Ibland har begreppsparet tolkats i termer av världsligt och andligt – följ lagen, tro på evangeliet – men den tanken kan, invänder samtidigt många, leda kristna till att bli ängsliga och undfallande inför världens herrar.

Denna diskussion lämnar jag med varm hand över till teologins specialister men jag vågar mig samtidigt på att låna uttrycket och nyttja det i överförd, samhällelig betydelse.

”Lag” blir då det politiska systemets regelverk och förmågan att upprätthålla detsamma. ”Evangelium” blir löftet om en ljusare framtid och idéerna om vad som bör göras gemensamt för att ta sig dit. Och i så fall är det min uppfattning att det numera inte fungerar särskilt bra vad gäller vare sig lag eller evangelium.

När jag säger att det är klent beställt med Lagen ska det inte uppfattas som att det råder brist på lagar och förordningar eller lust hos politiker att styra och ställa med människors tillvaro. Sådant har vi gott om. I det småttiga och av intressen begärda finns större handlingskraft än man skulle önska.

Bristen ligger i det man kan kalla Lagen med stort L: det som kräver stramhet, långsiktighet och kraft att avstå från den breda vägen. Ett aktuellt exempel är plan- och bostadspolitiken, där handlingsförlamning och ansvarsflykt går hand i hand. Man behöver inte vara något utpräglat geni för att förstå att generösa ränteavdrag, negativ styrränta, en planprocess som snarare går ut på att förhindra byggande än på att bygga samt snabbt ökande folkmängd pekar fram emot en perfekt storm inte bara på bostadsmarknaden utan i hela ekonomin. De ansvariga ser och våndas men förmår inte satsa på åtgärder som står i paritet med problemen. De upprätthåller säkerligen lagen enligt alla konstens regler men törs inte satsa på Lag.

Ännu tydligare är den långvariga försummelse av statens hårda kärna som behandlas i temablocket i detta nummer av Axess. Att yttre och inre säkerhet upprätthålls är inte bara angeläget i sig, det också en förutsättning för att allt annat ska fungera över tid. Det mjuka samhällets utbildning, omsorg och konsumtion vilar på den plattform av stabilitet och förutsägbarhet som den hårda staten upprätthåller – och är därtill beroende av att de egna inslagen av Lag fungerar. Om skolan inte förmår hävda disciplin och arbetsro blir studieresultaten därefter. Om högskolan anpassar kraven efter studenters sjunkande förmåga devalveras högre utbildning på samma sätt som inflation fördärvar penningvärdet.

Sverige fungerar skapligt i mångt och mycket, men vi syndar på nåden och kan inte ta för givet att framtiden blir lika förlåtande som nuet. Försvaret och polisen är underbemannade och underfinansierade och klarar inte sina uppgifter. Vi förmår inte hävda vår nationella integritet på egen hand och har inte skaffat oss säkerhetsgarantier som är värda namnet. Polisen reder bara upp en liten andel av alla de brott som begås och klarar inte att upprätthålla ordningen i ett antal problemområden. På mindre orter känner människor sig övergivna. Det råder delade meningar om ifall läget har försämrats, men det är inte tu tal om att det är för dåligt. Annat prioriteras framför Lagen.

Med politiker som är så sorglösa att de låter detta ske kan man tycka att läget borde vara bättre när det gäller Evangelium. Om ledarna väjer för det kärva och otacksamma är det väl desto mer sannolikt att de ägnar sig åt det uppbyggliga och inspirerande?

Tyvärr tycker jag att det är illa beställt även på denna front. Det är ingen brist på fagra fraser om hur bra allting går eller att Sverige snart ska vara bäst i världen på det ena eller andra. Men skönmålning och fromma förhoppningar är något annat än att skapa möjligheter och uppmuntra människor att ta vara på dem.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Det talas i oändlighet om hur viktigt det är med utbildning, men när hörde man senast en politisk ledare tala om för unga människor hur angeläget det är att de pluggar och anstränger sig och att politiken ansvarar för att denna möda har rimlig chans att få sin belöning? Man suktar efter ekonomisk tillväxt men vad är man beredd att göra för att locka duktigt folk att lämna trygga jobb för att starta eget och skapa växande företag?

Så hur ska vi ha det? Strängare. Mer stimulerande.