Legationssekreteraren Charles Ogier skriver i sin dagbok:

Drottningarna och rikets stormän gillade denna vår plan. Det är nämligen så med svenskarna, att de tro att andra folk se ner på dem och förakta dem, därför att de hava i överflöd vad svenskarna själva sätta mest värde på och även hava alla livsförnödenheter i mängd, varför de misstänka, att främlingar ringakta dem för deras eget armod och brist.

Charles Ogiers dagbok trycktes på latin i Paris 1656. Fyra år senare anhöll den svenske diplomaten Mattias Biörnklou om att boken skulle indras och brännas. Så blev det inte. Den utkom på kort tid i tre olika upplagor. Vad det var som upprörde svenskarna kan vi få en aning om genom att jämföra den latinska texten eller den fullständiga svenska översättning...