Efteråt jublar publiken, som sig bör, och showen fortsätter som om ingenting särskilt hade hänt. Men vad var det egentligen sångaren sa när han presenterade låten? Att han brukar framföra den under varje konsert för att påminna oss om de mer än 1 200 människor som dog när orkanen Katrina drabbade New Orleans. Stadens skyddsbarriärer var otillräckliga, katastrofberedskapen var katastrofal. Hur framförallt fattiga och svarta invånare drabbades, har blivit föremål för såväl politiska utfrågningar som dramatiseringar, som tv-serien Treme.

Så varför, kan man fråga sig, byggs nu nya hus och stora shoppingcenter i New Orleans på precis de ställen som svämmades över för ett decennium sedan? En som ställer sig denna fråga är ekonomijournalisten Greg Ip, tidigare på The Economist och numera på Wall Street Journal, och författare till den lika tänkvärda som läsvänliga boken Foolproof. Det svar han levererar är enkelt och komplext på samma gång:

Det finns ingenting som är idiotsäkert. Vi människor gillar vatten. Och vi glömmer fort.

Men Foolproof handlar egentligen inte om New Orleans utan om finanskriser.

Greg Ip skulle kunna vara en i raden av författare som vill förklara den stora globala finanskrisen med finansmarknadens uppseendeväckande och verklighetsfrånvända vidlyftigheter. Istället gör han en halsbrytande men övertygande jämförelse med bekämpningen av skogsbränder och andra naturkatastrofer i USA och konstaterar att man i ganska precis ett sekel har infört tydliga regler och särskilda myndigheter med uppgift att just bekämpa såväl skogsbränder som bankers excesser. Har detta, undrar Ip, gjort skogarna och bankerna säkrare? Och om inte – varför?

Som så ofta i den här typen av böcker finns svaret sammanfattat i bokens undertitel: Why Safety Can Be Dangerous and How Danger Makes Us Safe. Att bekämpa varje skogsbrand med full kraft gör inte bara att människor och egendom skyddas när lågorna bryter ut. Det skapar också en känsla av trygghet som gör att fler människor bosätter sig i riskområden, eftersom de vet och litar på att om något händer så rycker myndigheterna ut och släcker. Likadant är det med skyddsvallar kring floder. Efter varje översvämning byggs det nya och högre vallar, vilket gör att ännu fler människor bygger hus allt närmare vattnet.

Och bankerna? Eftersom en bank som går omkull riskerar att lamslå ett lands eller till och med hela världens ekonomi, finns det visserligen regler som syftar till att minska bankernas risktagande. Samtidigt finns det både uttalade och implicita statliga garantier som skyddar sparare och långivare, vilket leder till ökat risktagande. På kort sikt kan det göra oss säkrare. Men på längre sikt hotar alltid en ny katastrof som är större än någonting vi tidigare har upplevt.

Så verkar det vara såväl i naturen som i ekonomin. Även när skyddsvallarna byggs mångfaldigt högre än tidigare rekordnivåer, inträffar förr eller senare en storm eller en översvämning som trotsar tidigare mänskliga beräkningar. Även om bankernas kapitalkrav höjs, och även om kreditbetygen ser ut att vara på topp, uppstår vid något tillfälle en bubbla i ekonomin som vid något senare tillfälle spricker.

Varför? För vi människor gillar natur. Vi gillar vatten. Och vi gillar utveckling och ekonomisk tillväxt. Ingenting av detta kan vi få utan att ta risker. Varje förälder och varje barn lär sig tidigt att vatten inte bara är en förutsättning för liv, utan att även den minsta pöl kan förvandlas till en livsfarlig olycksplats.

En av Greg Ips viktigaste poänger är att det är känslan av fullständig trygghet, och jakten på idiotsäkerhet, som i sig innehåller några av de största farorna. En av anledningarna till de stora och världsomspännande konsekvenserna av den globala finanskrisen var just att så många trodde att något fundamentalt nytt hade inträffat – att det hade uppstått en ”ny ekonomi” där kriser tillhörde historien och där värdepapper med hög avkastning var ”säkra”. Redan blotta misstanken om att så inte var fallet räckte sedan till att fälla eller riskera att fälla även de allra största institutionerna, oavsett om dessa hade gjort dåliga affärer eller inte.

Att trygghet baseras på känslor och inte på fakta märks kanske tydligast vid matlarm. En restaurang i min hemstad Uppsala pekades för ett antal år sedan – felaktigt – ut för att ha varit upphov till ett flertal fall av matförgiftning. Plötsligt gapade borden tomma, och det hjälpte föga att det felaktiga utpekandet togs tillbaka. Det kostar varje individ väldigt litet att sluta äta äpplen, tomater, köttfärs, eller vad det nu är det senaste larmet handlar om. Men summan av alla dessa beslut kan få bönder att byta gröda eller tvingas bort från sina gårdar; det kan få företag att gå omkull och handlare att kassera stora lager. Vi har helt enkelt vant oss vid att betrakta garantin om matsäkerhet som hundraprocentig, och varje händelse som reducerar siffran till 99 procent blir därför helt oacceptabel.

Det motsatta beteendet ser Greg Ip inom flygbranschen. Redan från början har människor – inledningsvis med all rätt – upplevt det som mycket farligt att flyga. Det har gjort att branschen alltjämt genomsyras av en insikt att katastrofer och olyckor sannolikt kommer att inträffa, och har omfattande system på plats för att rapportera och dra lärdom även av incidenter som kunde ha fått ödesdigra konsekvenser, men som turligt nog inte fick det. Ty att lita till turen är en dålig strategi för säkerhet, liksom att ta frånvaron av katastrofer igår till intäkt för att ingenting heller kan komma att hända imorgon.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Här ansluter Greg Ip till Nicholas Talebs tankar om svarta svanar. Förr eller senare inträffar något som ingen har sett tidigare och som därför omöjligen gick att förutse. Bästa sättet att skapa säkerhet är därför att acceptera risker som en både nödvändig och ofrånkomlig del av vad det innebär att vara människa.

Det låter enkelt, men är det inte. För Ip visar också att ett av de främsta skälen till att katastrofer fortsätter att få så stora mänskliga och ekonomiska konsekvenser, är att lärdomar från tidigare händelser bleknar märkvärdigt fort. De närmaste åren efter en jordbävning, brand eller översvämning ökar benägenheten att skaffa sig försäkringar som täcker kostnaderna för skador. Men redan efter några år slutar människor betala.

Ser vi samma sak hända även inom finansvärlden? Allt fler talar nu om att en stor risk i ekonomin är att företag tar för få risker. Att de håller för hårt i pengarna och inte vågar satsa. Att kapitalet inte kommer till produktiv användning. Inledningen till den globala finanskrisen har snart ett decennium på nacken. Den svenska 1990-talskrisen ligger ett kvartssekel bort. I takt med att minnena bleknar, planteras frön till de växande plantor som utgör morgondagens misstag. Greg Ip höjer ett varnande finger: om någon hävdar att något är idiotsäkert, så är den som tar honom på orden säkert en idiot.