VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Varför släpper S in Putin i värmen?

margit wallström 3.jpg

S agerande i Europeiska rådet kräver svar. Foto: Frankie Fouganthin (Wikimedia).

Natten till i dag röstade Europarådets parlamentariska församling (PACE) för att i praktiken häva sanktionerna mot medlemslandet Ryssland. Nu är det alltså fritt fram för Putinregimen att åter vara med och ha inflytande över tillsättningen av nästa generalsekreterare, vilka domare som ska sitta i Europadomstolen för mänskliga rättigheter och rådets arbete i stort.

Orsaken till beslutet stavas pengar – efter den illegala annekeringen av Krimhalvön och de följande sanktionerna slutade Ryssland 2016 att betala in medlemsavgiften. Hade sanktionerna inte hävts hotade Kreml med att lämna Europarådet helt och hållet (se t ex. Claes Arvidsson i SvD 24/6).

En institution vars raison d'être är att försvara mänskliga rättigheter släpper alltså in en av de regimer som utgör ett av de största hoten mot den liberala demokratins fundament. Förhoppningen från Tyskland, Frankrike och nuvarande generalsekreterare Torbjørn Jagland är att det är bättre att ha Putin pissandes inifrån tältet och ut än tvärtom (mer känt under eufemismen ”att föra en öppen dialog”). Och så var det där med pengarna. Om kritiker tidigare tyckte att Europarådet mest blivit en fars och PR-redskap för auktoritära stater (se t ex. SvD Säkerhetsrådet 2017/10/21 om Azerbajdzjans mångåriga ”kaviardiplomati”) är frågan vad det i så fall är i dag.

Förutom den uppenbara förtroendeskadan för Europarådet som omröstningen innebär så är förhoppningen om att det nu, med räven åter i hönshuset, skulle gå bättre att föra någon slags ”dialog” med Kreml plågsamt naiv. I förra veckan anordnade Jarl Hjalmarson-stiftelsen ett rapportsläpp om hur Moskva använder institutioner för att underminera demokratier i väst (”Misrule of Law”, utgiven av tankesmedjan Free Russia).

En av talarna, journalisten Neil Barnett (tidigare The Spectator, The Telegraph m m) beskrev Putinregimens vapen som en kulspruta monterad på en trefot: desinformation, pengar och institutioner. Det är när alla tre ben står stadigt som Kremls vapen är riktigt effektivt. Desinformationen känner vi alla till vid det här laget och ges också mycket uppmärksamhet av stater i väst. Pengarna återfinns i de finansiella systemen och används till att köpa människor och tjänster.

Det sista benet, institutionerna, används mot oss genom att dels utnyttja internationell lagstiftning och organisationer mot regimkritiker (Rysslands missbruk av Interpol i syfte att få Bill Browder utlämnad är det tydligaste exemplet) och dels underminera och i värsta fall stoppa beslut som kan utgöra hinder för Kreml. Ofta är korrupta politiker och höga tjänstemän involverade, vilket gör saken mycket pinsammare att hantera för regeringar i väst och är, enligt Barnett, en orsak till att stater tenderar att vilja fokusera mer på åtgärder mot desinformation och propaganda. Att sanktionerna nu hävs är därför mer än en PR-seger för Putinregimen.

Med allt detta sagt så blir därför Socialdemokraternas val att som enda svensk parti rösta ”ja” i omröstningen både förvånande och obegripligt (M, V och SD röstade nej), särskilt med tanke på utrikesminister Margot Wallströms (S) hårda linje visavi Moskva. Gäller den inte längre?

S agerande kräver ett svar. Och väst behöver en bättre strategi för att hantera korrupta regimer än trötta förhoppningar om en bättre ”dialog”.

Följer du Axessbloggen? Då kanske Axess Magasin är något för dig – just nu får du tre nummer för endast 129 kronor.  

Miljörörelsens teologiska kris

kärnkraft högupplöst.jpg

Hot eller hopp? Foto: Martin Vorel (Public Domain)

Den offentliga diskussionen om kärnkraftens framtid har på senare tid ändrat karaktär i Sverige: Är tekniken verkligen så föråldrad som kritikerna menar? Går det att lägga ned kärnkraften och samtidigt nå de högt ställda ambitioner som klimat- och miljöpolitiken ställt upp? Är det klokt att eventuellt göra sig beroende av rysk naturgas, i det fall vi inte kan kompensera kärnkraftens avveckling med solpaneler, vindkraftverk och god vilja?

En faktor som bidragit till tillnyktringen är givetvis energipolitikens totala misslyckande. Nu är inte längre frågan om Sveriges elförsörjning en teoretisk övning – både medborgarna och näringslivet måste förbereda sig på elbrist. Ett av svensk industris framgångsfundament – billig och säker energi – är därmed på allvar hotad. Och med den grunden för vårt välstånd.

För de som bestämt sig för att kärnkraften är för farlig och därför måste bort är det inte säkert att ovan ekonomiska argument spelar någon roll. Vad som däremot är betydligt jobbigare för dagens kärnkraftsmotståndare är att FN:s klimatpanel IPCC räknar in kärnkraften som en av del av lösningen om jordens medeltemperatur inte ska överstiga 1,5 grader i framtiden.

Under ett seminarium arrangerat av studieförbundet SNS (19/6) om kärnkraftens betydelse för klimatet och näringslivet slog det mig att IPCC:s ställningstagande utgör ett slags modernt Teodicéproblem för hela miljörörelsen: om IPCC är god och kärnkraften ond – hur kan då IPCC inte förkasta kärnkraften?

Inom kristendomen blev med tiden den mest accepterade lösningen på problemet (mycket förenklat) att Gud gett människan den fria viljan och därmed också möjligheten att utföra onda såväl som goda handlingar. Jesu död på korset skapar en mening med det meningslösa lidandet och möjliggör för människan att välja det goda – ett liv med Gud.

På scenen frågade moderatorn en av talarna om inte IPCC hade en poäng med att kärnkraften har en roll att spela i arbetet mot temperaturhöjningen. Trots att frågan upprepades fick publiken inte något entydigt svar. Det handlade inte om strikta rekommendationer, egentligen. Samtidigt som rapporten var oerhört viktig. Men kärnkraften var fortfarande inte rätt lösning. Det hela förde tankarna till en våndande präst som inför församlingen försökte förklara allsmäktig Guds godhet samtidigt som det finns ondska i världen.

Tids nog kommer säkert miljörörelsen att finna en lösning för att bringa frid i de egna leden. Det brukar religioner göra.

En fråga om perspektiv

vattenglas.jpg

Halvfullt eller halvtomt? Det beror på vem man frågar. Foto: Creative Commons.   

Hur mycket är för mycket? Den tanken slog mig när jag lyssnade på panelen i SR:s Godmorgon, världen! (16/6). Ett av ämnena för dagen var, kortfattat, om oron som människor kan uppleva av att deras samhällen förändras på grund av migrationen är legitim eller inte.

Olov Abrahamsson (chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten), refererade till statistik som presenterats i samband med Järvaveckan som visade att 5,4 procent av Sveriges befolkning lever i ett ”utanförskapsområde” – och att många av de som bor i dessa områden går till jobbet varje dag. Abrahamsson menade att 5,4 procent i sammanhanget var en liten del av den totala befolkningen, och att man därför inte bör göra migrationen till ett större problem än vad det faktiskt är. Jag förstår Abrahamssons poäng och att han inte menar något illa. 

Samtidigt motsvarar drygt fem procent av Sveriges befolkning nästan ett helt Göteborg. Är det då fortfarande rimligt att argumentera att problemet inte bör göras större än vad det är? Kanske. Men hur många människor måste då bo i utanförskapsområden för att retoriken och politiken ska anses vara i samklang med de problem migrationens baksidor för med sig? Ett helt Stockholm? Två?

Frågan pockar på ett svar.

Följer du Axessbloggen? Då kanske Axess Magasin är något för dig – just nu får du tre nummer för endast 129 kronor.       


Boken, läsandet och fattningsförmågan

Berättandet och läsandet har genom historien fyllt en central roll för människans liv. Just nu förändrar digitaliseringen berättandet och läsandets förutsättningar i grunden.

En ny bok

I programserien ”En ny bok” intervjuar programledarna Mats Wiklund, Erik Thyselius och Katarina O’Nils Franke forskare och författare som medverkat i antologier och essäsamlingar utgivna av Axel och Margaret Ax:son Johnson stiftelse.

Where Is Life Science Heading In The Future?

Genes, Technology And Society

Tvådagarsseminarium inspelat 14-15 maj 2018 på Engelsbergs bruk.

Global Axess 2018: Kunskap och information

Kunskap och information är temat för årets upplaga av Global Axess. Kunskapens betydelse har varit uppenbar för människan allt sedan Adam och Evas tid, men informationssamhället ställer oss inför nya frågor. Inte minst: Vad innebär det allt intensivare flödet av information och åsikter för vår förmåga till helhetssyn och förståelse? Gör det oss klokare eller dummare? I programmen ger forskare, journalister och författare sina bilder av utvecklingen.

Studio Axess

PJ Anders Linder tacklar tidens aktuella frågor med intressanta och kvalificerade gäster. Du vet väl att du kan lyssna på avsnitten fredagar innan TV-sändningen? Besök: axess.se/podcast