En studie i grått

Samtidigt vet de konservativa inte om de ska hurra över partiet som vridit den brittiska politiken högerut eller bekymra sig över att det kommer att splittra högerns väljare. I sina mer optimistiska stunder säger de att UKIP:s anhängare kommer att inse att bara de konservativa kan leverera de tuffa åtgärder mot invandring och EU som de vill ha, och därför rösta på David Cameron.

Men medan det stämmer att de flesta som röstar på UKIP är emot EU och invandring, är deras främsta motiv en längtan tillbaka till en ordning från mitten av 1900-talet som nu försvunnit – en nostalgi som den urbane Cameron lär få svårt att tillfredsställa. Storbritannien skiljer sig från övriga Europa. Kommunisterna och nazisterna invaderade aldrig landet. Här fanns inga kollaboratörer. Till skillnad från Irland, Sverige och Schweiz undvek Storbritannien inte bara ockupation, utan kämpade och vann på den segrande sidan. Detta i sig självt förklarar varför britterna är mer ovilliga än de flesta att låta sig uppslukas av EU. Vårt förflutna är inte fläckat – vill vi åtminstone tro.

i min ungdom på 1970-talet såg teve, film och press fortfarande till att andra världskriget och de värderingar som bar fram England till seger fanns överallt. Vi växte upp under deras långa skugga. Men alla skuggor bleknar, och den gamla patriotiska ordningen har ersatts av en socialt och ekonomiskt liberal elit.

När en rik brittisk konservativ betalade för en omfattande opinionsundersökning bland UKIP:s väljare fann han att de hyste en djup misstänksamhet mot den moderna världen. De menade att politiskt korrekta institutioner såg ner på patriotism och kristendom. Liberaler förbjöd skolor att sätta upp julspel för att inte uppröra muslimer, och behandlade Englands nationsflagga som ett rasistiskt emblem. Man kunde inte ens daska till sina barn nuförtiden utan att bli arresterad, eller få en kommunal bostad om man inte var invandrare.

Nu finns det faktiskt inga lagar mot att ordna julspel eller hissa flaggan. Men UKIP:s förföljelsemani är inte bara paranoia. Radio och teve, den akademiska världen och den progressiva byråkratin har ingen sympati för traditionell patriotism. Den etablerade ordningen, som tidigare stödde deras värderingar, förkastar dem nu.

Än sen då? frågar ni kanske. Gamla människor finner alltid det nya skrämmande. Men antalet gamla människor ökar och de finns kvar bland oss mycket, mycket längre. Storbritannien har dubbelt så många pensionärer (12 miljoner) som 18–24-åringar (5,9 miljoner). Dessa pensionärer är också långt mer benägna att rösta.

ukip kommer aldrig att bilda regering. Kanske kommer partiet inte ens att vinna en plats i parlamentet. Men alla politiska partier vill ha de väljare som lockas av partiet. Politiker skär redan ned på bidragen till ungdomar men lämnar pensionärernas förmåner i fred, av rädsla för konsekvenserna i väljarkåren. De kommer att knäböja på nytt inför de grånade väljarnas makt. Vår framtid kommer inte att bli högerextrem, däremot misstänksam och grälsjuk. Jag kan inte se någon utväg. Inte heller kan jag se hur ett ledstyvt land på en ledstyv kontinent kan göra annat än förfalla.

Mer från Nick Cohen

Läs vidare