Vi tar väl det gamla vanliga.

Begrunda följande lilla historia, som författaren David Foster Wallace berättade för en grupp studenter:

Det var två unga fiskar som simmade omkring i havet när de råkade på en äldre fisk som kom simmande i motsatt riktning. ”Hallå där, gossar”, ropade den gamle, ”hur är vattnet idag?” De två unga fiskarna simmade vidare en stund utan att säga något. Så utbrast den ene till den andre: ”Vad i helvete är vatten för något?”

För fisken är vattnet ren luft, något som aldrig ifrågasätts eller ägnas en kritisk tanke. För att fisken faktiskt ska få syn på vattnet krävs en förändring av inställningarna i blickens och medvetandets optik, en omställning så genomgripande att den riskerar att leda till en existentiell kris. Eller också,...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera

Läs vidare