Var ska ansvaret för ungdomsrånen utkrävas?

SVT vidarebefordrar en nyhet från TV4: "Till och med september i år rånades 1 798 barn och ungdomar, jämfört med 711 under samma tid 2015, enligt Brottsförebyggande rådets statistik."

Det är en ökning med mer än tusen rånoffer, vilket innebär mer än 150 procent (!) på fyra år.

Jag undrar om inte detta är en minst lika betydelsefull orsak som skjutningarna till den ökande oron för brott. Visst har vanliga medborgare råkat illa ut även i gangsteruppgörelserna, men dels handlar ungdomsrånen om brott mot särskilt skyddslösa personer, dels är de så många. Hur många har inte offer i bekantskapskretsen? Mörkertalet är stort. I Brås nationella trygghetsundersökning (NTU) uppger 2,7 procent av 16-19-åringarna att de blivit utsatta för personrån under 2018. Räknar vi lågt med 100 000 personer i varje årskull skulle det motsvara bortåt 11 000 rånade unga. Om året.

Det är rent förfärliga siffror och det är utomordentligt viktigt att det utkrävs politiskt ansvar. Frågan är bara var det kan göras med kraft och effekt?

I en bättre värld skulle det finnas kommunal polis, som svarade för ordning och bekämpning av vardagsbrottslighet (detta förfärliga uttryck) på orten, och då skulle det även finnas ett ansvarigt kommunalråd att ställa till svars. I dag är ansvarsfrågan mycket mer ogenomskinlig: Är det en avlägsen rikspolischef som ska få glödande kol samlat på sitt huvud? Är det en ännu mer avlägsen justitieminister? Ja, vem är över huvud taget beredd att ta ansvar för någonting i detta märkliga Jök-Sverige?

 Följer du Axessbloggen? Då kanske Axess Magasin är något för dig – just nu får du tre nummer för endast 129 kronor.