Vilka värderingar ska styra Sverige? Frågan är angelägen idag och den kommer inte att bli mindre aktuell framöver. Västerländska värderingar om jämställdhet, yttrandefrihet och demonstrationsfrihet riskerar att kringskäras alltmer av andra värdesystem.

Det senaste exemplet kommer från påskkravallerna. Män och kvinnor i förorterna utsatte svensk polis för enormt våld i samband med politikern Rasmus Paludans planerade koranbränning. Efter att bilar brunnit och poliser skadats gav centerpartiets Annie Lööf uttryck för att man inte bör ge demonstrationstillstånd till sådana som Paludan i utsatta områden under ramadan (SvD 21/4). Utsatta områden skulle i praktiken bli undantags­zoner för svensk grundlag.

Många tycks hålla med: närmare en tredjedel (28 procent) av alla svenskar tycker att man bör förbjuda demonstrationer som kan kränka någon person eller grupp, enligt Novus (2022).

Svenska kyrkan har på liknande sätt visat att de tycker det fullt rimligt att tumma på yttrandefriheten i ”toleransens” namn.
I ett pressmeddelande skriver Susanne Rappman, biskop i Göteborg, tillsammans med Muslimska samverkansgruppen att ”Yttrandefriheten är en omistlig del av vårt demokratiska samhälle, men att använda den för att så hat och splittring är att missbruka den och hotar religionsfriheten” (TT 11/5).

”Det ska särlagstiftas och tas hänsyn i toleransens namn. Man kringskär svensk yttrandefrihet för att behaga de kränkta.”

Jämställdheten har också blivit inskränkt i ”toleransens” namn. Offentligheten har sanktionerat könsseparation då pojkar och flickor har skilts åt i kommunala badhus och i skolans klassrum. Att förbjuda slöja i skolan har kallats ”rasistisk politik” och på Prästmosseskolan i Skurup gick sex icke-muslimska lärare så långt, att de själva bar slöja för att visa ”solidaritet” med slöjbärarna (Aftonbladet 14/1 2020).

I västvärlden har vi tidigare kunnat kombinera religionsfrihet, yttrandefrihet, jämställdhet mellan könen och hög tolerans
för olikheter. Därmed inte sagt att konflikten mellan exempelvis religion och yttrandefrihet inte har funnits. Elisabeth Ohlson Wallins framställning av Jesus i hbtq-miljöer rönte stor kontrovers.
Men hur många mordförsök på poliser begicks? Hur många polisbilar brann?

Så vad är felet idag? Är det våra värderingar? Är det Rasmus Paludan och Lars Vilks och Salman Rushdie och Samuel Paty?

I alla andra sammanhang hade det varit absurt att föreslå att vi ska begränsa vår yttrandefrihet för att inte kränka någon. Men självbilden av att vara tolerant gentemot minoriteter tycks för många vara viktigare än våra olika friheter. Alternativet till att inte inskränka frihet i toleransens namn är helt enkelt att inte vara tolerant, och det är detsamma som att erkänna att många av de värderingar vissa invandrargrupper har tagit med sig till Sverige inte är förenliga med vårt västerländska samhälle.

För en stor del av vänstern är det omöjligt att erkänna. Det finns ett etablissemang och en opinion som inte vill se konflikten eller som vill lösa den genom att det svenska samhället anpassar sina värderingar. Många omtolkar snarare religionsfriheten än står upp för vår grundlagsstadgade rätt att yttra oss. Det ska särlagstiftas och tas hänsyn i toleransens namn. Man kringskär svensk yttrandefrihet för att behaga de kränkta.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

En gång i tiden var det vänstern och socialdemokratin som ifrågasatte religion. Idag är det de som leder majoritetssamhällets anpassning mot mer reaktionära värden.

Värderingskonflikterna kommer inte att bli färre framöver.
Magdalena Andersson och Ulf Kristersson bör berätta för oss hur mycket de anser att majoritetssamhället ska tumma på sina värderingar. Eller varför majoritetssamhället ska anpassa sig alls?

Det är avgörande frågor inför Sveriges framtid, som Sveriges nästa statsminister bör kunna besvara.