Jag skulle vilja slå ett slag för Jane Jacobs verk från 1960-talet som exempelvis The Death and Life of Great American Cities (som för övrigt finns översatt till svenska) och The Economy of Cities (och finns det ytterligare tid i slutet på sommaren så passa på att läs Cities and the Wealth of Nations från 1984 av samma författare). Jane Jacobs var kvinnan vars teorier ligger bakom all modern stadsutveckling idag. Hon förstod, som få andra, hur viktiga städer var för ekonomisk utveckling. Städerna är inte bara platser för produktion och konsumtion utan arenor för utbyte av idéer och kunskap. Det är städerna snarare än företagen som är den viktigaste enheten att förstå för ekonomisk tillväxt idag. Hur vi utformar våra städer påverkar tillväxt, arbetsmarknad, innovationer och alla de faktorer som til syvende og sidst påverkar landets utveckling och relativa position ur ett globalt perspektiv. En av de viktigaste frågorna framöver kommer att vara hur framförallt regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö kan växa sig så starka som möjligt – tillräckligt starka för att framstå som ett attraktivt alternativ till platser som Berlin, London och Paris.

Den urbanisering som vi idag ser i Sverige existerar också i de flesta andra länder i världen. Medan västvärlden urbaniseras i högre grad av livsstilsfaktorer urbaniseras utvecklingsländerna av arbetsmarknadsförutsättningar. Men om vi håller oss till västvärlden så ser vi att platsers storlek i kombination med deras geografiska läge spelar en avgörande roll för dess utveckling. Det finns alltså inte en ”one size fits all” utan varje plats bör finna inspiration från goda exempel med liknande förutsättningar. Ser man lite mer generellt så finns det en rad faktorer som ändå är attraktiva för väldigt många. Mångfald är en sådan faktor. Vi tycker att det är roligare att ha många saker att välja på än få. Låga inträdesbarriärer är en annan. Det är roligare att befinna sig på en plats där människor blir accepterade för det de är. God kvalitet på grundskolan är ytterligare en faktor som påverkar i hög grad, eftersom grundskolan är ”platsspecifik” såtillvida att det är relativt svårt att skicka sina barn en längre sträcka till skolan varje dag. Människor tycker också om att befinna sig på vackra och estetiskt tilltalande platser.

En av de tuffaste frågorna den närmaste valperioden kommer att vara den tudelning som just nu pågår i landet och som kommer att fortsätta framöver. Det finns ett fåtal platser som går oerhört bra. De växer ekonomiskt och växer befolkningsmässigt. Detta är platser med högre utbildningsnivåer, högre inkomster, lägre arbetslöshet och ett omfattande utbud som lockar till sig en relativt stor del av de yngre individerna idag. Samtidigt har vi betydligt många fler platser som upplever det motsatta. Detta är ofta mindre kommuner som ligger relativt långt från en större ekonomisk motor, som exempelvis en större kärnkommun eller Stockholms, Göteborgs eller Malmös arbetsmarknadsregioner. Här finner man ofta en svagare tillväxt, högre arbetslöshet och en negativ nettomigration. Framförallt är det den yngre befolkningen som lämnar platserna.

I en studie som jag presenterade i december förra året så fann jag att 86 procent av svenska kommuner tappar sin yngre befolkning. I praktiken är det alla platser som inte är storstad eller som har ett universitet eller högskola. Vem som än sitter vid makten efter valet kommer vederbörande att behöva förhålla sig till den här utvecklingen.

Min förhoppning är även att man skall våga ta tag i den havererade bostadsmarknaden i framförallt Stockholm. Detta är en tuff match och jag har full förståelse för att den till viss del sopats under mattan hittills. Men den nuvarande hyresregleringen har inte underlättat för individer att ta sig in på boendemarknaden utan påverkar boendemarknaden i så hög grad att det istället utgör ett hinder. Lösningen är inte nödvändigtvis en fullständig avreglering, men det behövs en väsentligt mycket större flexibilitet. Sveriges utveckling är i hög grad en funktion av våra storstadsområdens tillväxt och vi har inte råd att ha inträdesbarriärer av det slag som bostadsmarknaden utgör idag.

Charlotta Mellander är professor i nationalekonomi vid Högskolan i Jönköping