VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Resonemangsäktenskap

Av Benjamin Katzeff Silberstein

Kina har skärpt tonen mot Nordkorea efter landets kärnvapenhot. Men de ömsesidiga intressena väger tyngre för att relationen skulle förändras på djupet.

Det tas nästan för självklart att Kina sitter på lösningen på problemet Nordkorea. ”Lösning” i det här sammanhanget är nästan alltid kodord för att förmå Nordkorea att avskaffa sitt kärnvapenprogram. Kina är Nordkoreas enda allierade, och kommer kritiken och påtryckningarna från vänskapligt håll kommer den därför att lyckas.

Så enkelt är det inte.

Kina står Nordkorea närmare än något annat land i världen. Men det säger inte särskilt mycket, med tanke på Nordkoreas globala isolering. Relationen de två emellan har sällan varit varm, och aldrig problemfri. Kina stöttar visserligen Nordkorea ekonomiskt och delvis också politiskt, genom att ofta hålla emot när resten av världen vill ta i med de diplomatiska hårdhandskarna. Och omkring 90 procent av Nordkoreas handel sker med Kina.

Men skrapar man på ytan framträder snabbt en bild av två länder som alltid velat bli av med varandra men inte riktigt vetat hur de ska bära sig åt. Nordkorea har länge velat minska sitt beroende av Kina, och många kinesiska makthavare skulle föredra om Nordkorea försvann från jordens yta och tog kärnvapenfrågan med sig.

Under sommaren och hösten i år har Kina implementerat FN-sanktionerna mot Nordkorea hårdare än någonsin. Men sannolikt kommer Kina med tiden att släppa gradvis på sanktionerna när det geopolitiska läget en dag lugnar ner sig, och låta handeln flöda friare över gränsen ju mer omvärldens blickar riktas mot andra delar av världen. Donald Trump är inte den förste eller ende världsledaren som naivt satt sitt hopp till Kina, men hur mycket Kinas ledare än må förakta regimen i Pyongyang, förblir stabilitet deras högsta prioritet, även när det gör ont.

Relationen mellan Nordkorea och Kina i modern tid har på sätt och vis varit en kamp där nordkoreanska ledare gjort uppror mot sitt eget lands historia. Under flera århundraden var det koreanska kungadömet en kinesisk lydstat. Begreppet sadaejuu˘i betyder ungefär ”att lyda den större”, och sågs som politisk ledstjärna av många koreanska makthavare. Så länge Korea hade Kinas beskydd från fientliga grannar som Japan kunde man sitta säkert. Kina var länge Östasiens oomtvistade stormakt, framförallt under Qingdynastin, och koreanska kungar behövde Pekings godkännande för att regera.

Idag används begreppet sadaejuu˘i istället som ett skällsord i nordkoreansk propaganda. Dagens nordkoreanska regim kom till makten efter att Japan besegrades i andra världskriget, och Sovjetunionen ockuperade den norra halvan av Koreahalvön och installerade en kommunistisk regim under ledning av Kim Il-sung, Kim Jong-uns farfar. Den nordkoreanska regimen, liksom många andra forna kolonier som blev självständiga i samband med andra världskrigets slut och kalla kriget, antog en starkt nationalistisk ideologi. Den gällde aldrig fullt ut i praktiken: ända fram till Sovjetunionens fall var Nordkorea starkt beroende av subventioner och bistånd från Moskva, medan man idag får stora oljesubventioner av Kina. Men i teorin var Nordkorea ett av de mest självständiga i kommunistblocket under kalla kriget, och vägrade att fullt ut ta ställning mellan Kina och Sovjetunionen i kampen om ledarskapet för den globala kommunismen.

Relationerna mellan Nordkorea och Kina har varit spända även då de sett som varmast ut på utsidan. Under Koreakriget bidrog Kina med hundratusentals soldater på Nordkoreas sida. Men stödet hade en baksida. Kina tog över ett krig vars främsta syfte, från nordkoreansk synvinkel, borde ha varit att lägga under sig hela Koreahalvön och återförena landet militärt under kommunism.

För Kina var det dock viktigast att amerikanska trupper hölls så långt borta från Kinas territorium som möjligt. Därför föredrog kinesiska befälhavare att striderna stannade längs den 38:e breddgraden som fortfarande delar halvön, medan nordkoreanerna själva ville pressa på mer offensivt. Kim Il-sung förlät nog aldrig Kina fullt ut för att de tog krigssegern ifrån honom.

Men spänningarna mellan Folkrepubliken Kinas och Nordkoreas kommunister är betydligt äldre än de två statsbildningarna. Då nordöstra Kina (Manchuriet) och Koreahalvön styrdes av Japan slogs koreaner och kineser tillsammans i en antijapansk kommunistisk gerillaarmé. Kim Il-sung var en av de lägre befälhavarna i armén då det kinesiska ledarskapet anklagade ett stort antal koreaner för att ha spionerat åt Japan, under tidigt 1930-tal, och flera av hans koreanska kamrater avrättades av de kinesiska kommunisterna.

Historien kan inte förklara allting, men det vore ett misstag att tro att dagens spänningar mellan Nordkorea och Kina är ett totalt brott mot en historisk trend. Tonen dem emellan är förvisso exceptionell jämfört med de senaste tre, fyra decennierna. En nordkoreansk tidningsartikel från den 23 februari i år – av signaturen att döma, möjligen skriven av Kim Jong-un personligen – anklagade ”ett stort grannland,” som kallar sig för ”en ’vänlig granne’ ”, för att sälja ut Nordkorea till USA. Det var en av tre artiklar bara från i år, med liknande utfall mot Kina.

Sådana utfall följer ett långt mönster. I tal och skrifter av såväl Kim Il-sung och som hans efterträdare Kim Jong-il understryker de båda vikten av att inte vara beroende av utländska makters ekonomiska stöd och handel. År 1995 höll Kim Jong-il ett tal till kommunistpartiets centralkommitté. Han underströk att landets naturresurser måste förädlas på hemmaplan för maximal vinst, och inte säljas vidare i stor skala till utlandet, ty då kan främmande makter utnyttja ens land även politiskt.

Nordkoreansk propaganda talar ofta om beroende av naturresursexport som ett problem, förvisso utan att peka ut Kina direkt. Men Kina är den överlägset största importören av nordkoreanska naturresurser, så budskapet är tydligt. Kim Jong-uns investeringar i allt från nöjesparker och skidorter till ny infrastruktur och renoverade stadsdelar i huvudstaden Pyongyang har finansierats till betydande del av den ökade exporten av kol och andra mineraler till Kina. Denna ökade kraftigt efter 2011 men har nu mattats av på grund av Kinas ökade implementering av sanktioner mot Nordkorea. Kim Jong-uns farbror, Jang Song-taek, avrättades 2013, bland annat just på grund av anklagelser om att han sålt ut Nordkoreas resurser alltför billigt till främmande länder, och det är allmänt känt att Jang var både omtyckt och hade goda kontakter bland makthavarna i Peking.

Det finns alltså ingen anledning att tro att Kinas och Nordkoreas förhållande kommer att förändras långsiktigt inom en överskådlig framtid. Kina behöver Nordkorea som buffert mellan sig själv och de amerikanska trupperna i Sydkorea, och vill därför till varje pris förhindra att regimen i Nordkorea faller och att landet sväljs upp av Sydkorea. Nordkorea å sin sida är beroende av exportinkomster från Kina, och av subventioner som råolja.

Just därför att regimen i Pyongyang vet att Peking knappast har något val givet sin strategiska position, kommer Kim Jong-un sannolikt inte att lyssna nämnvärt på sina mäktiga kinesiska kolleger i fråga om Nordkoreas kärnvapenprogram. De nordkoreanska ledarnas historiska minne är alltför långt för att de ska övertygas av påtryckningar från egoistiska stormakter.

Mest lästa just nu

1) Kunskapen som försvann av Katarina Barrling

2) "Vi klarar det" av Annika Borg

3) En hjälte i vadmal av Patrik Oksanen

4) Vindlande om utvecklingen och jaget av Torill Kornfeldt

5) Ett fall av dåligt omdöme av Erik W Larsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Tumme med fru Fortuna av Carl Rudbeck

2) Mest pengar vinner av Karin Henriksson

3) "Vi klarar det" av Annika Borg

4) I sin egen värld av Per Svensson

5) Akademisk frihet? av MarieLouise Samuelsson

NR 9 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...