Vi ligger fortfarande efter Thatcher
Världsekonomin var inne i ett skede av dramatisk strukturell förändring. De stora industriföretagen fick, ett efter ett, ekonomiska problem och började omorganisera sig. Kundanpassning och flexibilitet var den nya framgångsformeln. För att åstadkomma detta skalades enheterna ned genom att stora delar av produktionen lades på tredje part eller så fick robotar ta över.
Ett resultat av detta var att industrin sysselsatte allt färre.
Andra sektorer började expandera istället. Den första mikroprocessorn såg dagens ljus 1971 och tjugo år senare var, som framtidsforskaren Anders Ewerman brukar påpeka, det gamla industrisamhället statistiskt sett besegrat. År 1991 investerade nämligen det amerikanska näringslivet för första gången mer pengar i digital teknik än i mekanisk.
Idag kan vi följa utvecklingslinjerna tydligt, men den 4 maj 1979 då Margaret Thatcher tog makten, saknades konsensus om vart samhällsutvecklingen var på väg. De flesta etablerade experter var skolade i industrisamhällets tänkande och hade självklart svårt att tolka tidens tecken.
Under efterkrigstiden var den dominerande uppfattningen att stordriften skulle dominera nästan all ekonomisk produktion. Eftersom antalet jordbrukare hade reducerats till några få procent av det totala antalet företag, som ett resultat av ökad mekanisering, förväntades övriga småföretag gå samma väg. Men så skedde inte och under 1970-talet vände utvecklingen efter en nedgångsperiod om mer än hundra år.
Ökningen av små företag tillmättes först ingen större betydelse, men diskussionen tog fart samma år som Thatcher kom till makten. Tidskriften Fortunes årliga genomgång av USA:s 500 största företag visade då att dessa företag tillsammans inte längre var landets största arbetsgivare.
Detta sände en chockvåg inom den akademiska världen, inte minst bland marxistiskt skolade sociologer som länge betraktat samhällsutvecklingen som given i kraftmätningen mellan storföretag och stora arbetarskaror. De var inte så få forskare, även svenska, som under 1980-talet skulle komma att ifrågasätta statistiken om småföretagen.
Men trots osäkerheten om vart utvecklingen var på väg svävade Thatcher aldrig på målet när det gäller småföretagandets betydelse. I ett tal till Small Business Bureau 1984 sade hon:
This Government believes in small business. Not in an attempt to turn the clock back to the days of yeomen and craftsmen, although they derived enormous satisfaction from their work. But because small firms are indispensable to the creation of jobs and of wealth.
Men hon såg också andra värden i småföretagandet än dem som handlar om samhällsekonomi och antalet anställda och avslutar sitt anförande på följande sätt:
Small businesses are the very embodiment of a free society – the mechanism by which the individual can turn his leadership and talents to the benefit of both himself and the nation.
The freer the society, the more small businesses there will be. And the more small businesses there are, the freer and more enterprising that society is bound to be.
Thatcher såg alltså både ekonomiska och civilisatoriska värden i företagandet och Storbritannien blev, tack vare hennes politiska åtgärder och hennes förmåga att entusiasmera företagare, ett land där entreprenörskapet tog fart ordentligt och på den vägen har det fortsatt. Utvecklingen har också gynnat immigranter. Till skillnad från i Sverige är invandrarföretagandet i Storbritannien synnerligen livskraftigt.
Popular
SD behövs för bråk
Sverigedemokraternas relevans har börjat ifrågasätts i och med att andra partier ska ha anammat en striktare invandringspolitik. Men SD:s roll i politiken är knappast förbi – snarare har den anledning att intensifieras.
Thatchers insats för företagandet är inte okänd på den internationella scenen, men här hemma låtsas vi nästan inte om den. Här fokuserar vi mest på avregleringen av finansmarknaderna och privatiseringen av offentliga monopol. Kanske hänger det ihop med att vi ännu inte lämnat vårt storskaliga tänkande. Småföretagandet växer och frodas på de flesta håll i världen, men Sverige ligger fortfarande långt efter.
På politisk nivå – inte minst hos Annie Lööf –finns idag insikter om att nya jobb skapas i mindre och medelstora företag. På så sätt har vi närmat oss Margaret Thatcher av årgång 1984. Men till järnladyns förståelse av företagarens roll i civilsamhället är det långt kvar i det politiska samtalet.
Det saknas inte forskning på området för den som är intresserad, det är ett stort kunskapsfält. I denna tid av mccarthyistisk hetsjakt på människor som inte utrycker sig exakt enligt den offentliga normen väljer jag att avslutningsvis peka på möjligheterna till yttrandefrihet. En småföretagare har betydligt större chans att stå emot ett mediedrev än en arbetstagare eller en storbolagsdirektör.
Kanske går vi därför mot ett drägligare medieliv.