VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

I vår tid

Rädslans bondfångare

Av Bengt Ohlsson

Hur har du det med ditt dåliga samvete? Känner du skuld som europé, eftersom vi byggt vårt välstånd på rofferi, massakrer och kolonialism? Känner du skuld som vit, eftersom de rasistiska strukturerna präglat vår kultur så djupt?

Känner du skuld som man, eftersom män under århundraden har förtryckt kvinnor, tvingat dem till oavlönat arbete och sett dem som en sämre sorts människor? Känner du skuld som svensk, eftersom vi medelst en inte alltid smickrande balansgång klarade oss helskinnade undan två världskrig?

Frågan är inte orimlig. Även om du är en oförvitlig demokrat, feminist och antirasist kan du aldrig helt gnugga dig ren från misstanken att ditt välmående bygger på andras lidande. Låt vara att du själv är en hyvens person – men din farfar och mormor, hur stod det till med dem?

Säga vad man vill om skuld och rädsla, men det öppnar oanade affärsmöjligheter.

Jag tänker på det när jag ser någon hemsida med leende unga entreprenörer; alla dessa rättviseförmedlingar och konsulter som erbjuder sina tjänster till en darrig samtid och säger: var inte rädd, för en smärre summa kan jag lotsa dig genom minfältet framför dig. Håll mig i handen så kan jag garantera att du slipper fjättras vid någon digital skampåle för att din arbetsplats brister i mångfald, eller för att din kampanj innehåller rasistiska, sexistiska, islamofobiska, antisemitiska eller HBTQ-fientliga undertoner. Håll dig intill mig, och jag lovar att inte ens Aftonbladets ledarsida kommer att hitta något hos dig att göra sig lustig över.

Vilka är de, våra nya makthavare?

Tja, om vår största skräck är att anklagas för rasism, sexism et cetera, då ligger givetvis makten hos den eller dem som kan peka ut de skyldiga. Eller påstår sig kunna det.

Låt mig dra ett namn ur hatten: Athena Farrokhzad, poeten som Augustnominerades för ”Vitsvit” för fem år sen, blev djupt förorättad däröver och fräste: ”Det finns en fundamental oförmåga att förstå att det här är en bransch med produktionsvillkor och att Förläggareföreningen är arbetsköparorganisationen. Ska vi verkligen knäböja och säga: Ja, vi vill gå på era galor”?

Farrokhzad var också sommarpratare i samma veva, och malde där en rad meningar som började med ”rasism är...”, och sen följde olika vardagsförtretligheter i stil med att någon trängde sig före i kön till glasskiosken eller hade svårt att uttala hennes efternamn.

Hon svänger sig med de rätta termerna, pratar om ”diskurs” och ”den andre” och ”kroppar”. Om hon pekar ut en person eller ett beteende som rasistiskt – vem skulle få för sig att ifrågasätta det? Den kränkta har alltid rätt, eller ”rätt till sin egen upplevelse” som det heter. Allt man kan göra är att sitta tyst och stilla och hoppas att hon inte ska peka ut en.

Man kan också ställa sig i hennes tjänst. Mycket populärt förhållningssätt hos de skuldtyngda. När man hör hur det börjar mullra där underifrån, och inser att vreden är stor och berättigad och att folk när som helst kan börja dingla i lyktstolparna, gör man klokt i att visa att man står på de förorättades sida – och gärna lite till. Du kan inte hitta någon mer nitisk och blodtörstig kritiker av ”vithetsnormen” än en kritvit kulturbyråkrat från Gamla Enskede. Häng inte mig, vädjar han, jag är ju en av er, häng honom eller henne där istället!

Det kan låta som om jag är fientligt inställd till de nya makthavarna. Men jag är fascinerad av dem. Beundrar dem rentav. De är fingerfärdiga bondfångare och tricksters. Skulle kunna vara hämtade ur vilken Brechtpjäs som helst. De har upptäckt en lucka i din personlighet, och där kilar de sig in och börjar slå mynt av ditt dåliga samvete. Deras makt vilar inte på någon grund överhuvudtaget, den enda makt de har är den du överlåter till dem.

Men det är som Göran Persson skaldade. Den som är satt i skuld är icke fri. Och fria är vi inte förrän den dagen vi kan se Athena Farrokhzad i ögonen och säga att jag tycker att du är en stor idiot. Och det har ingenting med din hårfärg, ”kropp” eller svårigheterna att uttala ditt efternamn att göra. Det beror på att du på din Facebooksida skriver ”Happy international ACAB day. Leve snuthatet som ideologisk kompass.”

”ACAB” står för ”All cops are bastards”, alltså ”alla snutar är skitstövlar”. Vilket kan låta som ett svårsmält budskap för att komma från någon som upprörs över fördomar. Athena fick enstaka mothugg, men bemötte dem med ett flin och en axelryckning. För precis som diplomaten som åker fast för fortkörning vet hon att hon är oberörbar.

Kampen mot rasism, sexism et cetera är viktig. Men håll ett öga på vilka du har bredvid dig på barrikaderna. Om du tror att du slipper den vanliga blandningen av strebrar, pösmunkar och översittare kommer du att bli djupt besviken, och plockad in på bara skinnet.

Mest lästa just nu

1) Flytta på er! Här kommer JAG! av Gunilla Kindstrand

2) Det behövs ett systemskifte av Lars Anders Johansson

3) Bryt beröringsskräcken av Joel Halldorf

4) Ge mig klingande tal! av Karin Stensdotter

5) Bilder utan fäste av Miriam Frankel

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Flytta på er! Här kommer JAG! av Gunilla Kindstrand

2) Det behövs ett systemskifte av Lars Anders Johansson

3) Detta uppfostrarnit av Martina Björk

4) Bryt beröringsskräcken av Joel Halldorf

5) Bilder utan fäste av Miriam Frankel

NR 4 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...