VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

När det brinner i bildfabriken

migration.jpg

Flyttlassen går och med dem Stockholmspolitikernas självkänsla. Foto: Ashokboghan (Creative Commons) 

Verkligheten. Bilden av verkligheten. Kampen om bilden av verkligheten. Det är, om man ska vara riktigt cynisk, det sistnämnda som verkar vara politikens huvuduppgift idag. Inte för att verkligheten inte finns, för det gör den i allra högsta grad. Men det är just hur verkligheten uppfattas och skildras som har oroväckande hög prioritet hos våra folkvalda.

Därav de kraftfulla motreaktionerna när president Trump 2017 använde Sverige som ett exempel på ett land där det mesta gått snett (”Last night in Sweden…” osv). Nu var det minsann så att inget särskilt hade hänt i konungariket just det dygn Trump refererade till och därför var bilden av Sverige som ett land plågat av grasserande bilbränder, våldtäkter och kriminalitet en ren lögn.

Att Sverige de facto hade, och fortfarande har, stora problem med bland annat bilbränder och grov kriminalitet (må vara inte i närheten av den apokalyptiska omfattning rysk propaganda hävdar) var underordnat försvaret av Sverigebilden. Så lyftes också satsningar på polis, försvar, sjukvård fram för att visa att bilden av Sverige inte stämde överens med den som populister och andra elakingar med emfas trumpetade ut över världen.

Med detta i bakhuvudet ger SvD:s nyhet (7/12) om att flyttlassen börjat gå från och inte till Stockholm hopp. Det är inte heller vilka som helst som tar sitt pick och pack och drar. Gruppen utgörs av de mest åtråvärda kreaturen inom familjen röstboskap: barnfamiljerna. Boven uppges vara svårigheten att hitta önskat boende, amorteringskraven och ökad trångboddhet.

Varför är detta hoppfullt? Jo, därför att bilden av Stockholm nu är stadd i snabb förändring. Att bostadsmarknaden varit havererad sedan länge (om den nu någonsin fungerat) är inget nytt.

Men bilden av staden har trots allt länge varit ”cool”, dynamisk och vibrerande. Något man söker sig till. Den bilden ersätts nu av något annat: trångboddhet, stelhet och stagnation. Något man söker sig ifrån. 

Kommunalråd i avfolkningsbygder vet vad det innebär att verka i sammanhang där medborgarna söker sig någon annanstans. Det gör ont i själen, men man gör så gott man kan. För ett finansborgarråd i rikets huvudstad innebär avfolkningen däremot en katastrof för den egna identiteten (självbilden). Ingen politiker verksam i Stockholms stadshus, oavsett höger eller vänster, kommer att stilla acceptera att ens fögderi sakta förvandlas till en utpost i nordligaste Europa. Inte för att nuvarande eller tidigare politiker inte brytt sig om ”bostadsbristen”. Skillnaden är att det är på allvar nu: bilden av Stockholm är i fara. Därför ökar chanserna att det faktiskt kommer presenteras reformer som kan stävja den av politikerna skapade ”bostadsbristen”.


Redan nu slår Moderaterna i Stockholms stad på den halvstora tamburinen: amorteringskravet ska avskaffas, plan- och bygglagen reformeras och – håll i er! – kreditrestriktionerna ska utredas. Tyvärr glömmer M bort att nämna något om det planekonomiska system som vi i dagligt tal kallar ”bruksvärdesprincipen”. Men ändå. Klingandet från tamburinen kanske med tiden växer till ett dån som på allvar gör upp med sju decenniers vanskötsel på bostadspoltikens område. 

Verkligheten. Bilden av verkligheten. Kampen om bilden av verkligheten. Så fortsätter cirkeln i all oändlighet.   

(S)veket i Europarådet kräver fortfarande svar

hultqvist.jpg

Fick inget veta. Foto: Latvijas armija (Creative Commons) 

För en dryg vecka sedan röstade en majoritet av Europarådets parlamentariska församling (PACE) för att häva sanktionerna mot medlemslandet Ryssland. Putinregimens hot om att sluta betala in avgiften fungerade, tyvärr. Eftersom ingenting har förändrats i sak (Krim är fortfarande ockuperat, kriget mot Ukraina fortsätter, förtrycket mot oppositionen växer, mordförsöket i Salisbury etc.) är detta givetvis en stor symbolisk seger för ”Lillefar”.

M, V och SD röstade mot att häva sanktionerna. S-representanten Ola Möller röstade för. När tidningen Altinget (5/7) frågar honom varför så vägrar han att svara. Det är illa. Men det riktigt oroväckande är att försvarsminister Peter Hultqvist (S), enligt artikeln, blivit informerad om hans eget partis linje i omröstningen via media. Fungerar inte kommunikationen inom S bättre än så här? Och det i en central utrikesfråga med bäring på försvarspolitiken?

Hultqvist må bedyra att Sverige står bakom Ukraina och Georgien och använda stora ord om ”solidaret”. Att S valde att släppa in Putin i värmen kommer inte att glömmas bort. Om det visar sig att arbetet för att häva sanktionerna är en början på en större ”normaliseringsprocess” är sveket så mycket större – inte bara mot Ukraina och Georgiens medborgare.  

Frågorna kring S agerande i Europarådet kräver fortfarande svar. Och socialdemokraternas Rysslandspolitik framstår som mer osammanhängande – och svag – än på mycket länge.         

Ledarskap i försvarsfrågan - eller Ullared?

Det är Socialdemokraternas dag i Almedalsveckan och rent teoretiskt hade det kunnat bli så här: Stefan Löfven går ut på scenen och håller sitt tal. Han inleder som brukligt med en omvärldsbeskrivning och konstater att det rustas upp i stor skala i vårt närområde. Ryssland satsar helt nya summor på krigsmakten, övar i stor skala (inklusive anfall mot Sverige) och har nyligen visat sig kapabelt att invadera och ockupera ett grannland som Ukraina. Skulle något liknande hända i vår del av Europa blir Sverige ofelbart indraget i konflikten.

Vårt territorium är högintressant: inte för att det skulle vara något attraktivt i sig för en angripare att erövra svensk mark men för att vissa områden och platser är av central betydelse för den som vill ha kontroll över Östersjöområdet. Gotland, till exempel, är som ett hangarfartyg från vilket flygrutter och farleder kan behärskas. Om inte vi gör det, så kommer någon annan att göra det.

Mot bakgrund av detta, meddelar statsministern, har han efter läsning av Försvarsberedningens slutrapport kommit fram till att inriktningen som föreslås är rätt och riktig men att tempot och ambitionsnivån är för låga. Det behöver hända fler saker här och nu. Följaktligen kommer höstbudgeten att innehålla en större ökning av försvarsanslagen än vad som tidigare förutskickats och kurvan inför framtiden blir brantare. Vi måste undvika att grannländernas ambitionshöjning blir större än den svenska och att Sverige därmed blir en allt större konsument av säkerhet; det skapar ett olustigt sug in emot oss.

Miljöpartiet jämrar sig. Det här har vi inte gått med på. Varför var vi inte förvarnade?

Samarbetspartierna hickar till. Visst har vi krävt ordentligt med nya resurser. Men så här snabbt? Och utan att vi får vara och ta åt oss äran!

I statsministerns eget parti uppstår förvirring. Tycker vi så här? Till vänster morras det, till höger funderas det yrvaket på var nya regementen ska lokaliseras. Fast efter ett tag känns det bättre och bättre. Statsministern har spelat ett oprövat kort. Han har visat ledarskap. Tagit täten. Det väcker respekt och till och med stolthet.

Men.

Det är som sagt rent teoretiskt.

I verkligheten försöker Socialdemokraterna slingra sig ur den kompromiss som försvarsberedningsrapporten utgör.

Vad Magdalena Andersson, som har har fått rycka in för Stefan Löfven i Visby, innerst inne tycker om försvaret undandrar sig min bedömning. Men jag är övertygad om att hon är fast besluten att inte förverkliga något dyrt förslag på vilket område det än vara månde som hon själv inte varit med och tagit fram. Varje ord om försvaret som sägs i kväll blir en överraskning.

Allt medan Stefan Löfven tar igen sig efter gårdagens krävande Ullaredsbesök.

 

 

 


Boken, läsandet och fattningsförmågan

Berättandet och läsandet har genom historien fyllt en central roll för människans liv. Just nu förändrar digitaliseringen berättandet och läsandets förutsättningar i grunden.

En ny bok

I programserien ”En ny bok” intervjuar programledarna Mats Wiklund, Erik Thyselius och Katarina O’Nils Franke forskare och författare som medverkat i antologier och essäsamlingar utgivna av Axel och Margaret Ax:son Johnson stiftelse.

Where Is Life Science Heading In The Future?

Genes, Technology And Society

Tvådagarsseminarium inspelat 14-15 maj 2018 på Engelsbergs bruk.

Global Axess 2018: Kunskap och information

Kunskap och information är temat för årets upplaga av Global Axess. Kunskapens betydelse har varit uppenbar för människan allt sedan Adam och Evas tid, men informationssamhället ställer oss inför nya frågor. Inte minst: Vad innebär det allt intensivare flödet av information och åsikter för vår förmåga till helhetssyn och förståelse? Gör det oss klokare eller dummare? I programmen ger forskare, journalister och författare sina bilder av utvecklingen.

Studio Axess

PJ Anders Linder tacklar tidens aktuella frågor med intressanta och kvalificerade gäster. Du vet väl att du kan lyssna på avsnitten fredagar innan TV-sändningen? Besök: axess.se/podcast