djup han hade. Inte nog med att han verkade ha läst det allra mesta av värde, han hade också en väl genomtänkt inställning till det: en reflekterad hållning snarare än en enkel åsikt.

Han satt i Axess magasins redaktionsråd och skrev återkommande i tidskriften. Bland det sista som publicerades under min tid som redaktör var en rapport inifrån styrelsen i public service-företagens förvaltningsstiftelse, där han varit ledamot i många år. Den strök inte medhårs och väckte betydande och väl motiverad uppmärksamhet. Peter var glad och rolig men allt annat än främmande för allvar.

Mattias Hessérus, Director, Ax:son Johnson Institute for Statecraft and Diplomacy

– Peter och jag lärde känna varandra när vi tillsammans drev en doktorandkurs på Engelsbergs bruk under sommaren 2013–2019. Ett tjugotal doktorander inom humaniora och samhällsvetenskap som hade rekommenderats av sina professorer medverkade varje år. Kursen präglades väldigt mycket av Peters kunskapsideal. Han var en sann intellektuell och humanist som rörde sig över ett brett fält. Han pratade ofta om ”meriteringsmakulatur” som en motsats till den typ av lärt skrivande som han ville uppmuntra och den vetenskapssyn som han ville förmedla. Jag tror att många som gick kursen påverkades av hans djupa bildning och pregnanta tänkande, men också av hans värme, öppenhet och uppriktighet.

För mig var Peter i många avseenden en mentor, och så uppfattade många i min generation honom. Han värnade om oss yngre och var nyfiken på vad vi tyckte och tänkte. Det intellektuella djupet i kombination med ett genuint intresse för den han talade med var hans signum.

Han såg alltid människan.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Nina Solomin, Chefredaktör i Axess

– Våren 1993 var jag nyss fyllda tjugo år och ringde upp kulturcheferna vid huvudstadens fyra stora tidningar för att söka sommarjobb. Jag hade läst litteraturvetenskap men kände inte en kotte i branschen. Den nyblivne 38-årige kulturchefen på SvD var först ointresserad av mitt generösa erbjudande om allt från att koka kaffe till att skriva – han förhalade frågan. Tredje gången jag ringde upp för att se om besked fanns sa han: ”Men vi kanske ska äta lunch”. Det var början på många år som litteraturkritiker och skribent på SvD:s kultursida med Peter Luthersson som chef. Det var typiskt honom att bortse ifrån att jag var oprövad och saknade både nätverk och föräldrar i kulturvärlden. Kanske såg han rentav avsaknaden av det senare som en merit? Genom åren kom vi att hålla kontakten och det var ett privilegium att få samtala med honom.

Jag tror att Peter kom att betyda så mycket för många bland annat för att han var en genuin person, mycket bildad men inte ett dugg högfärdig, dessutom alltid beredd att ta en fajt och gå emot strömmen om det krävdes. I de viktiga principiella frågorna var hans kompass osviklig. Peter var en tuffing i debatten men privat mycket snäll. Ännu trettio år senare minns många verkshöjden och debatterna på hans kultursida på 1990-talet. Det är ovanligt att en kulturchef gör sådant avtryck. Men det är den varma och humoristiska människan jag personligen mest kommer att sakna.

Ta del av Peter Lutherssons bidrag till Axess:

Lutherssons många artiklar i Axess magasin finns att läsa här: Artikelarkiv Peter Luthersson – Axess