Rädslan urholkar själen

De unga utmanar regimen.

Den ryska regimen håller befolkningen i schack med repression och våld. Få vågar säga ifrån i ett land där rättsväsendet är på maktens sida.

27 juli 2019. Det är högsommar, men inte särskilt varmt. En sval bris sveper längs Moskvas breda boulevarder. En viss spänning ligger i luften. Någonting dramatiskt är på väg att inträffa.

Denna dag ger sig tiotusentals människor från samhällets alla skikt, men mest unga studenter, ut på Moskvas gator och protesterar mot det sönderkorrupta valsystemet. I västerländska ögon kan det framstå som tämligen okontroversiellt, snarare en självklarhet. Demonstrationen är dessutom inte olaglig i sig. Rätten att få delta i fredliga sammankomster har konstitutionellt skydd i Ryssland. Men denna dag, den 27 juli, kör staten över individen likt en bulldozer. Det är många som frihetsberövas. 1 373 stycken. Ett nytt rekord för politiska protester i Ryssland.

En av dem som grips är den 21-årige Jegor Zjukov, en statsvetarstudent som sedan 2017 drivit en Youtubekanal med libertariansk profil. Zjukovs politiska aktivitet har inriktats mycket mot kritik av den ryska statens auktoritarism och yrkande på frihetliga reformer. Det var det som fick honom att ge sig ut på boulevarderna den 27 juli 2019.

Zjukovs åsiktsyttringar blev för mycket för den ryska staten. Kort därefter frihetsberövades han och sattes i husarrest. Han riskerade mellan tre till åtta år på straffkoloni på grund av påstått våldsamt agerande under demonstrationerna, men friades sedan från anklagelserna, då inte ens det korrupta rättssystemet klarade av att fabricera så pass falska anklagelser. Istället riktades intresset mot hans videoblogg. Dess innehåll ansågs vara fientligt mot inte bara regimen och konstitutionen, utan mot hela den ryska statens existens. Plötsligt fann han sig anklagad för extremism.

Idag är Jegor Zjukov uppförd på den federala listan över personer med kopplingar till terrorism och extremistisk verksamhet. I praktiken innebär detta minskad möjlighet till rörlighet, blockering av bankkonton och kraftigt begränsad användning av telefoni.

Från regimens håll handlar det om att statuera ett exempel. Den verkliga oppositionen måste kvävas till varje pris. Det är brutalt – men effektivt. Många som skulle vilja uttala sig kritiskt om regimen gör det inte av rädsla för sin och sin familjs liv.

Men Zjukov slapp, med ryska mått, billigt undan.

10 februari 2020. Domstolen i staden Penza. Sju unga män ska dömas för vad som påstås vara samröre med en terroristorganisation. Organisationen i fråga heter Set’ – det ryska ordet för nätverk – och var en lös vänstergruppering med antiregimprofil. Dess medlemmar anklagas, på mycket lösa grunder, för att ha planerat terrordåd i samband med fotbolls-VM 2018 och presidentvalet samma år.

Strömmen gick upp till knäna, mina muskler började krampa, jag greps av en paralyse­rande smärta.

Fallet med Set’ kantades av tortyr redan från första början. En av medlemmarna, Viktor Filinkov, vittnade om hur han under en promenad i januari 2018 blev indragen i en minibuss av poliser från säkerhetsmyndigheten FSB. Poliserna utsatte honom för elchocker samtidigt som de tvingade honom att erkänna att han var medlem av ett ”terrornätverk”. En annan medlem, Dmitrij Ptjelintsev, beskriver tortyren mer omfattade i nättidningen Meduza (10/2 2020):

”[Mannen] hade vita gummihandskar, han tog fram ’dynamomaskinen’ och ställde den på bordet, rengjorde två kablar med en verktygskniv och sa åt mig att sära på tårna […]. Strömmen gick upp till knäna, mina muskler började krampa, jag greps av en paralyserande smärta. Jag började skrika och slå huvudet och den bara ryggen mot stenväggen […]. De började upprepa: ’Du är ledaren.’ För att få slut på tortyren sa jag: ’Ja, jag är ledaren.’ ’Ni planerade att begå terrordåd.’ Jag svarade: ’Ja.’ ”

Den 27-årige Ptjelintsev dömdes till 18 års straffkoloni. En annan medlem, 23-årige Ilja Sjakurskij, till 16 år. De övriga fem fick 6 till 14 år vardera.

Den ryska regimen skyr inga medel för att nå sina mål. Oavsett om det rör sig om att slå ner fredliga och obeväpnade demonstranter med batonger, elchocker eller fabricerade brottmål – allt för att hålla befolkningen i schack. Diktaturens principer bygger på att ingen ska ifrågasätta maktens legitimitet.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Yttrandefrihet för alla medborgare garanteras av den ryska konstitutionen. Men i samma paragraf återfinns förbud mot propaganda och agitation. Vad som inräknas i denna kategori är öppet för tolkning, något som utnyttjas väl av regimen. Rättsstaten är ett så gott som icke-existerande koncept och korruptionen har ätit sig in i statsapparatens väggar till den grad att det är svårt att se en ljusare framtid.

Efter att ha skrivit klart denna text lutar jag mig tillbaka och låter den reflexmässiga paranoian som sitter i benmärgen hos alla ryska medborgare skölja över mig. Tänk om denna till synes oansenliga text faktiskt skulle trampa Kreml på tårna? Vad kommer att hända med mig då? Min familj? Troligtvis ingenting. Men det är så regimen fungerar. Oftast behöver de inte ens göra någonting. Genom att publikt statuera några få exempel kommer de flesta som är mindre modiga att inte våga göra något överhuvudtaget.

Varför ryter inte det ryska folket ifrån när regimen behandlar dem illa?

Därför att rädslan för elchocker förlamar dig innan du ens hunnit knyta näven.

Margareta Barabash

Praktikant på tankesmedjan Frivärld.

Läs vidare